19 professorer, 22 docenter, 14 lektorer, 12 doktorer, 43 andra forskare och 73 doktorander har hittills sällat sig till den ständigt växande listan på lärare vid Lunds universitet som ställer sig bakom ett öppet brev med krav om att sälja alla universitetets tillgångar i fossila bränslen. En tydlig signal har därmed sänts om att fossilbolagen inte längre åtnjuter social legitimitet i de människoskapade klimatförändringarnas tidevarv. Nu är det upp till universitetsstyrelsen och samhället i stort att lyssna.
Företrädare för universitetets miljövetenskapliga, klimatvetenskapliga, nationalekonomiska, genusvetenskapliga, kemiska, fysiska, riskvetenskapliga, statsvetenskapliga, teologiska, historiska, energivetenskapliga, geologiska och medicinska forskning, m.fl., formulerade i början av april ett tvärdisciplinärt kravbrev som speglar den divestmentkampanj som universitetets studenter har drivit i två år. Kärnan i brevet är att universitetets nuvarande investeringspolicy fundamentalt motsäger en av organisationens egna visioner, vilken lyder: “Lunds universitet ska förstå, förklara och förbättra vår värld och människors villkor och ska därigenom vara en drivkraft för hållbar utveckling.”
Universitetets rektor Torbjörn von Schantz svarade på brevet med ekon av gamla bortförklaringar. På nästa styrelsemöte, den 11-12 juni, finns universitetets donationsfond på agendan, men i vad som kan tolkas som ett försök att tona ned förväntningarna hänvisar rektorn – utan att precisera – till att stiftelselagen eventuellt kan innebära svårigheter. Kortfattat säger stiftelselagen bl.a. att donerade pengar måste investeras enligt donatorns önskemål, men det finns inget rättsprejudikat för att detta nödvändigtvis skulle innebära att jaga maximal avkastning oavsett konsekvenser. Att universitet nu har tillsatt en juridisk expert för att utreda frågan känns därför onödigt försiktigt. Chalmers lät inte sådana spekulationer stoppa sin avyttring av fossilinnehav. Dessutom är flertalet av de ursprungliga donatorerna avlidna och kan därför inte själva klargöra hur deras önskemål ska tolkas i dagens brådskande klimatverklighet.
Rektorns huvudsakliga motargument handlar dock om att universitetets fossilexponering “är relativt liten i jämförelse med ledande investerare med diversifierade portföljer” och att det därav följer att donationsstyrelsen ”i dag inte ser några akuta behov av att förändra LU:s nuvarande investeringsstrategi”. I det öppna brevet hävdar lärarna emellertid motsatsen – med enbart ett litet innehav borde divestering vara en enkel åtgärd som med liten insats kan ge stor symbolisk avkastning.
I universitetets policy för hållbar utveckling framhålls att “Principen ‘att leva som vi lär’” är “en trovärdighetsfråga som förutsätter en aktiv medverkan från universitetets medarbetare och studenter”. Dessa två rekvisit har uppfyllts: studenterna har i en strid ström av möten, manifestationer och pressartiklar under två års tid tydligt formulerat sina krav, och nu har även de anställda yttrat samma krav. När tunga namn som IPCC-medförfattare och chefer för universitetets gedigna klimatforskningsinstitutioner känner sig tvungna att offentligt uppmana sin arbetsgivare till att divestera är det hög tid att lyssna. Vi i Fossil Free LU-kampanjen förväntar oss därför att styrelsen nu äntligen beslutar att leva upp till universitetets egen policy.
Genom existerande teknologiska inlåsningsmekanismer och samhällsstrukturer har vi alla viss skuld i fossilbranschens klimatförstörelse, men vi behöver inte vara medbrottslingar – om det är fel att förstöra klimatet, är det fel att tjäna pengar på den förstörelsen. I juni har Lunds universitet en chans att rentvå sig och bli en ledstjärna för institutioner landet över.
Tim Isaksson
Om du vill ställa dig bakom Fossil Free LU-kampanjen finns det en studentnamnlista att skriva upp sig på. Som lärare på Lunds Universitet går det att skriva på det öppna brevet här.
