Förra veckan hölls ett EU-toppmöte gällande migration: dess resultat är tydligt, att drastiskt minska och därför förhindra flyktingströmmen in i Europa. I helgen var jag i Krakow och besökte då koncentrationslägret Auschwitz I och koncentrationslägret samt dödslägret Birkenau.
#aldrigskaviglömma = bullshit. För vi har redan glömt. Sveriges tredje största parti, Sverigedemokraterna, är vårt tydligaste exempel på detta. SD är ett rasistiskt och nazistiskt parti. Tydligen har vi glömt innebörden av detta. Men samtidigt vallfärdar vi till den plats där ett systematiskt folkmord ägde rum. Detta gör mig förvirrad, besviken och arg.
Europa planerar att skjuta in miljardbelopp till Turkiet för att se till att flyktingar stannar där. I flyktingläger. Hur klingar det efter ett besök av koncentrationslägrena Auschwitz och Birkenau? Vi går på Birkenaus tågplattform, en scen många av oss bland annat har sett i Schindler’s List, och kommer tillslut till krematoriumen och gaskamrarna, till dödslägret. Visste civilbefolkningen i Hitlers rike om det massmord som skedde här? Ja: inte allt och inte alla, men tillräckligt och tillräckligt många. Men ändå: minimalt motstånd. De distanserade sig. Och vi distanserar oss. Vi vet att Medelhavet just nu agerar som direkt livsfara för flyktingar som tvingas fly däröver. Vi sätter upp taggtråd, bygger stängsel, inför gränskontroller och låter den redan farliga resan till Europa tala ett tydligt språk: vi vill inte ha er här.
Men vad hände med oss som faktiskt vill ha er här? Naivt säger många, men vet ni vad, det måste gå. Vi åker till Auschwitz. Nästa generation åker kanske till Lesbos, Kilis eller Aleppo. För att istället aldrig glömma vad som skedde där. Hur Sverige tillsammans med Europa valde att inte agera, utan att istället med kraft stänga gränserna.
Likheten är skrämmande va? Uppenbarligen inte, för i Sverige, med våra politiker i spetsen, är rasistiska och inhumanitära uttalanden nu normaliserade. Jag orkar inte längre. Jag orkar inte höra fler debatter där ekonomi, arbetslöshet, segregation och bostadsbrist ställs emot migrationsfrågan. När blev flyktingfrågan en fråga om detaljer, istället för en klassisk grundläggande moralfråga: Anser vi, alltså hela Sverige, att vissa människor är mindre värda? Just nu är det enkla svaret ja, för i Sverige har våra folkvalda politiker redan inskränkt asylrätten till en tydlig distinktion mellan folk och folk. Vad innebär egentligen lägre lön utefter etnicitet?
Det handlar om att välja och om att vilja. Det handlar om antifascism, antirasism, antinationalism, no borders, ingen människa är illegal. Jag vill att Sveriges felsteg ska krossas. Det är dags att agera, det är dags att säga ifrån. För vi tänker inte låta politikernas tal om ”systemkollaps” ställa oss skyldiga till ett ytterligare folkmord. Vi tänker inte, likt Andra Världskrigets civilbefolkning, slå dövörat till.
1 kommentar
Kommentarer är stängda.