Words, what are they good for?

Denna magnifika och för tillfället pågående metaforiska odyssé handlar om ord. Jag kommer ta er med på en berättelse av storvulna proportioner, finurliga resonemang och likgiltiga kommentarer kring ord som kommer handla om allt mellan himmel och trädtoppar. Jag ämnar upplysa eder alla om det mångdimensionella ordet och dess fördelar, nackdelar och fallgropar.

Faktum är att vi redan har börjat vår resa. Vad som skedde i slutet av näst sista meningen i första stycket måste självfallet ses som något perplext eller som om det rådde force majeure[i] i trädgården. Alternativt kanske ni bara blev måttligt överraskade. Jag har alltså introducerat begreppet ”Entropi” vilket jag först tänkte exemplifiera än mer explicit innan den officiella ordalydelsen framförs. Entropi kan förstås i princip instinktivt genom att läsa följande mening och fundera på vad som är skillnaden mellan respektive citat:

”Sommaren är varm” gentemot ”Sommaren är ett betongblock”

Entropi är alltså ett begrepp som enklast förstås genom att innebörden är maximalt oförutsägbar. Det som står, är inte vad respondenten förväntar sig. Ytterst underhållande. Det är alltså motsatsordet till ”Redundans”, vilket innebär maximal förutsägbarhet. Exempelvis att säga ”Hej” när man möter en vän är informationsfattigt och konventionellt men gör även att utförandet av aktionen är förutsägbar, alternativt skulle man kunna säga intetsägande. Det handlar även om att ”avkodningen”[ii] blir lättare att tolka då det som sägs är vad som menas samt vad som förväntas i situationen. Redundans är även väl avsett för att få en samlad förståelse över vad kommunikatören vill säga.

Jag tror det relativt simpelt går att konstatera att semiotisk entropi är bra mycket mer livsbejakande än semiotisk redundans. Semiotik är det systematiska studiet av tecken. Dock skall jag inte helt negligera användningen av ett redundant språkbruk, då det fortfarande har stor giltighet i de flesta språkliga sedvänjor.

Jag tänkte göra ett kort instick för att visa att hela stycken/böcker kan anses vara entropiskt utförda, vilket Günther Grass  ”Flundran” kan anses vara, där otaliga stycken följer detta format, där hela årtusenden blandas hejvilt:

”När Vasco da Gama återfödd kom till Calcutta och knappt kom ihåg sin första landning där, ville han utplåna staden med hjälp av tiotusen bulldozers och bygga upp den på nytt efter en dators måttangivelser”

Sedan känner jag mig tvungen att förmedla ett personligt citat som jag uppskattar. Ett sumeriskt ordspråk lyder som följer:

”Smedens hund kunde inte välta städer; därför välte han istället vattenkrukan”.

Då skall jag då bjuda på en hemsnickrad anekdot om en kråka och en klocka vilket får avsluta denna avdelnings relativt rogivande läsning innan vi tar oss an och börjar analysera gamla och nya ord:

Kråkan sitter högst upp i trädtoppen, med vingarna utsträckta som den majestätiska örn den önskade att den hade kunnat vara, om kråkan hade varit hindu det vill säga, annars spelar sådana funderingar ingen roll. Kråkan spejar moloket ut över vidderna, och plötsligt blänker något till – och kråkan låter dess djuriska reflexer (kråkan är ett djur) ta över dess fragila sinne och som en pil dyker den mot det blänkande föremålet som visar sig vara en klocka. Kråkan biter tag i klockbandet som håller samman klockan runt armen, och nafsar på det tills det lossnar. Den antropologiska varelsen hajar till, skriker och viftar… men kråkan är borta lika snabbt som den kom, med ett stycke silver rikare för sitt näste. Kråkans råa girighet har nu uppfyllt begäret efter blinkande ting för ytterligare en dag.[iii]

Detta var alltså krönikörens moralkaka, var inte ett rovdjur – det är otrevligt.

Comme-il-faut, gamla och nya ord:

Nu har vi anlänt till nästa del av denna fryntliga och ödmjuka hyllning till ord i allmänhet & synnerhet. Nu skall det handla om gamla respektive nya ord, samt subjektiva utlåtanden om den frapperande förändring som har skett med språket de senaste 150 åren. Det svenska språket får varje år nya ord. 2010 tillkom exempelvis 30 nya ord[iv]. Dessa nya ord anammas till det svenska språket på grund av händelser och nyheter som får människor att mer konkret kunna uttrycka sina känslor och iakttagelser, varav en frejdig förändring av ordet eller helt enkelt ett nytt ord med lite lobbning kan bli en del av det ”tillåtna” svenska språket. På samma sätt som nya ord kommer till, anses äldre ord med tiden bli obsoleta. Det kan vara att stavningen förändras för att bli modern eller helt enkelt som så att ett annat ord får ersätta det gamla eftersom det känns mer precist och koncist som förklaring för fenomenet ifråga.

