Den 1:a juli i år greps de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye efter att de med hjälp av gerillan ONLF tagit sig in i den etiopiska provinsen Ogadan. Syftet med resan var att dokumentera det påstådda mänskliga lidandet efter företaget Lundin Petroleums framfart. Regeringens försök att få hem de två journalisterna uppfattas som lama, samtidigt som alltfler börjat ifrågasätta kopplingen mellan utrikesminister Carl Bildt och hans tidigare styrelseuppdrag i Lundin Petroleum.

Förra veckan startade rättegången mot de båda svenskarna. Vill det sig riktigt illa för journalisterna kan de dömas till 40 års fängelse. I samband med rättegången har kritiken vuxit sig allt starkare mot Carl Bildt, även från borgerligt håll. Kritiken började med att Bildt ansåg att journalisterna fick skylla sig själva ”eftersom UD avrått från resor till landet” vilket i mångas öron rimmade konstigt med att inte uppmuntra en fri granskande journalistik. Samtidigt verkade engagemanget svalt från regeringens sida att få Schibbye och Persson släppta. Det som verkligen skulle göra kritiken mer omfattande hände strax innan början av rättegången. Carl Bildt medverkade i tv-programmet Skavlan där han fick frågan om Lundin Petroleum hade någon verksamhet i Etiopien, vilket han förnekade. Några dagar senare kom det fram att företaget de facto hade verksamhet i Etiopien och att beslutet om att starta verksamhet i Etiopien kom strax efter Bildts avgång.

Efter att Carl Bildt avgick som statsminister 1994 har han bl.a. ägnat sig åt att medla fred på Balkan och lobbat för Irakkriget. 2000 blev han styrelsemedlem i Lundin Petroleum där han satt tills han tillträde som utrikesminister 2006. Inom regeringen har en tydlig uppdelning gjorts där Bildt ensam får sköta utrikesfrågor och medan statsminister Reinfeldt tar hand om den nationella politiken.

Det omdiskuterade Lundin Petroleum är ett svenskt företag som ägnar sig åt bland annat oljeutvinning. Bolaget är registrerat på Stockholmsbörsen och 2002 fick grundaren Adolf H Lundin en utnämnelse av kung Carl Gustaf som årets svensk i världen. Nyligen inbjöds företaget till ett seminarium i regi av Svenskt Näringsliv som handlade om hur företag kan verka för fred. Bolaget förekommer hos en mängd olika svenska fond- och pensionsportföljer.

Men Lundin Petroleum har också återkommit flera gånger i olika hjälporganisationer- och FN-rapporter över hur företaget har utnyttjat och bidragit till blodiga konflikter. Framförallt har företagets verksamhet i Sudan uppmärksammats. 2000 rapporterade hjälporganisationen Christian Aid att militären i Sudan dödade tusentals ur civilbefolkningen och brände ner byar för att bland annat Lundin Petroleum skulle få möjlighet att exploatera området. Även Human Right Watch och Amnesty Internationell har rapporterat liknande händelser och riktat skarp kritik mot företaget. 2010 kom journalisten Kerstin Lundell ut med boken ”Affärer i blod och olja” som granskade Lundin Petroleum och de påstådda förbrytelser företaget gjort sig skyldig till. Just nu utreds bolaget för folkrättsbrott. Det var just därför, att utreda Lundin Petroleums påverkan, som Johan Persson och Martin Schibbye reste till Etiopien.

Alla dessa uppgifter om de förödande humana effekterna som orsakats av oljebolag i Sudan fick i början av 2000-talet den dåvarande amerikanska utrikesministern Madeleine Albright sätta press på Talisman, ett kanadensiskt oljebolag som på den tiden hade verksamhet i Sudan. Enligt Albright var Talismans verksamhet ytterst allvarlig och hon var ytterst mån om att stoppa det civila lidandet som skedde i skuggan av oljebolagen. Genom att hota om att stänga ute Talisman från den amerikanska marknaden sålde 2003 företaget sina utvinningsområden till ett indiskt företag.

Det närmsta som efterliknade USA:s  kraftfulla agerande i Sverige var 2007 ett förhör av Bildt utfört av Konstitutionsutskottets (KU). Efter att Bildt återigen hamnade i den svenska regeringen uppmärksammades hans tidigare uppgifter för Lundin Petroleum av oppositionen. I KU-utfrågningen fick Bildt svara på en mängd olika frågor, dock utan att dra på sig några omfattande bekymmer. Bland annat påstod han att Lundin Petroleum haft ett nära samarbete med Amnesty International, samma företag som också riktat hård kritik mot hans f.d. arbetsgivare. Värt att nämna är att ett antal olika ministrar från Reinfeltds regering fick lämna sina poster vid samma tidpunkt, framförallt för utebliven betalning av tv- avgiften.

Samtidigt har den senaste tidens mediala uppståndelse och kritik av Bildt inte kommit i närheten av den som Socialdemokraternas Håkan Juholt har fått utstå. Juholts bidragsfusk verkar också har straffat sig hårdare än anklagelsen mot Bildts indirekta medverkan till mord på tusentals människor; i en SvD/Sifo-undersökning från 23 oktober har nu socialdemokraterna 25 % av väljarstödet medan Moderaterna istället har 35 %. På två veckor minskade Socialdemokraternas stöd med 10 procentenheter medan Moderaternas ökade med 6 procentenheter.

Nog är det klantigt att en person, vars ambition är att bli statsminister, utsätter sig för och hamnar i sådan situation som Håkan Juholt. Ändå framstår Juholts bidragfiffel som en bagatell i jämförelse med den seriösa anklagelsen mot Bildt. Att opinionssiffrorna går upp för Moderaterna i samband med den allvarliga kritik som riktas mot en av topparna inom partiet borde egentligen inte ske. Samtidigt som USA hotade att utestänga oljebolag verksamma i Sudan från marknaden gav den svenska kungen pris till en direktör från ett oljebolag, just verksam i Sudan. Efter massiv kritik tog Svenskt Näringsliv tillbaka inbjudan till Lundin Petroleum att delta i fredsseminariet, men bara det faktumet att inbjuda ett företag som utreds för folkrättsbrott tyder på en bristande kunskap. Uppenbarligen är vi ett land med en utbredd blåögd naivitet. Uppgifterna om vad som har skett har funnits i många år, men få känner till det. Varför kommer det sig att sådana här stora frågor negligeras medan andra frågor av mindre dignitet kan få ett helt annat utrymme i massmedia? Och hur kunde det egentligen dröja så länge innan Bildt hamnade under luppen?

Av: Erik Hellqvist