Lucka 21: En värld i kris men vi fortsätter strama åt
Det har gått 18 månader sedan jag publicerade min första artikel om eurokrisen. Då var det många som väntade på en ”Grexit” vilken dag som helst. Men Grekland har överlevt och senast den 27 november blev det klart med nya stora lån samt en skuldavskrivning på 30 miljarder euro. Nyheten hälsades med stor optimism i Grekland där man nu äntligen ser en möjlighet till andrum för att ta sig ur krisen. Efter alla turer fram och tillbaka har euroländerna visat sin fasta beslutsamhet att hålla unionen intakt. Men vad har egentligen förändrats?
Av: Jonathan Jelves





Vi vet alla att Afrika är en fattig kontinent, vi vet att människor på många ställen går hungriga och att många länder är djupt skuldsatta. Vi vet också att det en gång i tiden fanns kolonier varifrån människor fraktades som boskap över Atlanten och att dessa kolonier utnyttjades för sina naturresurser och arbetskraft för att göra kolonialmakterna än rikare. Vad man mer sällan kanske reflekterar över är vilka hinder de nya afrikanska regeringarna efter självständigheten hade att brottas med, vilka faktorer som tvingade in stora delar av Afrika i extrem fattigdom och skuldkris och hur den systematiska överföringen av tillgångar fortsatt efter självständigheten. Afrika har ärvt sina motgångar.