Jag tänker bli odödlig, på riktigt alltså. Så säger Zara Larsson i sitt sommarprat som handlar om en stark artist, feminism och Carola. Utan att vika från sitt jag vill ju bli legend, som Elvis Presley vägrar Zara att bli en mindre människa för att behaga någon annan.
I och med första veckan på årets hösttermin är Lund återigen studenternas stad. Nog märks skillnaden, överallt dessa studenter i grupp. Detta för tankarna till Zaras sommarprat och hur hon kompromisslöst står fast vid sin rätt att ta plats. Alla studenter inleder på Universitet en chans till att bli legender. Zaras ambition om att aldrig behöva backa bör gälla alla dessa studenter. I denna kontext känns svårigheten i att hitta den där odödliga platsen i gruppen inne på Västgöta Nations dansgolv eller i studentorganisationerna onödigt, det är redan svårt nog.
Dessa grupper som ständigt närvarar i livet bidrar till mycket gott. I Lund finns 13 nationer, 8 kårer, 22 erkända studentföreningar, 830 professorer och över 40 000 studenter. En solid spelplan med stort spelrum, här kastas möjligheter av självförverkligande mot var student. Men Lunds Universitet är också en spelplan där både personal och studenter förnekas sin plats. För visst är det så att alla nya studenter kommer möta ojämställd lönefördelning, hierarkier och skev maktfördelning inom studentorganisationer samt rasistiska och sexistiska åsikter som konserveras i kurslitteratur. Detta tillsammans med stress, alkoholhets, och en ständigt social press. Du kanske suckar, detta är inget nytt. Varken för novischer eller Torbjörn von Schantz, rektor för Lunds Universitet.
Men det gör mig arg, varje dag. Jag tänker på Mona Malms sommarprat i vilket hon talar om att som gravid envist kunna stå fast vid både moderslycka och karriär, något som bland annat kom att reta Ingmar Bergman. Mona Malm bemöter mycket stilfullt hans irritation: jag tycker vi spar Bergman ett tag till, han får stå där i farstun gubben och lugna ner sig lite. För nog kommer han ur farstun, men det är på Monas villkor. På ett universitet som förvaltar 40 000 studenter är detta nödvändigt. För att studenter ska tillåtas sin plats måste de också få kritisera den, Bergman måste fram och han ska granskas från rätt håll.
I min farstu står det många Bergman. En kommer från studentlivet, en annan från Sverigedemokraternas orimliga ökning i varje opinionsmätning och en tredje tittar passivt på när flyktingar drunknar i medelhavet.
I sitt sommarprat driver Fredrik Reinfeldt inte bara med twittervänstern genom att spela “Staten och kapitalet” utan fastställer också om och om igen att han nu vid 50 års ålder är halvvägs genom livet. Detta lämnar oss med slutsatsen att vi studenter på Lunds Universitet bara har börjat. Panorama utgör en plattform för oss studenter där det är vi som tar plats. Bär du på en stor eller liten Bergman, låt honom titta fram på nästa redaktionsmöte. Välkomna till Lund alla nya novischer. Låt oss nu bli arga, skriva och vara legender, som Elvis Presley.
Karin Berg
Redaktör
3 kommentarer
Kommentarer är stängda.