Studenter, kan det tyckas, oroar sig huvudsakligen för två saker: alkohol och framtiden. Av egen erfarenhet vågar jag påstå att såväl bakis- som klimatångest är framträdande komponenter av Lundalivet. Men hur dessa element hänger ihop (och vad det har med Skåne att göra) är inte lika självklart.
Den finkulturella air som omger vindrickande gör det lätt att glömma att det i grund och botten handlar om en jordbruksprodukt. Även om dunkla vinkällare och sofistikerade ritualer kan ge ett intryck av tidlöshet, så är vin resultatet av omständigheter i ständig förändring. Vinkultivering är en känslig process, och det lokala klimatet har en direkt inverkan på druvornas sammansättning. Höga medeltemperaturer ger sötare och starkare viner, medan svalare gradtal tenderar att producera en friskare smak. Även väderförhållanden spelar in. Torka, kraftig nederbörd eller en plötslig köldknäpp kan göra druvorna obrukbara.
Sedan mitten på 1900-talet har medeltemperaturen i flera av de traditionella vindistrikten stigit avsevärt. I vissa avseenden har det mildare klimatet haft positiv inverkan på vinproduktionen. Under decennierna kring millenieskiftet framställdes några av de absolut bästa årgångarna i såväl Bordeaux som Champagne. Men värmen orsakar också problem. Skördeperioden blir kortare, och på flera platser har vinbönder blivit tvungna att flytta sina odlingar till högre höjder där det är svalare, men också svårare att plocka druvorna. På sikt hotar den globala uppvärmningen att fördärva förutsättningarna för vinkultivering i de etablerade regionerna.
I Skåne, en bra bit norr om Rhônedalen, har klimatförändringarna fått andra konsekvenser. Trots att Sverige ligger långt utanför vinrankans naturliga utbredningsområde, har det varmare vädret möjliggjort kommersiell vindproduktion i länet sedan 90-talet. Under det senaste decenniet har antalet vingårdar i Skåne ökat kraftigt. I dag finns det närmare 40 stycken.
Ett centralt element i den skånska vinindustrins snabba expansion är den vinterhärdiga druvsorten Solaris. Det är en vit druva som härstammar från bland annat Pinot noir, Muscat och Riesling, och avlades fram i det tyska Freiburg under 70-talet. Viner gjorda på Solaris känns igenom genom fruktiga och parfymerade aromer, ibland med toner av banan och hasselnöt. Druvsorten är väl lämpad för söta dessertviner, men kan även användas till att göra torrare viner som passar till fisk, skaldjur och kyckling.
När det kommer till röda viner är rondo den mest lyckade druvsorten. Rondo är framavlad från bland annat sibiriska druvor, och trivs bra i ett relativt bistert klimat. Arten förknippas traditionellt sett med södra England, men enligt den namnkunnige vinkännaren Oz Clarke kommer rondo mer till sin rätt i Skånes terroir. Han tror att de skånska rondovinerna, med sin karakteristiska smak av “syltade röda vinbär och tranbär som, när det är som bäst, blandas med körsbär och röda plommon” kommer att fungera som en ledstjärna för tillverkningen av röda viner i Norden framöver.
Trots gott mottagande i såväl svenskt som utländskt klientel – skånska vin exporteras bland annat till Hongkong – är vinodling i Sverige inte en särskilt lukrativ branch. Lejondelen av de skånska vinbönderna kan inte försörja sig enbart på vinproduktion. Många arbetar vid sidan av jordbruket, och flera gårdar bedriver restaurangverksamhet för att få in extra pengar. Särskilt prekärt är det i uppstartsfasen. Det tar flera år innan en vinranka går att använda till vinproduktion, och själva vinifieringsprocessen kräver dyrbar utrustning.
De ekonomiska bryderierna har gjort gårdsförsäljning till en het fråga i Skåne. De sydsvenska vingårdarna lockar besökare från både när och fjärran, men alkoholmonopolet tvingar vinbönderna att hänvisa köpsugna gäster till närmsta systembolag för att inhandla gårdens produkter.
Alkoholmonopolet har en lång historia i Sverige. Redan Karl XII vidtog åtgärder för att förstatliga framställningen av rusdryck. Under Gustav III:s styre var kronbrännerierna så inkomstbringande att de nästan helt finansierade kungens utlandsvistelser: “helst reser jag bara på brännvin”, brukade han skämta. Försäljningsrestriktionerna har alltid varit omtvistade. Enligt SOM-institutet har dagens befolkning ett relativt stort förtroende för Systembolaget, men monopolets vara eller icke-vara är fortfarande något av en vattendelare.
I maj biföll Folkhälsoberedningen i Region Skåne en motion från Liberalerna som gick ut på att tillåta gårdsförsäljning i Skåne under en testperiod på tre år. Förslaget uppgavs ha brett stöd i riksdagen, men regeringen invände. Dåvarande folkhälsoministern, Gabriel Wikström (S), menade att gårdsförsäljning skulle innebära ett avsteg från Systembolagets ensamrätt som återförsäljare av alkoholhaltiga drycker. Därigenom skulle svenska viner gynnas gentemot utländska produkter, vilket strider mot en av EU:s heligaste principer. Under helgens partikongress beslutade Liberalerna att inte driva frågan vidare.
Efter avslaget gror missnöjet i den Skånska myllan. Frågan är om den lokala vinindustrin är livskraftig nog för att bryta igenom monopolet. Klart står i all fall att druvorna på spaljéerna kommer mogna långt innan den politiska frågan gör det.
5 kommentarer
Kommentarer är stängda.