Anpassad. Original: BlueDevil
Jag har i Panorama skrivit många artiklar om amerikansk politik och i synnerhet om presidentvalet och dess kandidater. Om fyra år skall det åter väljas ny president i det stora landet i väst och jag tänker nu försöka spå i framtiden och försöka fastslå vilka som kommer vara huvudfavoriterna för de två partierna.
Av: Fredrik Sundqvist
I ett amerikanskt presidentval är det väldigt många politiker som ställer upp och man kan vitt och brett diskutera vilka chanser alla olika politiker har, men om du frågar mig är det är inte det som i slutändan är det intressanta. Det intressanta är vilka kandidater som på allvar kommer ha med kampen om segern att göra och vilka kandidater som på allvar kan skaka om i valet och förändra utgångsläget även fast de själva inte kommer ha med slutsegern att göra.
Demokratiska partiet
Jag vågar redan i dag lova vem som kommer bli det demokratiska partiets presidentkandidat. Politikern har tidigare varit guvernör i New York, har tidigare varit presidentkandidat och var fram tills nyligen minister i president Obamas administration. Politikern i fråga åtnjuter extremt stor popularitet inom det demokratiska partiet. Undersökningar visar på att en klar majoritet av tänkbara demokratiska väljare vill se denna politiker som partiets kandidat om fyra år. Just det är kanske den allra starkaste anledningen till att jag tror att Hillary Rodham Clinton kommer få det demokratiska partiets nominering till president om fyra år. Lägg där till Clintonklanens väl utvecklade politiska valmaskin, med väldigt skickliga politiska strateger och rådgivare som är en erkänt stark kraft när det kommer till politiska val i USA.
Jag kan tänka mig att det är många av er som nu sitter och läser detta som anser att hennes make, president Bill Clinton, med sin otrohetsskandal måste ses som en last för hennes möjligheter att bli president. Jag vill dock mena på att det snarare är tvärtom. Bill Clinton är oavsett sin fadäs en väldigt omtyckt och aktad man i USA med en enorm karisma, ett stort intellekt och stort politiskt kunnande som kan användas för att stärka Hillarys chanser att bli president. Jag hävdar att Bills närvaro kommer skrämma de andra kandidaterna än mer än hennes kandidatur i sig.
Jag vill dock påpeka att det råder delade meningar om anledningen till att Clinton valde att avgå som utrikesminister. Officiellt säger hon själv att hon gör det för att hon vill lugna ner sig och ägna sig mer åt sitt privatliv och sin familj. Dock finns det de, likt mig själv, som tror att hon inte riktigt talar sanning om motiven utan att hon avgår för att bygga en grund för en stark presidentkandidatur. Styrkan i att avgå redan nu är att hon inte fläckas av Obama om han skulle få fyra svaga år samtidigt som hon är tillräckligt nära Obama för att använda honom som en styrka om det ter sig så att hans avslutande år blir en succé – en win–win-situation.
Men oavsett hur Clinton gör och anledningarna till hennes handlande finns det flertalet skickliga politiker inom partiet som mycket väl kan utmana henne och som kommer dra ut på den process som leder fram till partiets slutgiltiga nominering. Frågan är dock vilka av dem som kommer ställa upp?
Jag tror att många av de starkaste politikerna inom partiet kan tänka sig att vänta med att kandidera för att inte riskera att försämra sina chanser i framtiden ifall de lider nederlag om fyra år. En sådan politiker är New York-guvernören Andrew Cuomo som kanske är en av de allra starkaste utmanarna till Clinton. Cuomo har tillräckligt med politiskt kunnande, tillräckligt med politiskt charm och ett tillräckligt politiskt aktat namn för att vara en stark kandidat i vilket startfällt som helst, om det inte vore för just Hillary Clinton. I ett startfällt utan henne tror jag att Cuomo skulle ha en stark möjlighet att gå ut som segrare men med henne i bilden är han i mina ögon lika körd som en svensk sprinter bredvid Usain Bolt. Därför undrar jag om Cuomo ställer upp om Hillary väljer att kandidera eller om han väljer att spara sin ammunition och stolthet för att i stället kandidera vid ett senare tillfälle.
Den kanske allra största utmanaren till Hillary Clinton och hennes väg till partiets nominering är en vithårig, äldre vicepresident vid namn Joe Biden. En vicepresident är alltid en trolig och stark kandidat när det kommer till ett presidentval och jag tror att Joe Biden kommer vara en stark kandidat framför allt med tanke på hans skickliga debattförmåga. Med största sannolikhet skulle han vara den politiker som om han väljer att kandidera skulle sätta störst käppar i hjulet för Clinton. Jag vill även påpeka att Biden om han kandiderar men inte Clinton skulle vara den stora favoriten, med den tidigare nämnda Cuomo som största utmanare.
