Allt fler unga vuxna verkar må allt sämre. En rapport från Socialstyrelsen (2013) konstateras att ungdomars psykiska ohälsa har ökat under 90- och 00-talet och att data från 2011 indikerar en fortsatt ökning. Av äldre hör man ständigt att studietiden var den roligaste perioden i livet, och på många sätt kanske det stämmer. Men vad som ofta glöms bort är att högskoleutbildning inte längre per definition leder till ett säkert arbete i framtiden. Med en allt osäkrare arbetsmarknad att se fram emot tvingas allt fler studenter att bredda sin repertoar. Det kan vara alltifrån att engagera sig i en styrelse, att bli aktiv inom nationsvärlden, skaffa sig kontakter inom näringslivet, utöka sitt sociala nätverk och jobba ideellt, vilket sker i kombination med regelbundna hemvändarrundor och dubbelkandidater. Man ska organisera aktiviteter och aktivera sig i organisationer. Och samtidigt studera på heltid. För de flesta kanske det är den bästa tiden i livet, men fler och fler studenter knäcks under ökade krav – var finns studentens skyddsnätverk när det går fel?
På Paradisgatan 5B i Lund ligger Studenthälsan som är en del av Lunds universitets förvaltning. “Högskolorna ska ansvara för att studenterna har tillgång till hälsovård, särskilt förebyggande hälsovård som har till ändamål att främja studenternas fysiska och psykiska hälsa.” (1 kap. 11 § HF). Så beskrivs universitetens ansvar gällande studenters allmänna hälsa i högskoleförordningen, beslutad av riksdagen. En tämligen öppen beskrivning, kan tyckas. Studenthälsan i Lund inriktar sig på ett förbyggande arbete men även arbetet som omfattar den direkt behandlande vården. “Studenthälsan är inriktad på problem som tillhör studentlivet.” – så beskriver Studenthälsan sin verksamhet på Lunds universitets hemsida; Studenthälsan ska finnas där vid studierelaterade problem. Men hur ska studierelaterat definieras? Ett dilemma som kan diskuteras parallellt med frågan: fyller Studenthälsan sin funktion?
För att få en bild av studenter vid Lunds universitets syn på detta spred vi en webbenkät på Facebook, vid namn Uppfattning om och erfarenhet med Studenthälsan vid Lunds universitet, som låg uppe under en treveckorsperiod. Enkätens syfte var att kartlägga studenter vid Lunds universitets åsikt om Studenthälsan. Undersökningen riktade sig både till studenter som har varit i kontakt med Studenthälsan och de som inte har varit det. Eftersom vi inte känner till hur många som har nåtts av undersökningen, vilka institutioner som de svaranden tillhörde samt att undersökningen omfattar en låg svarsfrekvens bör undersökningens resultat tas med en nypa salt – den ska betraktas som en kartläggning av problemet och inte som en statistisk sanning.
Enkäten gav oss ändå en snabb översiktsbild av situationen, och erfarenheterna inklusive uppfattningarna var inte enbart positiva. Bland dem som hade haft kontakt med Studenthälsan varierade anledningen, men en övervägande del upplevde problem med psykisk ohälsa som ångest, stress, depression, sömnsvårigheter och panikattacker. Ungefär en tredjedel bedömde sin erfarenhet som negativ. Bland dem fanns svar som att bemötandet varit ”dåligt” och ”oprofessionellt”, att det var krångligt att få till ett möte eller att de bara ”slussades” vidare till vårdcentral.
De som inte hade varit i kontakt med Studenthälsan fick frågan Vad är din uppfattning om Studenthälsan?. Svaren här vittnar om en del brister inom Studenthälsans verksamhet, trots att personerna i fråga inte själva fått hjälp. Svar som ”Jag har aldrig hört talas om Studenthälsan tidigare”; “Fick känslan när jag besökte hemsidan att man helst inte ska slösa deras tid i onödan”; “Vet att folk som gått dit varit missnöjda. Känner dock inte jättemånga som varit där, men inte hört något positivt” är talande. En majoritet känner inte till Studenthälsans arbete, andra uttrycker att de upplever det svårt att ta kontakt, och samtidigt verkar det finns en negativ ryktesspridning bland studenter om Studenthälsans arbete: när svårare psykiska problem berörs finns det ett genomgående missförtroende.
Det finns flera som däremot uttrycker en positiv inställning till Studenthälsans verksamhet – “Finns där om jag skulle behöva den. Litar på dem.”; “En trevlig organisation man kan vända sig till när man känner att något i livet är tufft, stort som smått”; “Har och har haft vänner som har vänt sig dit och de har varit nöjda. Det är bra att det finns.” – dock utgör dessa en minoritet av de som har besvarat frågan. Enbart 16 deltagare uttrycker en direkt positivt uppfattning om Studenthälsans arbete. Samtidigt som ett flertal uttrycker en neutral åsikt, är resultatet problematiskt.