Exempel:[v] Ovan visades bara ord som transformeras men det handlar även om före detta vanliga ord som blivit utbytta i stor mån och lämnade därhän i hörnet med spindeln och dess väv som frovil, pejorativ, echaufferad, putsch eller bijouterier. Detta var alltså exempel på ord som inte längre används. Vad jag vill propsa för är alltså att inte lägga undan äldre ord som av någon anledning känns ålderdomliga, och det finns fler skäl till detta. Jag vill konstatera att skälet till att jag försvarar äldre ords användningsmöjligheter enbart är av praktiska skäl och inga nationalromantiska beräkningar á la 1800-tal ligger till grund för detta. För att föra fram min ödmjuka sida så kan jag även meddela att jag är medveten om att det troligtvis finns en drös med andra förfarningssätt tillgängliga för att mana för mina ståndpunkter, men nu har jag valt att göra det på det här sättet. Hoppas det uppskattas.

För det första kan nya ord aldrig fullt ut ersätta ett annat, ord är alltså inte perfekta synonymer. För det andra innebär fler ord ett större potentiellt ordförråd samt även fler användningsområden. Det medför även en mer raffinerande precision vid beskrivelser av skeenden samt innebär att människor som skriver lättare undviker upprepningar. Genom att beskära delar av språket och göra det i enbart modern stil så innebär det även ett slags ”intellektets förfall”, då enbart språkintresserade, poeter och möjligtvis fackmän känner till ordets betydelse. Det innebär även mindre möjligheter för allmänheten att kunna kommunicera såväl i alldagligt tal som när något skall utföras elegant och minutiöst precist. Åtminstone minskar sannolikheten för att personer skall kunna säga det de verkligen vill då det finns mindre ord att använda i respektive sammanhang. Samt att äldre stavning i min mening är estetiskt tilltalande. Jag hoppas ni inte anser mig vara alltför deklamatorisk[vi].

Jag tror att de flesta människor utan problem skulle kunna värdesätta och i minnet hålla ett antal ord till vilket skulle öka utbytesmöjligheterna av meningar om olika tings varande. En kritiker till det jag förespråkar skulle kunna säga att det nya ordet beskriver allt det gamla ordet gjorde, enbart mer effektivt och därav mindre energikrävande. Till detta svarar jag: Visst, låt det vara en synonym, behåll dock det gamla ordet också och ge människor möjligheten att välja själva.

Detta har numera alltså övergått till att bli samhällskritik, vilket det självfallet varit hela tiden. Enda skillnaden är att ulven tidigare klädde ut sig till ett får. Nu däremot har ulven tagit av sig den fåraktiga kostymen.[vii] Jag förespråkar inte att vi alla skall konversera muntligt eller skriftligt på kanslisvenska. Jag proklamerar enbart att: Våga använd språkets fulla potential. För att göra en referens till George Orwells fantastiska bok från 1948, 1984:

Genom att rutinmässigt effektivisera/minimera språket så minskar man faktiskt i abstrakt mening vad människor kan tänka och säga. Språket används alltså som utestängningsmekanism gentemot sig själv då allmänheten inte får tillgång till ord och betydelser som skulle kunna öka deras kritiska förmåga att till exempel granska information. För att hålla mig till ett påtagligt exempel. Om nyhetssändningarna på tv från början sände inslag som var tio minuter långa skulle en viss mängd kunskap kunna överföras från nyhetsförmedlarna till den relativt apatiska åskådaren. Ifall sedan inslagen begränsas till att vara en halv minut korta så blir det, allegoriskt skrivet, rubriker istället för flödande text i vid mening som når åhöraren. Självfallet minskar då nyttan av att tillbringa sin tid med att iaktta nyhetssändningen eftersom inslagen blir mindre innehållsrika på information. Kanske skulle man till och med kunna hävda att nyhetsförmedlingen blivit populistisk och enkelspårig då den utgår ifrån att den vanlige samhällsmedborgaren inte skulle orka ägna mer än 15 minuter av varje dag till att lära sig om vad som sker i världen. Detta var kritik i dubbel bemärkelse.[viii]

Ord som komma skall och dubbeltydighet:

Vadan framtida ord? Vad vill vi skall hända och vad kommer troligtvis hända med språket vi använder. Vad vi skulle vilja kan ses som idealistiskt, men det är inte enda tolkningen. Vi skulle kunna få ett nyanserat och rikt språk där vi med lätthet skulle kunna navigera oss och med ett fagert blomstrande språkbruk skulle kunna förmedla det vi önskar. Troligtvis kommer framtida ord framkomma som de har gjort tidigare, genom mode, händelser och trender. Frågan som kan ställas är: Varför skall vi låta språket påverkas av trender istället för att ta förnuftiga rationellt övervägda beslut om vilka ord som bör vara med? Självfallet görs det rationella överväganden och de ord som kommer med skall ju användas och vara effektiva. Men det kan ändå vara värt att fundera på hur du vill ha språket.