Jag vill avsluta denna del om det demokratiska partiets möjliga presidentkandidater med att höja ett varningens finger för några politiker som kan tänkas röra om i grytan och som kan tänkas påverka vad som kommer att debatteras under primärvalen. Dagens progressiva väljare (vänsterfalangen inom det demokratiska partiet) har efter det senaste valet fått en ny fixstjärna att sluta sig upp bakom i form av Massachusetts-senatorn Elizabeth Warren. Om hon skulle välja att kandidera skulle hon inte i huvudsak kandidera för att vinna utan för att förändra den politik som diskuteras och på den vägen ha möjlighet att vara en avgörande faktor för valets utgång, vilket jag tror att hon i så fall har stor möjlighet att lyckas med.
Marylands guvernör Martin O’Malley och Massachusetts guvernör Deval Patrick är två andra politiker som kan tänkas kandidera. Jag ställer mig dock frågan om de vågar kandidera om Clinton finns med i startfältet då både dessa herrar är i rätt ålder för att kandidera även i framtiden. Men om hon inte kandiderar har båda dessa herrar klara möjligheter att på allvar få avgörande påverkan på slutresultatet, även om jag inte tror att de ens då har kraft nog att ta hem partiets nominering
Republikanska partiet
Det startfällt vi fick se för det republikanska partiet i år saknade många starka kandidater. Ärligt talat anser jag att det var ett väldigt svagt och urvattnat startfällt med många direkt svaga kandidater. I hög grad berodde det på att många av de mest seriösa kandidaterna, likt så många gånger förr, valde att inte kandidera mot en sittande president då detta allt som oftast är betydligt svårare än att gå mot en tom stol. Därför tror jag vi kommer få se ett helt annat startfält om fyra år, ett startfällt med flertalet mycket skickliga politiker. Jag vill hävda att det kommer stå mellan fyra politiker: Florida-senatorn Marco Rubio, den förre Florida-guvernören Jeb Bush, den förre vicepresidentkandidaten Paul Ryan och New Jersey-guvernören Chris Christie. I hög grad ser jag dem alla fyra som relativt jämlika så här fyra år till val.
Jeb Bush, lillebror till George W. Bush, är definitivt en kandidat att räkna med till valet om fyra år. Jag kan tänka mig att det är många svenskar som lyfter på ett eller annat ögonbryn vid tanken av en tredje Bush som president inom loppet av tre decennier. Men jag menar på att det finns mycket som talar till hans fördel i alla fall vad det gäller det republikanska partiets primärval. Problemet med hans släktingars rykte blir först ett problem om Jeb Bush skulle ställas mot en demokratisk kandidat i det slutgiltiga presidentvalet. Detta beror på att de väljare som inte gillar Bush i hög grad är väljare som inte skulle rösta på en republikansk kandidat i vilket fall som helst. Jag tror faktiskt att hans efternamn och släkt i huvudsak är till hans fördel. Bara tanken att kandidera till posten som president uppbackad av inte mindre än två släktingar som tidigare innehaft denna mäktiga post är en enorm styrka i sig. Även om de två släktingarna i skrivande stund inte är bland de mest populära i landet. Jag vill här passa på att påpeka att George Bush den äldre inte var en populär man när hans son valdes till president år 2000. Det faktum att både Jeb Bushs pappa och storebror tidigare varit president visar på att den politiska familjen Bush omgärdar sig med väldigt skickliga politiska rådgivare och strateger, med en politisk maskin som är minst lika imponerande som Clintonklanens. Just dessa rådgivare kan i hög grad vara direkt avgörande för presidentvalet om fyra år, precis som för Clinton.
Paul Ryan lärde vi oss alla känna under det nyss avslutade presidentvalet som en kandidat som tilltalar den starka konservativa väljarkåren. Den konservativa väljarkåren kan vara till Ryans fördel i ett primärval då de konservativa väljarna är en stark kraft internt inom det republikanska partiet. Men konkurrensen om dessa röster är hård vilket gör att jag sätter flertalet frågetecken kring Ryans chanser att vinna sitt partis nominering – han skulle få väldigt svårt att vinna de många röster från andra väljargrupper som han skulle behöva. Av samma skäl tror jag att Ryan är den av det republikanska partiets kandidater som skulle få det allra svårast att hävda sig mot det demokratiska partiets kandidat, oavsett vem.
