Internettryck

I en krönika från www.nyheter24.se måndagen den 2/2 uttrycker Matilda Andersson sin pessimism angående butikkedjan Ica:s lansering av den nya “Ica-Stig”, vilket i sig kan beskrivas som en småtråkig icke-överaskande nyhet då det är Loa Falkman som kliver in och tar över reklamfilmens huvudroll. På just det spåret följer Andersson upp sin kritik som väl sammanfattas i krönikans titeln; Men snälla Ica, behöver vi verkligen ännu en vit gubbe?. Matilda Andersson trycker snabbt, skoningslöst och konsist på sin åsikt vilken står till förfogande för alla som använder sig av internet. Dessa samlas snabbt i kommentarsfältet under Andersson text. I fältet trycks det på en helt annan sida av åsikter och detta tryck omvandlas snart tills något nytt, nämligen förtryck.

Internet, ett medie som har öppnat för integration, för kommunikation, för utbyte men också för ett obegränsat åsiktsforum. Ett instrument som hjälper oss att förstå och acceptera, vi når ut till människor vars åsikt vi kanske annars inte hade fått ta del av. Detta ställs i kontrast med det verkliga där vi lever instängda i en verklighet som nödvändigtvis inte behöver vara allas verklighet. Segregation av åsikter och ett förtryck av de som inte delar rätt uppfattning har ständigt varit aktuellt, men väl ute surfandes på internets vågor upptäcker vi en kaskad av oliksinnade och skilda ståndpunkter, en befrielse av det verkliga livets förtryck gällande rätt och fel, här hittar vi våra likasinnade. Har vi äntligen lämnat åsiktssegregationen bakom oss?

Nej, vilket Matilda Anderssons text hjälper oss att belysa. Segregation blir ute på sociala medier och andra forum mycket tydlig, då bland annat internettidingar, facebooksidor och twitterkonton lätt bereder vägen för uppfattningar som inte välkomnar andra synvinklar. Andersson presenterar sin syn på den vite cis-mannens dominans i vårt samhälle vilket är menat att öppna för diskussion. Denna diskussion sker i kommentarsfältet på internettidningens sida. Att en diskussion möjliggörs direkt under artikeln är internets charm, att möjliggöra för ett direkt utbyte av olika synpunkter. Dock är det inte detta som sker under Anderssons krönika Men snälla Ica, behöver vi verkligen ännu en vit gubbe?. Krönikans budskap bidrar inte till en givande diskussion där flera med olika syn på saken kan få delta, utan istället sker det direkt personliga påhopp och en förkastning av hela krönikans ståndtagande. Den stora homogena skara som upprört har samlats förtrycker tillsammans Andersson och de människor som faktiskt håller med henne, men som inte syns.

En mobiliseringen av privilegierad människor som alltid har fått tagit plats sker överallt i det forum som kallas internet. Tillsammans sparkar man nu ner de ofta tidigare osynliga människorna – som via internet äntligen fått chansen att synas – med ord och kommentarer som genom den anonymitet datorskärmen skapar ständigt hårdnar. Det är dags att lyfta fokus och tränga sig in den värld internet öppnar upp, för det är här förtryck har chansen att obehindrat växa. Det är dags att tala om internettrycket