Skolan i skottgluggen

I efterdyningarna av orkanen Katrinas katastrofala framfart i New Orleans 2005 författade den nyliberala profeten Milton Friedman en sedermera mycket omskriven kolumn i New York Times. Där beskrev han ödeläggelsen av skolor som en möjlighet för privatiseringsreform. Resultatet: tusentals avskedade lärare och en omställning till ett voucher-system konstruerat kring privatskolor. Många uttryckte oro för att de hastiga reformerna (Friedman myntade själv begreppet shock policy för att beskriva metoden) skulle innebära ökad segregering och ett bakslag för medborgarrättrörelsens framsteg.

Detta är ett exempel (kärnfullt beskrivet i inledningen av Naomi Kleins bästsäljare Chockdoktrinen) på hur skolväsendet blir politisk spelplan under krisartade omständigheter. I fredliga och hyfsat politiskt stabila Sverige ses skolan däremot lätt som något apolitiskt. Den svenska grundskolan jämte skolplikten betraktas som en orubblig institution, även om debatten kring friskolor blivit mer hätsk och en del reformer genomförts. Globalt sätt innebär detta dock mer ett undantag än en regel, och det ideologiska experimentet i New Orleans är ett av de mildare exemplen på hur snabbt det kan förändrats.

Istället är skolväsendet ofta föremål för alla typer av maktspel: Som arena för propaganda, som den politiska fiendens påstådda fäste, som ideologiskt betingad måltavla för terrorism. I Turkiet har förbudet mot undervisning på kurdiska, en del i det fortfarande pågående kulturella (och militära) kriget mot kurdisk identitet och självständighet, precis börjat luckras upp . I Colombia har lärare – avgörande deltagare i den förföljda fackrörelsen och i kampen för mänskliga rättigheter – mördats i hundratal under de senaste decennierna.

Dessutom har det i konfliktdrabbade områden blivit allt vanligare att skolor, lärare och elever blir direkta måltavlor för våld. I nordöstra Nigeria kidnappar Boko Haram systematiskt skolbarn, mördar lärare och förstör skolbyggnader. I Pakistan genomför Talibaner terrordåd mot skolor som krävt hundratals offer, de flesta barn. Enligt Global Coalition to Protect Education from Attack är denna typ av våld en del av en global trend. De identifierar samma mönster i minst 30 länder, till exempel Sydsudan, Syrien och Jemen.

Barn som förlorar chansen till ordentlig utbildning är alltså inte längre bara en bieffekt av väpnad konflikt, om så någonsin varit fallet. Istället hamnar skolor direkt i skottgluggen i många av världens mest våldsamma konflikter. Motiveringarna skiftar: Skolan symboliserar staten, den huserar oppositionen, den utbildar flickor, den uppfyller inte förövarnas världsåskådning (Boko Haram kan översättas ungefär ”Västerländsk utbildning är förbjuden”). Gemensamt är att barn blir de huvudsakliga offren.

Det arbete som humanitära organisationer gör för att ge barn på flykt en chans till utbildning är ovärderligt. Att hjälpa dem vars skolor ständigt riskerar utsättas för politiskt våld är nästa steg.

——————————————————————————————

Det här är en av Panoramas artikelserie för att uppmärksamma Lupefs engagemang i Musikhjälpen 2016 – Barns rätt till utbildning i konfliktområden. Vill du vara med och hjälpa till? Gå in på Lupefs insamlingsbössa och ge ett bidrag!