Här avklaras ämne efter ämne. Därför skall det nu fokuseras på ord och den dubbeltydighet som ibland föreligger. Nu talar jag inte om ironi eller sarkasm. Det är spännande hur ord tolkas olika beroende på sammanhang, rådande diskurs, ideologisk övertygelse och folksamlingens homo- eller heterogenitet. Ordet Frihet har markant olika betydelse hos liberala, reaktionära, socialister och marxister. Här beror det såväl på grundordet som input och output. Frihet kan innebära möjligheter, förpliktelser, rättigheter och betona såväl individ som kollektiv, allt efter behag. Angående ordet frihet tycker jag personligen att det krävs basala rättigheter innan man kan kalla det frihet, annars exkluderas grupper per automatik från att ta del av fördelarna med frihet, en parantes i sammanhanget.

Härnäst skall problematiken ändras till negationer som dominerar i användningen av ord där det positiva uttrycket av ordet är mer ovanligt i användande. Jag exemplifierar:

”Otroligt många fiskar fanns i akvariet idag”

”Fiskmåsarna var otaliga i antal på stranden”

Det är själva ”O:et” som ger ordet sitt sken av mångtalighet. Inte lika ofta hör man i sammanhangen någon säga ”troligt många fiskar fanns…” eller ”fiskmåsarna var taliga[ix] i antal”. I grunden kanske det mer handlar om grammatik än praktik. Men det är ändå värt att lägga märke till när vissa ord, istället för de som har motsatt mening, används för att förstärka/försvaga något. För vad som sägs, är även det som uppfattas, i allmänhet. Detta förstås faktiskt än bättre vid användandet av ordet omänsklig, vilket är något negativt som används om människor som utför hemska handlingar. Det är relativt vanliga i förhållande till sammanhanget. Något som jag antar inte är lika vanligt är dock att någon säger ”I dag var du ytterst mänsklig, tack för det”.

Symboler är något som funnits länge och som begrepp är det väldigt brett. Därför avgränsar jag mig till ”symboler som strategiskt skalas av på detaljer för att bli så självklara att associationen är omedelbar vid åsyn av symbolen”. Det finns alltså varumärken som aktivt skalar ned sin logga eller dylikt så att den vid första anblicken, utan eftertanke, förstås och associeras på korrekt sätt: det märket symboliserar. Det finns många exempel på dessa slags varumärken men jag tänkte ta ett exempel med en logga som står ut från mängden, nämligen Starbucks. De har under årens lopp skalat ned sin logga noggrant på detaljer så att det som var en sjöjungfru med ord och sträck runtomkring numera bara är konturer, av enbart sjöjungfrun. Även namnet Starbucks har alltså försvunnit från loggan, som i sig själv skall vara förklarande.

Avslutning:

”The world’s a bubble; and the life of man less than a span. Who then to frail mortality shall trust. But limns the water, or but writes in dust. What then remains, but that we still should cry, not to be born, or being born, to die”

–          Francis Bacon

“Et puis comme en trouve toujours plus de moines que de raison – Eftersom det alltid finns mer munkar än förnuft”

–          Fjodor Dostojevskij ur Onda Andar

Denna text värnar om medmänniskor och hyser tilltro till deras inneboende förmåga samt potential. Språket är en viktig del av kommunikationen, även om de minspel/rörelser som medföljer också har markant påverkan. Möjligheten för en tillfredställande dialog eller monolog ökar helt enkelt med ett bredare ordförråd.

Detta var en kortfattad sammanställning av undertecknad gällande ord och dess betydelser samt möjliga områden för applicering. Mina förhoppningar är att denna krönika skall ha ingett er en ökad respekt för ord i allmänhet och att ni till och med kanske lärt er ett nytt uttryck eller två. I värsta fall så har ni läst en krönika om ord, det är inte alla som gjort det. Men framförallt hoppas jag att ni känner att en egen upptäcktsfärd kan påbörjas för att på en mer personlig nivå kunna utveckla dig själv och dina möjligheter att kommunicera.

För kom ihåg: Okunskap är kunskap

Av: Daniel Tell

---

[i]. En vanlig klausul i alla slags avtal människor skriver under. Sker Force Majeure, naturkatastrofer och dylikt, så har företag ingen någon som helst skyldighet för någonting gentemot kunden

[ii]. Hur människor tolkar kommunikationen

[iii]. Jag står inte ansvarig för ornitologiska felaktigheter, det gör chefsredaktören

[iv]. http://www.dn.se/kultur-noje/svenskan-har-fatt-30-nya-ord

[v]. De äldre exemplen är slumpvist utvalda ur ”Två Reseskizzer” av P. B. Eklund utgiven år 1867

[vi]. Frasen är menad som en självkritisk ordvits. Jag menar det jag säger. Men jag är även medveten om att sättet jag säger det på är just det som gör att folk tror att jag är det jag säger, det vill säga högtravande eller bombastisk.

[vii]. Ytterliggare en roande ordvits

[viii]. Kritiken riktar sig mot nyhetssändningar och mot nedmonterandet av svenska språket

[ix]. Korrekt form: Talrika. Då fungerar inte o- formen på ordet, alltså otalrika.