I amerikansk politik skulle jag definiera mig som demokrat. Men skulle det te sig så att det inte blir en demokrat som vinner valet om fyra vill jag se en republikan jag gillar. Utav de troliga presidentkandidaterna heter den personen Chris Christie. Han är guvernör i New Jersey och har på senare tid synts väldigt mycket i media i och med stormen Sandys påverkan på Christies delstat. Han har under denna tuffa tid visat stor karaktär och klara ledaregenskaper som i hög grad fått honom att framstå som en politiker utav äkta presidentvirke. Det som tilltalar många väljare när det kommer till Christie är hans raka, ärliga och självutlämnande stil. En stil som är typisk för människor från New Jersey och som är väldigt olik de många politiker som beter sig likt robotar perfekt tränade för sitt politiska uppdrag. Något som kommer tala till hans fördel är att han i sin delstat lyckats föra fram flertalet överenskommelser som haft stöd i båda partierna vilket av många anses vara ytterst viktigt framför allt i en tid som denna när partierna tycks stå längre ifrån varandra än någonsin tidigare.
Marco Rubio är en väldigt intressant kandidat då han är en konservativ politiker med sina rötter i Kuba. Han är en skicklig politiker som vunnit mycket stöd efter att han överraskande slog den förre Florida-guvernören Charlie Christ i deras kamp om en av Floridas senatorposter år 2010. Han kom att bli än mer populär efter att han höll ett imponerande tal på republikanernas partikonvent tidigare i år. För mig förde det talet tankarna till när Obama 2004 vann sin stjärnstatus genom ett kraftfullt tal på demokraternas partikonvent. Skulle Rubio bli president skulle liknelsen med Obama inte kunna underskattas om du frågar mig. Men just det kanske kan bli hans allra största problem då många av Rubios potentiella väljare avskyr Obama – en liknelse dem emellan skulle reta gallfeber på många av utav dessa. Såväl Rubio som Ryan är båda starkt kopplade till den konservativa väljarskaran men jag tror inte Rubio kommer ha samma problem med att attrahera olika väljargrupper som Ryan kommer att ha. Jag grundar denna tro främst i hans etniska härkomst som gör att han öppnar upp för många väljargrupper som på senare tid varit kraftigt dominerade av demokraterna.
Jag är övertygad om att vinnaren hos det republikanska partiet går att finna i någon utav dessa fyra kandidater och i hög grad kommer utfallet att avgöras av vilka andra politiker som kommer ställa upp. Skulle exempelvis de starkt konservativa politikerna och tidigare presidentkandidaterna Rick Santorum och Mike Huckabee kandidera då skulle de kunna stjäla väljare från flera av de fyra toppnamnen och på så vis helt förändra utfallet på partiets primärval.
Som jag ser det finns det en politiker som är ytterst intressant och som verkligen kan förändra valets utfall på ett eller annat vis den tidigare utrikesministern Condoleezza Rice. Skulle Rice kandidera skulle hon i hög grad påverka primärvalen men frågan är hur; vilka väljare kan hon tänkas ta, vilken politik skulle hon föra, hur skulle hon agera gentemot de andra kandidaterna? Det intressanta med Condoleeza Rice är att det är ytterst svårt att på förhand fastslå vilken sorts kandidat hon skulle vara. Men det man vet om Rice är att hon är en aktad och respekterad politiker och en skicklig diplomat vilket alltid en bra grund att stå på. Det faktum att hon är såväl kvinna som afroamerikan är något som även det kan förändra utfallet för valet. Men att Rice skulle han någon som helst chans att vinna sitt partis nominering är ytterst otänkbart främst med tanke på att hon aldrig tidigare varit en kandidat för en politisk post.
Avslutning
Vem som till sist kommer få ett ovalt rum som sitt kontor är om möjligt än svårare att sia om än att sia om vilka som kommer söka jobbet med det karaktäristiska kontoret. I hög grad kommer det att avgöras av vilket parti som kommer ha momentum när primärvalsperioden påbörjas. Just därför menar jag på att Obamas politik och ekonomins utveckling kommer vara det som avgör vem som blir USA:s nästa president. Men jag vill avsluta denna artikel med att göra en vild gissning om vem som kommer bli USA:s nästa president:
USA:s 45:e president kommer att heta Marco Rubio. Utan att veta något om vad som kommer hända under de kommande fyra åren tror jag att nästa president kommer bli en republikan. Främst därför att det är ytterst ovanligt i modern tid att en demokrat ersätter en demokrat som president i USA. Och jag tror att Rubio vinner främst därför att han är en stark talare, med stor lyskraft och för att han med sin etniska bakgrund har möjligheten att vinna många grupper som sällan tilltalas av den republikanska politiken.
1 kommentar
Kommentarer är stängda.