Det amerikanska migrationssystemet har länge varit defekt och otillräckligt, men i 2012-valets kölvatten ser läget bäddat ut för förändring. Latino-väljarnas övertygande avvisande av republikanerna har tvingat etablissemanget att ändra riktning för att bibehålla sin politiska överlevnad som annat än ett minoritetsparti. Demokraterna har länge utgett detta som prioritet men på grund av brist på politisk vilja och kapital har reform uteblivit. President Obamas seger i valet vilar till stor del på hans stöd från latino-väljare och han betonade behovet för grundläggande reform i sitt installationstal. På den amerikanska politiska himlen finner man inte mycket att hurra för nuförtiden, vare sig det gäller kontinuerliga budgetkriser eller korruption men då politisk nödvändighet signalerar bördig jord för en efterlängtad vändning, ser problemen i det amerikanska migrationssystemet ut att i varje fall delvis få en lösning.
Av: Alexander Dannerhäll
11-12 miljoner illegala invandrare uppmäts befinna sig inom USAs gränser ståendes utanför samhällets rättigheter och skyldigheter. Många invandrare beger sig från närliggande länder i Central- och Sydamerika till USA för att förbättra sin levnadssituation och dessa människor får ofta söka sig till lågavlönat arbete på osäkra arbetsplatser som ligger utanför myndigheternas reglering. Arbetarna försätts i en väldigt utsatt situation vilket ohederliga arbetsgivare kapitaliserar på och underlättar ett systematiskt utnyttjande. Ett exempel är när mexikanska arbetare slussas till städer långt inom USA för att jobba nästintill oavbrutet i 10-11 timmar på ett slakthus där allvarliga arbetsskador hör till vardagen. Arbetsgivarna är självklart medvetna om att deras arbetare inte kommer att vända sig till myndigheterna då de befarar att detta kan leda till deportation. Det bristfälliga systemet orsakar även höga kostnader för lokala myndigheter som ofta får ta emot illegala invandrare på akutmottagningarna då de inte har tillgång till sjukvård på annat sätt, men också då de ofta sätts i lokala skolor. Eftersom de inte är skattebetalande medborgare måste dessa utgifter tas ifrån något annat statligt ansvarsområde. En dysfunktionell federal migrationsbyråkrati som försvårar ansökan om gästarbetsvisum men även utfärdar alltför få visum är ett av problemen till att dessa måste kringgå lagen. Ansvaret för invandringspolitik och gränskontroll ligger på den federala regeringen vars fragmenterade och illa finansierade system lämnar dåligt förberedda och utblottade stater att plocka upp spillrorna. Ett exempel är E-verify som är ett system för arbetsgivare att verifiera en potentiell anställds medborgarstatus. Detta system är ibland inte sammanlänkat med den centrala databasen och kan därför avfärda ansökningar från arbetssökande med fullt legitimt visum. I den federala regeringens frånvaro har man på senare tid sett stater som tar åtagandet i egna händer och drar kraft från extrema strömningar inom den invandrarfientliga högern, såsom den beryktade SB 1070 i Arizona som liknar en ren häxjakt på illegala invandrare.
Inte sedan 1986 med ”The Immigration Reform Act of 1986” då anställning av illegala invandrare blev olagligt har betydande reform drivits igenom. F.d president George W. Bush kan räknas till en av förkämparna för detta ändamål när han tillsammans med bl.a Ted Kennedy försökte reformera det fallerade visumprogrammet 2006. Senaten fick igenom ”The Comprehensive Reform Act of 2006” men representanthusets version skiljde sig från denna och förhandlingarna avbröts då kamrarna inte kunde komma överens. President Obamas seger i presidentvalet 2008 blåste nya vind i seglen för reformvänner då han utlovat reform som en central punkt i sin kampanj. Tillsammans med bl.a den influentielle Chuck Schumer snickrade de ihop ett förslag som skulle betyda bl.a skärpt gränskontroll, en reform av visumsystemet samt ett program för att erbjuda illegala invandrare amnesti. Dessvärre lutade Obamas främsta prioriteringar åt att få igenom den sjukvårdsreform som har kommit att bli hans signaturbedrift, och den missämja som skapades mellan partierna grusade chanserna för en migrationsreform. Obamas andra mandatperiod ser emellertid annorlunda ut och hans administration har satt reform som en topprioritering. Förslaget påminner om det förslag som avbröts 2010 men innehåller även en så kallad ”path to citizenship” vilket innebär att illegala invandrare mot uppfyllande av en rad kriterier t.ex. ett obelastat brottregister kan bli godkänd för ett nytt slags visum som tillåter dem att bo och arbeta i USA samt efter åtta år ansöka om medborgarskap. Även i den annars letargiska kongressen kan tillstymmelser till förändring skådas. Det så kallade ”Gang of Eight” med Schumer, John McCain och det republikanska stjärnskottet Marco Rubio i spetsen har förhandlat om ett förslag som inte sträcker sig lika långt som Obamas men som ändå innehåller uppfriskande punkter. Ett par exempel är en omorganisering och effektivisering av E-verify, en utökad och effektiviserad process för att utfärda visum, speciellt till utländska studenter inom naturvetenskapen men även för jordbruksgästarbetare och andra arbetare, samt en annan typ av ”path to citizenship” som bara erbjuder permanent uppehållstillstånd.
USA är byggt på invandring och av invandrare och är i dessa turbulenta tider beroende av ett inflöde av välutbildade men även mindre utbildade arbetare för att försörja en alltjämt åldrande befolkning. Den amerikanska historien har gång på gång uppvisat en fientlighet mot just invandring, vare sig det gäller irländare på 1800-talet eller sydeuropeér och asiater i början av 1900-talet men förnuftet har i det långa loppet oftast segrat. Oavsett om det denna gång stammar från en politisk beräkning tyder efterdyningarna av 2012:s smutsiga och missklädande valkampanj på att det kommer segra än en gång.
1 kommentar
Kommentarer är stängda.