Sommarkrönikan: Småprat om vädret

Hela tiden pratas det väder i Sverige. När det är varmt, när det är kallt, när det är blött, när det är torrt. Ibland är det småprat som leder samtalet in på ämnet, ibland genuint intresse.

Förut, när jag fortfarande bodde i Stockholm, ringde farmor ungefär en gång i veckan från Lund. Mest för att höra hur det var med mig och min familj, men också för att ge en väderleksrapport från Skåne. Intresset verkar ärvas i rakt nedstigande led och min pappa har alltid haft åsikter om mina ytterkläder när jag gått till skolan, ända upp till gymnasiet.

– Det kommer en skur i eftermiddag, ska du ha den jackan får du nog ta med ett paraply!

Denna sommar har jag tillbringat delvis i en källare, bakom kassan i en matbutik hemma i huvudstaden. Man lär sig ganska snabbt att blippa streckkoder och minnas PLU och därför har jag haft tid att småprata med både kunder och kolleger.

Med undantag för min första vecka, midsommarveckan, har vädret kunnat beskrivas som stekhett, nästintill vindstilla och med strålande sol. Självklart har detta varit det i särklass mest populära samtalsämnet över kassan, medan jag scannat filmjölk och vägt in jordgubbar (PLU 8010). Under mina fem arbetsveckor har samtalen dock ändrat karaktär.

Då vädret precis vänt tillbaka efter den något regniga och mulna högtidshelgen var snacket uppspelt.

– Ett sådant väder!

– Stackars dig som sitter här inne, det är högsommar utomhus!

I början drabbades jag av vad som på engelska brukar kallas för FOMO – Fear Of Missing Out, eller som jag själv brukar säga: Carpe Diem-ångest. Inte konstigt egentligen för en som sitter inomhus en solig dag, i ett land som till största del tilldelas regniga.

Men allt eftersom dagarna gick, kände jag mer och mer att det inte gjorde så mycket att vara fast i en källare. Missade jag en solig dag kom det ju ändå en till dagen efter. Och dagen efter det.

Någon vecka in i sommarjobbet började det brinna på ett par håll i norra Sverige. I Stockholm, långt från naturkatastrofens centrum, var tonerna i stort sett oförändrade. Bränderna verkade vid denna tidpunkt vara under kontroll och ”man ska ju inte klaga”, även om svetten fått tröjan att klistra sig mot ryggen.

Vattenmelon, solkräm och vätskeersättning blev basvaror i kundvagnarna. Miljöpartiets uttalande i Almedalen om att värmerekorden i maj berodde på miljöförstöringen kändes som ett sätt att plocka politiska poäng.

– Låt oss få njuta lite för en gångs skull! var känslan i luften.

Men värmen fortsatte. Bränderna spred sig. Småpratet i kassan förändrades. Istället för att tycka synd om mig som satt inomhus, började kunderna istället avundas mig. Med synbar oro i blicken berättade de om hur gult gräset i Tantolunden blivit. En äldre dam fick värmeslag i butiken och hämtades av ambulans.

Det kanske inte helt och hållet var politiska poäng ändå, som Miljöpartiet försökte plocka i Almedalen. Även om extremväder beror på hög- och lågtryckens nycker, bör detta sällsynta sommarväder ställas bredvid alla andra tecken vi fått på att jorden faktiskt håller på att värmas upp. Att snö på julafton mest blivit en nostalgisk dröm för oss i södra delen av Sverige är inte direkt en nyhet. Men om vintrarna blir varmare av den globala uppvärmningen, borde väl somrarna också följa det mönstret? Vi kanske måste se att denna sommar inte enbart beror på ett tacksamt högtryck. Den beror förmodligen på år av stadig uppvärmning, i kombination med ett par mer eller mindre slumpmässiga skeenden i atmosfären.

Och bränderna. Flera av dem är i skrivande stund inte under kontroll utan kommer att behöva naturligt regn för att slockna. Regn som möjligen är på väg, men då i kombination med åska som riskerar att få nya träd att brinna.

Dessa bränder är något vi kommer att behöva ägna en ordentlig tanke åt framöver. Brandkåren liksom MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) tycks ha blivit lite tagna på sängen av vilka enorma insatser som har krävts och fortfarande krävs i släckningsarbetet. Detta flerfrontskrig mot naturen är underbemannat och pågår alltså fortfarande. Vi har inte råd att vara nyvakna nästa gång. Jag säger nästa gång, för om uppvärmningen fortsätter på det här sättet kan skogsbränder komma att bli en lika naturlig del av sommaren som getingstick och morgondopp.

Kanske minns vi denna sommar som vår ungdoms ljus och hjärtans fröjd. Varma dagar, ljumma kvällar och nattliga bad i Mälaren utan att frysa ens när vi kommit upp.

Kanske minns vi den som den första av många liknande somrar. Med gulnande gräs, ständig vätskebrist och svårsläckta bränder.

Men en sak är säker, vi kommer alltid att fortsätta prata om den.