Nu är det äntligen dags för startfältets enda kvinna, den kontroversiella och egendomliga Michele Bachmann. Många är vi som hört hennes uttalanden och förvånats av deras innehåll. Men hur mycket vet ni egentligen om denna kvinna? Visste ni exemplvis om hennes aktiva arbete för den förre demokratiske presidenten Jimmy Carter och hennes medlemskap i det demokratiska partiet?
Av: Agnes Bridge Walton
Politisk karriär
Michele Bachmanns politiska liv startade redan vid hennes uppväxt i det hon själv kallar för ”a family of Norwegian Lutheran Democrats” i hemstaten Minnesota. Tea Party-rörelsens drottning och den republikanska nomineringskampens enfant terrible har alltså inte alltid hållit sig på den röda sidan i amerikansk politik. Michele och maken Marcus Bachmann var aktiva i valkampanjen för den demokratiska presidentkandidaten Jimmy Carter vid valet 1976, ett val som han sedermera vann. Det var under Carters tid som president som Michele började tveka på sitt engagemang i det demokratiska partiet och vid valet 1980 hade hon bytt sida till det republikanska partiet, där hon jobbade och stöttade Ronald Reagans presidentkandidatur.
Under 1990-talet blev Bachmanns politiska åsikter kända i lokalsamhället då hon arrangerade demonstrationer mot ett sjukhus som utförde aborter. Dessutom hamnade hon i öppen konflikt med den lokala skolstyrelsen över den religiösa profilen på en skola hon själv hade startat. 1999 försökte hon och fyra andra republikaner att ta över skolstyrelsen i Stillwater, Minnesota, men misslyckades. Hon lyckades däremot bättre i politiken, och år 2000 säkrade hon en plats som representant i Minnesotas senat.
Redan fyra år senare, 2004, började Bachmann att komma i konflikt med det republikanska partiet, något som har lett till hennes stora genomslag i den antielitistiska och antikonformistiska Tea Party-rörelsen som givit henne kultstatus bland vissa väljargrupper. Men trots konflikter i partiet blev Bachmann invald i emarikanska kongressens representanthus år 2006. Sedan dess har hon ständigt blivit mer känd i det politiska landskapet, inte minst på grund av hennes tendens att skapa kontrovers och skandal.
Vid sidan av politiken
Bachmann har en doktorsgrad i juridik från Oral Roberts University, ett konservativt kristet universitet i Oklahoma. Här jobbade hon även som forskningsassistent till John Eidsmoe och bidrog till hans argumentation om att USA borde bli en kristen teokrati. Hon utbildade sig senare inom skatterätt och säger själv att hon gjorde detta av pliktkänsla till sin man, inte för att det var något hon annars ville göra. Paradoxalt nog för en person som säger sig vara mot alla former av skatter eller avgifter, även på tobaksvaror, jobbade Bachman för skatteverket fram tills dess att hon fick sitt fjärde barn och bestämde sig för att vara hemma med sina barn och fosterbarn på heltid.
Tillsammans med mannen Marcus driver Bachmann ett center för kristen terapi som har väckt mycket uppmärksamhet i media. Flera källor uppger att Marcus, som trots en PhD i klinisk psykologi inte är auktoriserad psykolog i Minnesota, också bedriver ”omvändningsterapi”, alltså försöke göra homosexuella till heterosexuella. Marcus Bachmann har dock varken bekräftat eller nekat till detta. I samråd med sina starkt religiösa åsikter är hela familjen också mycket engagerad i kyrkan, men har nyligen bytt församling eftersom det kommit fram att deras före detta kyrka har antikatolska åsikter och omtalar påven som antikrist.
Politiska åsikter
Det är inte bara utseendet som gör att Bachmann kan beskrivas som en något mera intensiv version av förra presidentvalets mycket omtalade vicepresidentkandidat; Sarah Palin. I sina åsikter har de två kvinnorna även mycket gemensamt. Även om Bachmann av många uppfattas som en bättre utbildad och mera seriös kandidat än Palin, är hennes tendens att skjuta från höften och ofta träffa sig själv i foten kanske Bachmanns största problem, precis som det en gång var för Palin. För den som är intresserad kan sidor som www.michelebachmannsaidwhat.com ge en inblick i hennes mer ovanliga uttalanden, men vi kan nämna att det nog krävs en speciell världssyn för att likna Iraq vid Mall of America, eller hävda att Lejonkungen är homosexuell propaganda.
Hon är av åsikten att den globala uppvärmninen är en enda stor bluff och hon hävdar att koldioxid inte är något farligt då det är en naturligt förekommande gas. Det är hennes uppfattning att det inte finns en enda vetenskaplig studie som hävdar att för mycket koldioxid i atmosfären är skadligt.
Tyvärr kan det kännas som att det inte finns tillräckligt många Panorama-läsare i USA. Alltså människor som dig, med en välutvecklad analytisk förmåga och en hälsosam cynism. Bachmann är nämligen den politiska kandidaten som har lyckats få in mest pengar från privata givare under en kongressperiod. Hon har också en bred givarförankring, de flesta ger belopp på under 200 USD och den totala summan hon har tagit emot i kampanjstöd ligger över 13 miljoner dollar. Självklart är också förmågan att dra in stora pengar en av Bachmanns allra största styrkor, båda i nomineringsprocessen och vid en eventuell presidentkandidatur.
Bachmanns åsikter är långt ifrån okontroversiella, även inom det republikanska partiet. Detta är dock ingen svaghet när hon vänder sig mot ett politiker- och maktskeptiskt amerikanskt folk. Hon kombinerar en extrem antipati mot statens deltagande i den ekonomiska sfären (skatter, regleringar, sociala skyddsnät och minimilöner) med en tro på staten som viktig aktör i den sexuella och religiösa politiken, en ståndpunkt som appellerar till många av de republikanska kärnväljarna.
Kul att veta
Bachmann har förespråkat att Barack Obama och flera andra centrala och framstående demokrater utsätts för en granskningsprocess av medierna för att visa upp deras ”anti-amerikanska” åsikter. Denna idé liknar i mer än bara terminologin McCarthy-tidens häxprocesser mot framstående amerikanska liberala intellektuella och tusentals av helt vanliga människor, då staten försökte att utrota anti-amerikanska och kommunistiska hållningar i befolkningen.
När Michele Bachmann intervjuades på Jimmy Fallons TV-show tidigare i veckan blev hon introducerad av husbandet som spelade låten ”Lyin Ass Bitch” av Fishbone. Husbandets anklagan kan inte sägas vara orättvis; när nätsidan PolitiFact analyserade 23 av Bachmanns mera omtvistade uttlanden från 2009 till i dag så var det bara ett av dessa var sanna. Sju kom under kategorin ”pants on fire” och hela nio klassificerades som direkt falska.
Så långt in i nomineringskampen verkar inte Michele Bachmann tillhöra storfavoriterna, och hon anses vara långt ifrån att nomineras till republikansk presidentkandidat. Detta trots att hon ständigt omtalas i media på grund av hennes höga skandalfaktor och stöd från den omtalade och högljudda Tea Party-rörelsen. Men om Bachmann inte skulle bli president är nog detta inte det sista vi får höra från henne. Den karismatiska, rättframma och konfrontationella Bachmann kommer att bestå som kultfigur bland sina anhängare precis som Sarah Palin har gjort, kanske än mer då många ser Bachmann och Palin som litet annat än källor till mörk vardagskomik.
Av: Agnes Bridge Walton
