Sedan maj 2010 har mer än 912 dagar gått, 21 900 timmar förflutit och 1 314 000 minuter passerat. På denna tid har tusentals människor hunnit föddas, gå bort, jorden har hunnit snurra mer än två varv runt solen, en revolutionsvåg i Nordafrika inträffat, ett presidentval passerat och Assange har hunnit ta tillflykt i Ecuadors ambassad i London. I mer än 912 dagar, 21 900 timmar och 1 314 000 minuter har Bradley Manning suttit i häkte för att ha läckt tusentals säkerhetsklassade dokument till WikiLeaks.
Av: Rebecka Kjellström
Vintern 2011 skrev jag artikeln ”Saving Private Manning” för Panorama, för många av oss är det ett bra tag sedan. När jag skrev artikeln befann sig Manning i en cell på 6,7 kvadratmeter och han spenderade 23 av dygnets 24 timmar i cellen. I april förflyttades han till ett fängelse i Kansas. Cellen blev större och Manning fick slutligen komma i kontakt med andra medfångar. Efter bokstavligen år av väntan påbörjades nyligen förrättegången inför rättegången i mars 2013. Av de 22 åtalspunkterna erkänner Manning de lättare brotten i hopp om att slippa dödsstraff alternativt livstid. I övrigt är tystnaden dock märkbar kring denna omtalade man – mycket har sagts om honom men inget av honom.
Åhörare kunde höra hur Mannings fångvaktare motiverade hans isolation med att Manning uppvisade självmordstendenser. Staten USA och dess militär framhöll hårdnackat att behandlingen som Manning utsattes för endast var för att kunna hantera hans instabila psykiska hälsa och garantera hans fortlevnad. Manning med advokat menade istället att behandlingen varit högst inhuman. Oväntat nog fick denna linje även medhåll från en utredning som FN gjorde av fängslandet av Manning.
Staten USA fortsätter att rikta anklagande blickar mot denna soldat av ringa rang. En federal utredning slog nyligen fast att USA:s hantering av hemligstämplade dokument är daterad. Inte bara präglas systemet av överkapacitet utan också av en ytterst tvetydig komplexitet. Över fyra miljoner amerikaner hade tillgång till de dokument som Manning läckte. Inte nog med det, de dokument man ofta väljer att säkerhetsklassa är många gånger inte ens i behov av det och sekretessen hålls på alltför hårt och för länge. Dagens system är dåligt anpassad för den digitala tidsåldern – om nu så många amerikaner hade tillgång till dokumenten borde de inte vara sekretessbelagda från första början menar utredningen.
I röran försöker även USA tona ner betydelsen av Mannings läcka. De dokument han läckte var av relativt neutral natur. Trots det riskerar denna 24-åring dödsstraff. Militären menar att det Manning läckte skulle kunna ha utnyttjas av terrorister mot USA. Men verkligheten säger något annat om Mannings motiv. Han sålde inte informationen till högstbjudande utan skickade dokumenten till en hemsida som alla hade tillgång till. Är det verkligen en hårdnackad terrorist USA ser i vitögat eller en naiv whistleblower? Förutom videon där några amerikanska soldater skjuter ner ett antal civila (b.la. en Reuters-reporter) utgjorde dokumenten ingen säkerhetsrisk. Mest pinsamheter för den amerikanska administrationen.
Men varför stanna, tänka till och kanske backa? Manning är fortfarande offerlammet. Det är fortfarande en katt och råtta-lek med skuggaktiga aktörer där den enda tillgängliga personen att anklaga är Manning. Medan Assange trycker inne på Ecuadors ambassad främjas en tystnadskultur inom militären. Alla aktörer går fortfarande i en evighetsåtta med blicken spänt fäst på den väg de är utsatta att följa. Och så fort något som kan störa deras koncentration hörs, håller de symboliskt för öronen och framhåller tjurigt: men han är ju en terrorist! Men inte ens fångarna på Guantanamo Bay eller de dödsdömda behandlas så här extremt.
Det ilskna lejonet ryter för den sticka som musen hjälpte att plocka ut och nu har det kommit sand i såret. All den energi USA:s militär ägnar åt att fälla Manning, avslöjar bara ett system som inte tål kritik eller avvikande åsikter – en organisation som spelar efter sina egna regler och sin egen etik. Peta inte, den kan bli arg och när den blir arg så biter den – riktigt hårt och med rätten att döda.
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.