Vi kontaktade Studenthälsans presskontakt Ulrika Linse Strömland för att reda ut hur deras bild av den egna organisationen såg ut, och om hon hade en uppfattning om vad problemet kunde vara. Ulrika jobbar även som psykolog på Studenthälsan och är dessutom legitimerad psykoterapeut inom KBT.
När vi ringer upp Ulrika inleder hon med att diskutera tolkningen av vad ett “studierelaterat problem” är:
– […] ”studierelaterat” är väldigt, väldigt brett. Det handlar om olika saker som kan påverka studentens förmåga att studera, vilket kan vara allt ifrån att studenten är nedstämd, har oro eller ångest kring sina studier, men också utifrån något som hänt tidigare i livet. Så [vår definition inkluderar bland annat] oro, ångest, stress, nedstämdhet som riskerar att påverka studierna.
Inkluderar definitionen mer allvarliga tillstånd, som till exempel allvarliga depressioner? Eftersom Studenthälsan bara har öppet kontorstid, och inte kan erbjuda någon akutmottagning eller jourverksamhet då den typen av arbete hör till vuxenpsykiatrin, så kan inte deras arbete omfatta behandling av mer allvarliga tillstånd som kräver mer långsiktig vård. Det ska istället hänvisas till vuxenpsykiatrin och övrig vård, något som Studenthälsan hjälper till med. “Det har att göra med en gammal bestämmelse, vi får bland annat inte ha öppet under jul, sommar och påsk.” säger Ulrika och lägger till att de är medvetna om att de hade behövts i större utsträckning, men att det för tillfället är “så våra tjänster ser ut”. Och eftersom de har ungefär 4000 besök om året, med strax under 1000 individuella studenter, så försöker de jobba avgränsat i tid. Det ska handla om max fem möten, och studenter i behov av mer långvariga psykoterapeutiska kontakter hänvisas istället till primärvården och privatpsykoterapi, då de bara är elva som jobbar på Studenthälsan, ingen av dem är heltidsanställda.
I enkäten upplevde 10 av de 27 deltagare som varit i kontakt med Studenthälsan sin erfarenhet som negativ. Dessa personer uppgav ångest, nedstämdhet och depression som anledning till att de valde att kontakta Studenthälsan. Vad tänker ni om att nästan 40% har haft en negativ erfarenhet med er verksamhet?”
– Ja, det är väldigt mycket. Man kan inte avfärda det med att vi har 1000 individer på besök per år och att vi får 40 nya remisser per vecka. Vi behöver ta det här till oss. Det viktigaste när en student söker hjälp är att den alltid känner att vi lyssnar på hen – och om detta inte är rätt ställe för studenten så ska vi hjälpa den att komma vidare. Varje student måste kunna känna att den blir tagen på allvar.
Hur ställer ni er till att det verkar finnas en utbredd misstro mot Studenthälsan bland de svarande i undersökningen? Som när det handlar om tyngre problem, exempelvis depression, eller att man “är i vägen” om man tar kontakt?
– Ja, det finns flera apsekter i det. Jag tänker att dels kan det bero på hur vi formulerar oss på hemsidan, vilket det var någon som kommenterade i er undersökning. Och dels kan det bero på att vi sitter på dubbla stolar – å ena sidan ska vi jobba förebyggande, vilket inkluderar arbetet kring föreläsningar och workshops. Och dels så ska vi ta emot den växande populationen av unga som mår dåligt. Vi ska alltså även finnas där för dem som redan har hamnat i ett dåligt mående, vilket ju egentligen inte är en del av det förebyggande arbetet. Jag tänker att universitetet som helhet också har ett ansvar i den här frågan, hur man lägger upp utbildningarna.
Det viktigaste med vården är väl att man arbetar förebyggande. Och då får man anpassa sig efter hur läget ser ut, om nu fler och fler unga vuxna mår allt sämre? Som nämnt kanske universitetet som helhet också har ett ansvar, men då får man väl utöka samarbeta mer?
– Vi samarbetar väldigt mycket med universitet och tyvärr så tar det mycket tid från de individuella studenterna. Vi sitter till exempel i många olika möten: möten med LUS [Lunds universitets studentkårer], möten med olika kårer, vi träffar rektorn, vi sitter i flera olika samarbetsgrupper. Vilket tyvärr går utöver individuell besökstid. Så det är en svår balans.
För att få en större bild av de utmaningar Studenthälsan jobbar med bokade vi tid för en intervju med Lena Örnberg, avdelningschef för Studenthälsan sedan ett år tillbaka. Lena Örnberg är chef för två avdelningar inom Lunds universitetsförvaltning vilka totalt utgör fyra grupper: Studenthälsan, Pedagogisk stöd, Studieverkstaden och Allmänna studievägledningen.
– Om man ser på Studenthälsans uppdrag så handlar det dels om vilken balans vi ska ha mellan det som är rent förebyggande arbete och den som är behandlande. Nästa aspekt är balansen mellan förebyggande i grupp gentemot individ. Och sen så har vi balansen mellan det mer utåtriktade arbetet, alltså inom organisationer riktat mot utbildningar, eller det som är direkt mot studenter.
