I Demokratiska Republiken Kongo jobbar journalister och människorättsaktivister under våldsamma förhållanden. Att sprida sanningen och uppmana till ifrågasättande i ett land där den globala efterfrågan på naturtillgångar eldar på en av världens brutalaste konflikter är riskabelt. Men någon måste stå upp mot hotet från makthavarna, som har ett intresse i folkets blinda lydnad. Fidel Bafilemba är en av dem som dagligen riskerar sitt liv för att upplysa det kongolesiska folket och resten av världen.
Liksom i många andra afrikanska länder är den nuvarande mediesituationen i Demokratiska republiken Kongo ett arv från kolonialtiden, då media i huvudsak användes som ett verktyg för att främja kolonialmaktens intressen. Generellt och väldigt förenklat kan man säga att under avkolonialiseringen tog de afrikanska ländernas nya regeringar över medieapparaten men fortsatte att driva den under samma organisatoriska former och strukturer som den tidigare kolonialmakten hade gjort. Konsekvenserna av detta blev att media utvecklades till kanaler genom vilka regeringen kunde sprida propaganda, samtidigt som det lades tyngdpunkt på att få journalistiken att utvecklas till att bli så okritisk som möjligt. Decennier har gått sedan dess, men mediesituationen består i relativt oförändrad form.
Fortfarande drivs majoriteten av DR Kongos omkring 500 radiostationer antingen av politiker eller kyrkan. Problematiken är uppenbar, det enda det kongolesiska folket kan ta del av är propaganda, antingen politisk eller religiös. I ett land där den mediekanal som är tillgänglig för flest människor närmast uteslutande ägnar sig åt att försöka konvertera människor till politiska partier eller religioner, behövs en neutral station med ambitioner att upplysa och utbilda befolkningen. Det behovet såg Fidel Bafilemba, som sedan en tid tillbaka kämpar för att få ihop finansiering till att kunna starta upp den objektiva och fristående radiostationen The Light of Africa.
Fidel Bafilemba är stationerad i norra Kivu-provinsens huvudstad Goma i östra delen av DR Kongo, där han också är född och uppvuxen. Han har länge arbetat med mänskliga rättigheter och utbildning, och är grundaren till SOS Congo, en lokal människorättsgrupp som bland annat ägnade sig åt att att lära den lokala befolkningen om demokrati och vad det innebär att leva i en sådan. SOS Congo övergick sedan till människorätts- och utvecklingsgruppen SOS Africa. Gruppen ägnar sig i huvudsak åt att förespråka reformering av det kongolesiska skolsystemet. Man vill se ett införande av kritiskt tänkande och etik som en del i utbildningen, men man jobbar också för att öka människors medvetande kring sina rättigheter och skyldigheter samt hur man kan använda kritiskt tänkande i vardagen.
Sedan snart ett år tillbaka har Fidel emellertid varit verksam inom Enough Project, en organisation som har sin bas i Washington D.C. och som arbetar för att öka medvetandet kring handeln med mineraler från Afrika. Det handlar om mineraler som t.ex. tenn, volfram och coltan, som används i världens mobiltelefoner och datorer. Mineralhandeln utgör en grogrund för konflikterna i DR Kongo och Enough’s mål är att mineralhandeln ska bli konfliktfri, bl.a. genom att kräva ett internationellt certifieringssystem, liknande det som infördes gällande handel med blodsdiamanter, och som bidrog till att få ett slut på konflikter i flera afrikanska länder.
The Light of Africa
Idén till radiostationen föddes 2006 i samband med att DR Kongo höll det första demokratiska valet på över 40 år. Inför valet var Fidel aktiv med att driva utbildningskampanjer i syfte att upplysa människor om varför de ska rösta och hur de ska tänka för att kunna göra det utefter sina egna intressen. Han insåg då hur väl kyrkan och politikerna hade lyckats med att pränta in sina budskap hos befolkningen, som helt okritiskt följde den propaganda de ständigt utsattes för. Fidel säger att han blev förbryllad över hur blint människor agerade. Majoriteten kunde inte urskilja propaganda och det förekom väldigt lite kritiskt tänkande och ifrågasättande. Han bestämde sig då för att utnyttja radions kapacitet som medium för att upplysa befolkningen, med en ambition om att förändra deras mentalitet gentemot makthavarna och att stimulera till kritiskt tänkande och ifrågasättande. Stationen är ett projekt inom SOS Africa-gruppen och kommer, om allt går vägen, efter uppstarten att vara tillgänglig för ungefär 20 miljoner människor i östra Kongo.
Upplysning och utbildning kommer att vara främsta prioritet för The Light of Africa och tyngdpunkten ligger på att uppmana till kritiskt tänkande. Målet är att det ska göra människorna mer medvetna om att ifrågasättande inte är fel utan på sikt kan leda till en bättre situation i landet. Fidel menar att innehållet kommer att uppmana till läsning och diskussion och spänna över alla aspekter av människors sociala, politiska och ekonomiska liv. En tyngdpunkt kommer dock att ligga på informativa program där man lyfter fram frågan om behovet av en reform av det kongolesiska utbildningssystemet, som är över 50 år gammalt och ser ut på ungefär samma sätt som när kolonialmakten Belgien utarbetade det. Många skolor har i dagsläget inte något bibliotek, inga aktuella läroböcker eller datorer och inte heller finns det någon skola där man analyserar aktuella händelser. Att hålla sig uppdaterad är med andra ord inget som uppmuntras.
