Låt kampen börja

Karusellen kring IMF:s förre direktör Dominique Strauss-Kahn är i full gång men samtidigt har kampen om posten bara börjat. Hittills har alla direktörer varit européer och i Europa är man inställda på att det ska förbli så. I omvärlden höjs dock röster för att bryta mönstret och intressekonflikten är ett faktum.

IMF var länge en av de mindre betydelsefulla världsorganisationerna men i samband med den finansiella krisen så har organisationen fått sig ett lyft och spelar nu en stor roll i eurokrisen. Utan att gå in på kontroverserna kring förre direktören Dominique Strauss-Kahn så är det många som konstaterat att han spelat en viktig roll i organisationens utveckling. Klart var också att han lade stor vikt vid just eurokrisen varvid flera analytiker nu är oroliga över att den inte kommer prioriteras lika högt i framtiden. Detta ses också som ett av argumenten för att nästa direktör också borde vara europé.

Efter Kahns avgång är det nu andremannen John Lipsky från USA som är tillförordnad chef, men vem som sedan ska ta över är mer osäkert. Av tradition så har det alltid varit en europé som fått direktörsposten medan en amerikan har fått vicedirektörsposten, men nu höjs röster för förändring. Kina har tydligt meddelat att man vill se en utomeuropeisk direktör och flertalet länder har presenterat egna favoriter. Den amerikanske nationalekonomen Kenneth Rogoff som jobbat för IMF sade i CNN att en ny direktör troligtvis kommer vara ifrån Asien eller Latinamerika men absolut inte ifrån Europa eller USA.

I Europa har man varit minst lika tydlig om att man vill ha kvar posten. Anders Borg var snabb med att ge sitt stöd till den franske finansministern Christine Lagarde som också står som den starkaste kandidaten. Samtidigt ryktades det om att Gordon Brown ville ha posten men där var David Cameron snabb med att konstatera att han inte var lämplig då han undervärderat krisen i Storbritannien. I Polen har premiärministern Donald Tusk föreslagit Leszek Balcerowicz som var det nya Polens första finansminister. Samtidigt spekulerar Der Spiegel om Peer Steinbrück, före detta finansminister och Axel Weber, före detta direktör för Bundesbank, som tänkbara kandidater ifrån Tyskland.

Men européerna står inte utan motkandidater. OECD:s nuvarande generalsekreterare José Ángel Gurría och Mexikos nuvarande centralbankschef Agustin Carstens har lyfts fram som tänkbara kandidater ifrån Latinamerika. Ifrån Indien föreslås Montek Singh Ahluwalia som tidigare lett IMF:s internutredning och ifrån Sydafrika är den gamle finansministern Trevor Manuel aktuell. Slutligen finns också Kemal Derviş ifrån Turkiet som tidigare lett FN:s utvecklingsprogram med på listan.

I nuläget är det svårt att utröna vem som får posten. Christine Lagarde ses som förhandsfavorit men det faktum att hon är fransk kan gå emot henne. 4 av de 10 tidigare innehavarna har varit fransmän och tillsammans har de suttit på posten i 36 år. Förutom fransmännen har det också suttit en belgare, en nederländare, en tysk, en spanjor och ett par svenskar på posten. Så det kanske är läge att bryta mönstret trots allt?

Som avslutning kan man dock fråga sig vilken betydelse direktörens nationalitet har då IMF har en minst sagt förlegad maktstruktur. Av 24 delegater har Europahela 9 stycken och den amerikanska delegatens röst räknas som fyra stycken. Detta kan jämföras med Brasiliens delegat som ensam får representera nio länder och vars röst endast utgör 2,4 % av den totala röststyrkan.

Text: Olof Elfwering