Lena berättar att under verksamhetsåret 2016 kommer hon, tillsammans med en arbetsgrupp, arbeta med att se över statistik i syfte att få en bild över de problem som studenter vänder sig med till Studenthälsan. Eventuella fluktuationer ska även kartläggas för att kunna öka genomströmning vid mottagningen. Vi får även ta del av en undersökning som Studenthälsan i Lund själva har genomfört under fyra utspridda veckor mellan dec 2012 och apr 2013. Under dessa veckor delades undersökningen ut till varje student som hade bokat ett möte på mottagningen. Resultatet visar på en positiv upplevelse bland de allra flesta som deltar i undersökningen. Undersökningen visar att de flesta som har varit på besök hos Studenthälsan är mycket nöjda med dess bemötande. Desto fler besök, desto mer belåten är deltagaren, vilket är ett väntat resultat då det ofta tar mer än ett möte för patienten att hamna hos rätt person och få rätt vård. I det stora visar Studenthälsans undersökning att på mottagningen fungerar vården samt bemötandet väl.
Varför upplevde du din kontakt med Studenthälsan som negativ?
“Eftersom dom bemötte mig på ett oprofessionellt vis och förminskade min psykiska ohälsa.”
“Dåligt bemötande och verkade varken intresserade eller hjälpsamma. Följde inte upp och det kändes som att man behövde tjata på.”
“Tyckte inte personen jag pratade med mig tog mig på allvar. Hen sa att det lät som vanlig morgonångest.”
“Fick ingen hjälp, de bara slussade mig vidare. Gav mig endast förslag på vårdcentraler att vända mig till. Inte så mycket till hjälp.”
Men vilka är då de som uttrycker missnöje i den undersökning Panorama har genomfört? En faktor som är annorlunda i vår undersökning är att vi har försökt nå ut till en större grupp studenter, alltså inte enbart studenter som har varit på ett besök hos Studenthälsan. Dessutom kan vi se att den grupp som uttrycker sin erfarenhet som negativ i större utsträckning har vänt sig till Studenthälsan på grund av svårare psykisk ohälsa. För en person som exempelvis lider av depression kan ett första negativt bemötande vara förödande gällande individens tillit till instansen i fråga. Detta innebär att för de studenter som upplever sin första kontakt med Studenthälsanvia till exempel telefon eller hemsidan och den självremiss som ska fyllas i där – som negativ antagligen kommer tappa förtroendet för deras kapacitet att hjälpa den. Detta kan få som konsekvens att studenten i fråga aldrig bokar ett första möte – vilket blir olyckligt då vi kan se att väl på plats fungerar bemötandet väl.
Som tidigare konstaterat är den psykiska ohälsan i Sverige som högst bland ungdomar, och därför också bland studenter. Att bemöta detta problem kräver fler resurser, utökat arbete – både förebyggande och vårdande – samt en plattform som når ut och har kapacitet att fånga upp studenter med problem. Samtidigt är det viktigt att se det komplexa i frågan, hela situationen kan inte lösas genom att ge mer resurser åt Studenthälsan – ibland kan de göra mer nytta direkt på utbildningarna.
Detta kan låta som självklara första åtgärder, men frågan är ändå vad som faktiskt utförs? Att universiteten får pengar per utexaminerad student bör indikera att det ligger i deras – precis som i hela samhällets – intresse att studenter mår tillräckligt bra psykiskt för att lyckas slutföra sin utbildning. Om ytterligare resurser skulle läggas på Stundhälsans verksamhet är det en annan fakultet som kommer bli lidande. Men samtidigt kan man ställa sig frågan: om det nu är allmänt känt att psykisk ohälsa bland unga vuxna är ett stort problem, varför finns det inte ytterligare resurser att tillgå? Vems är ansvaret att lyfta den bristande vården för Lunds studenter som de vittnar om i Panoramas undersökning? Vi frågar Lena Örnberg, avdelningschef Studenthälsan:
– Ja, alltså man kan säga att detta består av ett ständigt lobbyarbete, och det är ett arbete som till stor del ligger på mig som chef för den här verksamheten, att bryta igenom och berätta hur viktigt det är. Det handlar ju dels om hur resurser ska fördelas inom Sektionen student och utbildning, och även hur resurserna ska delas ut centralt. För vår del är kontakten med Studentkårerna och framför allt LUS viktig, eftersom vi ständigt behöver hålla oss infomerade om studenternas behov.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att ingen riktigt vet vem som bär det egentliga ansvaret – medan studenterna mår allt sämre. För samtidigt som Studenthälsan går på knäna och gör så gott de kan efter sina förutsättningar, så upplever studenterna, om man får tro Panoramas undersökning, att de inte får nog med hjälp, i alla fall inte när det gäller svårare psykisk ohälsa som depression, ångest och panikångest. Det kan delvis vara en resursfråga – för få personer med för lite pengar – men då måste mer resurser tillföras. Man kan inte försöka upprätthålla status quo, samtidigt som problemet man avser lösa tillåts skena iväg.
8 kommentarer
Kommentarer är stängda.