Effektivisering – med vilka konsekvenser?

Netflix-succéen Black Mirror förundrar tittare. Avsnitt efter avsnitt byggs den dystopiska teknologiframtiden upp. Apokalypsen framstår helt plötsligt som någonting jordnära och bestående av vardagligheter som smartphones och sociala medier.

Går vi längre bak i tiden har klassiker som Matrix också förvarnat om en värld där datorer lyckas ta över världen. Hur som helst reduceras allt detta till sci-fi. Det är påhittat. Den chock som slår tittaren i ansiktet försvinner i samma takt som hen stänger igen sin laptop.

Domedagen är dock närmre än vad vi tror. Automatiseringen av samhället bör ses på samma sätt som vi kollar på sci-fi: som något motbjudande och hotande.

Denna automatisering av samhället kommer bara öka och öka. Arbetskraft ersätts av maskiner, vilket vi utifrån ett ekonomiskt perspektiv skulle kunna kalla för effektivisering. Hur som helst finner offentliga tjänstemän inom denna arbetskraft. Det är här problemet uppstår; hur ska en individ lita på en välfärdsstat där hen möts av maskiner?

Det sociala kapitalet – det vill säga, tilliten en individ har för statens institutioner och dess medborgare – grundas, bland annat, i mötet med den offentliga sfären. Sveriges universella välfärdssystem och låga korruptionsnivåer kan komma att äventyras av detta. Varför ska jag lita på staten om jag inte känner mig trygg i dess bemötande? Utan mänsklig kontakt tycks samhället drunkna i renodlad individualism.

Amazon öppnade nyligen en mataffär utan säljare. Individen går in, tar vad hen vill ha, och betalar via sin smartphone. Modernt, billigt för företaget och inga oändliga köer. Effektivt. Effektivt men ensamt. Tänk en vardag utan ett hej och ett tack. Tänk en värld utan mänsklig kontakt.

Som statsvetaren Bo Rothstein påpekar har ett lågt socialt kapital enorma konsekvenser för statsapparaten och samhället i sig. Vi behöver inte åka längre än till Spanien för att visualisera detta: korruption genomsyrar samhället, institutionerna består av ineffektiv byråkrati och förtroendet för staten är minimalt.

Ändå tycks samhällets kollaps begränsas till en Netflix-produktion. Apokalypsen kan gömmas undan i samma takt som vi stänger igen våra laptops. Automatisering är lika med effektivisering. Men, hur effektivt är det egentligen att individer slutar lita på sina medmänniskor?