Projektets utmaningar
I Väst är radio bara ett av många massmedier. I DR Kongo ser situationen mycket annorlunda ut. Dels finns bara sporadisk tillgång till elektricitet på många håll, dels är internetuppkopplingar ofta väldigt långsamma eller obefintliga. Under sådana förhållanden kan en bärbar radio spela en avgörande roll för befolkningens möjligheter att hålla sig uppdaterade. Men för att radion ska kunna fylla den så viktiga funktion som den har så krävs att innehållet är någonting annat än politisk propaganda. Västerländska stationer som finns i landet, så som Radio France International, Voice of America och BBC skulle kanske kunna uppfylla sådana krav, men enligt Fidel är dessa oftast förbjudna.
DR Kongos president Joseph Kabila
Det råder ingen tvekan om att förutsättningarna för kongolesisk media är hårda då de tvingas vara verksamma i ett tillstånd av politisk maktkamp och våldsamma oroligheter. Det är därför befogat att vara beredd på svårigheter också för projektet The Light of Africa. Fidel ser också, inte helt oväntat, personer med makt som har ett intresse av att kontrollera befolkningen som det största hotet mot projektet. Han syftar då på presidenten och hans regering, men även statstjänstemän på lägre nivå och ledare för rebellgrupper. Fidel är medveten om att The Light of Africas innehåll knappast kommer betraktas med välvilliga ögon från makthavarnas håll, och därför krävs också åtgärder för att garantera säkerheten för det tjugotal personer som kommer att jobba med projektet. Han hoppas därför kunna upprätta samarbete med UN MONUSCO (United Nations Organization Stabilization Mission in the Democratic Republic of the Congo) men också med lokala människorättsorganisationer.
Fidel berättar att journalister och människorättsaktivister lever under ständiga hot. Många av hans vänner och kollegor har dödats av den kongolesiska regeringen, däribland Floribert Chebeya, som var en ledande människorättsaktivist i DR Kongo men som mördades under 2010.
Själv fruktar han alltid för sitt liv och utsätts regelbundet dödshot, senast från Gomas borgmästare som ogillade att Fidel uppmanade samhällsgrupper att skriva till U.S. State Department för att ställa krav på den amerikanska lagstiftningen om konfliktmineraler. Bara en månad tidigare fick han fly från sitt hem på grund av hot från Bosco Ntaganda, rebelledare som står ICC-åtalad för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Tidigare i år låg Ntaganda bakom en skamlös affär med guld som olagligt minerats i östra Kongo. Fidel var den ende som skrev om händelsen.
Förutom personalens säkerhet är det finansiering som är den största utmaningen i projektet. Eftersom landets makthavare troligen kommer att se på innehållet med mindre blida ögon så är målet att stationen ska finansieras genom annonsering, så att den kan hållas autonom. Det är i det här stadiet som projektet befinner sig just nu. Att få ihop finansiering har under de senaste åren visat sig vara svårt, menar Fidel och hänvisar till finanskrisen.
Upplysning – nyckeln till en bättre situation för Kongo
Fidel menar att det kongolesiska folket betraktar sin president, Joseph Kabila, som en gud och omedvetet blir offer för politisk propaganda. Med The Light of Africa hoppas han att folket i framtiden ska kunna bli mer kritiska mot sina ledare och självbestämmande när de fattar beslut. Det är viktigt att få folket medvetna om varför de röstar och att det inte är förbjudet att ifrågasätta ideologier eller samhällsfrågor i allmänhet, oavsett om de är sekulära eller religiösa.
Likväl som utbildning av det kongolesiska folket är viktigt så är upplysning av resten av världen det också för att landet ska komma på fötter. Fidel tycker att det som borde uppmärksammas internationellt är att DR Kongo aldrig har fått en ärlig chans, något som han anser utelämnas i internationella sammanhang.
Den rådande situationen av brutalitet och konflikter har sina rötter i 1800-talet. Under kung Leopold II utsattes Kongo för en av de värsta brutaliteter som världen någonsin har skådat. Över 10 miljoner människor dog, ett folkmord som det varit ganska tyst om internationellt. Detta trots att det internationella samfundet har uttryckt ett “aldrig igen” vad gäller folkmord. Då, precis som nu, drevs våldsamheterna på av en exploatering av naturtillgångar. Då handlade det om elfenben och gummi, nu handlar det om tenn, volfram, coltan och annat som används i elekronikapparater. De pågående konflikterna har dödat omkring 6 miljoner människor än så länge. Fidel tycker att det är förbryllande att sambandet mellan kung Leopolds brutalitet och dagens konflikter förblir utom vetskap för så många människor och han tror inte att DR Kongo kommer ha någon chans att komma på fötter innan det internationella samfundet engagerar sig i att hjälpa landet att få rättvisa för den internationella, vidriga rusningen efter landets naturtillgångar. Speciellt efterlyser han ett engagemang från USA, Frankrike och Belgiens sida.
Man förstår att det är viktigt för Fidel att se till att DR Kongos historia uppmärksammas, så att både kongoleserna själva och av resten av världen ser att den situation som råder i landet idag till stor del hänger ihop med det folkmord som skedde redan på 1800-talet under kung Leopold II.
Kongo har länge varit offer för världens brutalitet, något som sällan beskrivs. Fidel tycker att det sprids en uppfattning i västvärlden av kongoleser som våldtäktsmän, korrupta, oansvariga och fullt ansvariga för den förödelse som pågår i landet just nu, och han säger att The Light of Africa skulle ta fram historien i ljuset med en ambition om att både kongoleser och resten av världen lär av den för att sedan kunna hjälpa DR Kongo att börja om, men det internationella samfundets hjälp behövs. Att projektet inte kan få finansiärer när människor riskerar sitt liv i arbetet med det är beklagligt. Förhoppningsvis kan Fidels glöd sprida sig och elda på andra så att vi i framtiden får se en ljusare situation i DR Kongo.
Av: Jennie Wadén
Läs mer om DR Kongo: mordförsöket på Kabila och kinesisk landgrabbing i landet.
