Studenternas presidentkandidat

Olika demografer är alltid viktiga när det gäller politiska val. Det märks inte minst under presidentvalen i USA, och speciellt detta år. Det pratas, och skrivs mycket om vilken kandidat som vinner vilken grupp. Vi läser om Hillarys övertygande opinion över svarta i USA, eller att Trump lyckats hitta en helt ny grupp individer som aldrig tidigare röstat. Vem man är blir hoptrasslat med vllken grupp man tillhör, och man ges därefter en preferens i valet mellan de olika kandidaterna. Av denna anledning är det intressant att se hur vår grupp, studenter, förhåller sig mellan de olika kandidaterna. Är det möjligt att vi, eller våra amerikanska motparter, också kan ses som en grupp för Clinton eller Trump att ”vinna”.

Innan vidare undersökning av studenters preferenser kan det vara intressant at lufta lite fördomar om resultaten. Hillary Clinton har tidigare gått hårt åt Trumps väljarkår, och sammanfattningsvis kallat dessa dumma. Då inte dumma som elaka, utan mer svagbegåvade. Det kanske är naivt att ta hennes ord för det, men det verkar finnas även en allmän uppfattning om vilka som röstar på Trump. För att utveckla fördomarna skulle alltså opinionsundersökningen förväntas visa på en hög procentuell fördel för Clinton. Utöver detta går hon hem hos de unga, som verkar kunna relatera till henne.

Inom universiteten är det även rimligt att förvänta mer diversitet. Förväntningar om ett högre stöd än medel för de alternativa kandidaterna, Johnson och Stein. Libertarianska Gary Johnson, trots hans fadäser om Aleppo, borde vara populär. Jill Stein från Green Party borde också kunna överraska med några procent. Stein och John är mer ideologisk renodlade. På universiteten ges det mer rum för dessa ideologiska renodlingar att frodas, något som inte ges lika naturligt utanför vår miljö.

Nog resonerat. Låt oss se till siffrorna. Det är alltså utbildningsgraden vi är intresserade av, och hur den differentieras mellan kandidaterna. Den senaste tidens opinionsundersökningar har visat på ett visst övertag för Clinton, i skrivande stund. Även demografiskt separerade opinionsundersökningar för universitetsstudenter eller individer med en universitetsexamen ger samma resultat. Såhär har det inte alltid vart. därför är det något chockartat, trots att det stämmer in på de ovanskrivna fördomarna. För att jämföra med det senaste presidentvalet, det mellan Mitt Romney (R) och Barack Obama (D) har fördelningen förändrats drastiskt. Från dåvarande siffror 48% mot 50% med fördel för Obama, till nuvarande siffror 29% i Trumps favör mot Clinton säkra majoritet med 52% av rösterna för studerande eller de med en universitetsexamen. Något har uppenbarligen hänt.

Trump-faktorn har uppenbarligen en effekt här, men på ett negativt sätt. Som en förlängning kan man också hävda att i Trumps misslyckande reser sig Johnson. Han visar på stödsiffror från samma grupp med 11%, något som är häpnadsväckande högt för en alternativ kandidat utanför demokraterna eller republikanerna. Johnsons siffror har vart höga även vid de allmänna mätningarna, som de flesta förklarar som ett slags anti-Trump fenomen. Detta kan som ovan skrivet även förklara de höga siffrorna hos universiteten, men här tas även den ideologiska övertygelsen upp som ett argument som är stor just vid de amerikanska universiteten.
För den gröna kandidaten, Jill Stein stämmer även prediktionen. Hennes marginal är dock mindre, på 4% hos studerande eller de med en universitetsexamen mot cirka 2-3% i de nationella mätningarna.