Det är en ljummen tisdagkväll när den annars så spöklika stadsteatern fylls av sorl och skratt. Hela foajén är laddad med energi och förväntningarna är höga för kvällen. Många har väntat hela hösten för det här, för att se personen bakom podden de lyssnar på varje vecka: Edvin Törnblom.
Perfektion är passé. Även solen har sina fläckar. Panorama genomskådar sina fiender och ögonstenar efter sprickor i fasaden. Med fyra skribenter och en generativ AI på jakt efter spaningar är allt från humanister till diktatorer under lupp.
Jag sätter mig ner för att påbörja texten för Panoramas webbvecka, ett tema som jag själv röstade på att få skriva om, men varje ord jag formar i dokumentet känns tomt. De känns mer som utfyllnadsord än vad de faktiskt bidrar till en förmedling. Varje bokstav är en egen utmaning och kreativiteten, som en gång var en nära vän, har blivit någon jag inte längre känner igen.
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.