Jag ska vara helt ärlig, jag har aldrig gillat fotboll. Detta är naturligtvis ett kontroversiellt statement, men jag förstår verkligen inte hur en hel nation, hur en hel värld kan fängslas så monumentalt av en idrott som i grund och botten är så enformig. Matchstart, eventuella mål, halvlek, eventuella mål, eventuell förlängning, vinnaren koras. Många blir säkert provocerade av denna krassa analys, men när fotbollsyran såhär i VM-tider når sin kulmen så tycker jag ändå det är värt att vara lite provokativt ifrågasättande kring vilken vikt vi tillskriver saker i samhället.
Under den senaste veckan har dock inte tanken på den kollektiva euforin på sportbarer draperade av överförfriskade, sjungande vuxna människor varit den huvudsakliga nöten jag försökt knäcka. Snarare har jag blivit upptagen med att försöka förstå all den skenhelighet som årets fotbolls-VM så oblygt serverar och som konsumenter så gladeligen tuggar i sig.
När jag som tidigare beskrivet framför mina åsikter kring fotboll får jag ofta en rejäl moralkaka serverad till mig i form av predikande kring vad fotbolls-VM bidrar till ur ett globalt perspektiv. Människor som vanligtvis inte bryr sig ett dyft om dessa frågor kan snabbt gå upp i en väl inövad predikan om hur mycket rasism, fattigdom och till och med krig som hade existerat om fotbolls-VM inte funnits. Naturligtvis är detta svårt att argumentera emot, och det är säkert riktigt att fotboll kan förena grupper över gränser såsom gemensamma intressen alltid gör, vilket såklart är positivt. Problemet är att detta vurmande av moral oftast slutar just där. För när TV:n slås på, ölen hälls upp och matchen börjar försvinner uppenbarligen alla moraliska betänkligheter från människors tankar.
Att årets VM-värd Ryssland genomgående inskränker sin befolknings rättigheter gällande pressfrihet, yttrandefrihet och egendom är en insikt som snarast betraktas som marginellt problematisk. En auktoritär stat byggd på lögn och kleptomani är tydligen en ytterst lämplig värd för det som närmast betraktas som idrottens nobelfest. Att hela kalaset dessutom arrangeras och finansieras av FIFA, en organisation vars korruption snarare är regel än undantag, gör inte direkt det hela mer lättsmält. Likväl, har människor inga problem att stödja detta koketta spel för gallerierna när matchens hetta väl börjar kännas.
Det är heller inte så att fotbolls-VM på något sätt skulle vara ett mått på att situation i Ryssland förbättrats, snarare tvärtom. Genom arrangerandet av fotbolls-VM får den Ryska staten, som i princip kontrollerar all inhemsk media, en ypperlig möjlighet att för befolkningen stärka den positiva opinionen kring Putins regim som en man av internationell vikt. Fokus kan även riktas bort från det blodiga invasionskrig som Ryssland bedriver i östra Ukraina. Fotbolls-VM blir därmed inte bara en ganska smutsig manifestation för korruption och mänskliga missförhållanden, det blir också ett knivskarpt politiskt medel som gynnar den ryska staten såväl politiskt som ekonomiskt. Det krävs inte mycket kontemplation för att tankarna snabbt ska dras till OS 1936 och ockupationen av Sudetlandet, vars efterföljder vi alla är brutalt medvetna om. Likväl problematiserar ingen just allt detta – varför?
Jag försöker förstå, börjar till och med att kritisera mig själv med tanken om att jag kanske drar längre kopplingar än vad andra gör, att jag hängt med mer i nyheterna än gemene man. Samtidigt kan jag inte frångå faktumet att nyheter om Ryssland och fotboll i princip möter en på varje nyhetssida och löpsedel idag. Oavsett om det handlar om hackade val, Zlatans korsband eller att någon spelare sålts för en astronomisk summa, är Ryssland och fotboll förekommande nyhetsämnen. Lite vemodigt inser jag att människor helt enkelt är medvetna men också likgiltiga inför det faktum att de konsumerar en produkt lika etiskt avvägd som ett fat råolja på svarta marknaden. Först kommer fotbollen, sedan kommer moralen.
Så vad ska man göra då? Det är onekligen en lika berättigad som svår fråga att besvara. För min egen del är det ganska enkelt: jag tittar inte på fotbolls-VM. Dock är jag inte helt på det klara om det är för att jag är totalt ointresserad av sporten eller motsätter mig årets VM. Det är nog ganska jämnt lopp. Jag är inte heller helt på det klara om detta faktiskt gör någon skillnad, men det är heller inte min avsikt. Det är inte heller min avsikt att agera moralisk diktator, det finns det alldeles för många som gör så bra redan. Snarare är min ambition att uppmana till lite eftertanke och diskussion kring vad man är beredd att stödja för sitt egna nöjes skull. För trots allt står och faller inte sporten fotboll med fotbolls-VM. Världsmästerskapen är en hyllning till sporten och borde då rimligtvis också göra detta på ett så reko sätt som möjligt, vilket inte borde vara för mycket begärt av dess konsumenter. Det handlar ändå i slutändan med min pappas ord om “ett gäng som sparkar på en lädertrasa fylld med luft” och för det behövs inga evenemang, arenor eller politiska taktiker. För det behövs bara engagemang, glädje för sporten och såklart en lädertrasa fylld med luft.
