PANORAMA INTERVJUAR: August Andersson

August, berätta om ditt bästa LUPEF-minne.

Oj, vilken svår fråga! Jag har flera riktigt bra minnen med Lupef. Men ett av de starkare som fortfarande sitter med mig är första dagen på nollningen höstterminen 2016. Vi hade blivit tillsagda av faddrarna att klä ut oss efter temat åttiotal och infinna oss vid domkyrkan. Vid utsatt klockslag samlades vi ett gäng nervösa och för varandra okända novischer utanför domkyrkan iförda spandextrikåer i neonfärger. Men inga faddrar var där. Vi körde en stapplande namnrunda oss obekväma novischer emellan, tills det började trilla in uppdrag från faddergruppen via Facebook. Efter att ha sprungit runt i Lund och genomfört det ena uppdraget efter det andra, kom vi till slut fram till Botaniska Trädgården. På muren stod faddrarna uppställda och gjorde en inövad och tillspexad dans. Jag kan väl säga att all min nervositet kändes som bortblåst och att dagens tankar till filmen Ondskan försvann där och då.

Kan man säga att detta var ditt första intryck av LUPEF?

Ja, det kan man. Mitt första intryck av LUPEF var att det verkade vara en välkomnande och öppen förening som alltid har medlemmarnas bästa i intresse. Jag upplevde det sedan som lätt att komma in i gemenskapen. Det fanns inga höga krav för att komma in i gruppen, som det jämförelsevis kan finnas inom nationerna. Där är det en annan känsla. Det är denna öppenhet jag önskar att vi ska behålla inom LUPEF, så att vi kan fortsätta ge våra novischer en bra start på universitetslivet.

Vad anser du vara syftet med LUPEF?

Att finnas med och berika tiden på universitetet genom olika kanaler, där vi är öppna med vad vi vill uppnå och ge till medlemmarna. Att ha en aktiv social sida med bland annat events, resor och föreläsningar och att samtidigt vara tätt kopplade till utbildningsdelen och samhällsvetarkåren. Vi ska finnas med hela vägen, i alla aspekter av studentlivet. Du motkandiderade till posten som ordförande.

Just motkandidering kan ha en lite dramatisk betingning. Hur upplevde du situationen?

Jo, det var ju så att valberedningen hade utlyst posten som vakant. Jag hade turen att veta om eventuella andra motkandidater, vilket gjorde att man kunde prata med den andre i förväg. Att vinna posten som ordförande var egentligen inte det stora mentala hindret, för mig handlade det bara om att våga kandidera. Därefter är det ju ett demokratiskt beslut, resten var inte upp till mig. Det var nervöst, vilket det säkert är även om man skulle ha varit nominerad. Nu är det lättare att stå framför en grupp och kunna gömma sig bakom en titel och en roll. Men att där och då stå som “bara” August Andersson och sälja in mig själv kändes väldigt naket. Det var nog första gången som jag har stått framför folk och skakat av nervositet. Det gick ju uppenbarligen väldigt bra!

Hur var ditt första intryck av rollen som ordförande?

Det var otroligt mycket att ganska direkt sätta sig in i – hur föreningsverksamhet fungerar, vad min roll var… Det var en kort övergångsperiod där de första veckorna gick som på räls. Jag behövde sätta mig in i allt, få koll på stadgarna, känna av föreningens behov och samtidigt få en uppfattning om vad jag vill uppnå med min roll. Nu känner jag av behoven mer naturligt. Men mitt första intryck var kort och gott: vad mycket det blev!

Vad är det som du vill förändra med föreningen?

För det första måste man känna in föreningens begränsningar för vad som kan göras. Det jag vill behålla inom LUPEF är öppenheten och gemenskapen. Däremot vill jag göra organisationen mer professionell och effektivisera utskottsarbetet. Jag vill öka mängden ansvarsarbete hos utskotten. Nu har det varit så att om man vill engagera sig ytterligare utöver att vara utskottsmedlem är det naturliga steget att söka sig till styrelsen. Det finns en enorm gråzon däremellan! Så behöver det nödvändigtvis inte vara. Om vi likt nationerna inför fler tjänstemannaposter sprider vi ut ansvaret, får en större bredd och ett mer välfungerande utskottsarbete. Som frontfigur både internt och externt är jag spindeln i nätet och länken mellan utskotten. Funkar allt? Är alla nöjda? Jag ser till att folk vågar prata, ställa frågor och att kommunikationen är öppen. Styrelsearbetet ska vara en enhetlig process, men det behövs professionaliseras samtidigt som vi behåller våra grundvärderingar. Vi är stora och etablerade i jämförelse med andra samhällsvetenskapliga programföreningar, vilket vi vill fortsätta vara.

Till alla medlemmar​ vill jag också säga: var redo för mycket roliga grejer som händer i framtiden, bland annat vankas det LUPEF:s 25:årsjubileum i vår. Fortsätt engagera er, skicka in tips och förslag. Styrelsen finns till för er och för att göra er universitetstid till den bästa möjliga!