The Intergovernmental Panel on Climate Chance (IPCC) släppte i söndags en 700-sidig rapport om mänsklighetens påverkan på planeten vid en global uppvärmning på 1,5 C år 2100. För att nå målet måste vi ta till drastiska åtgärder redan innan 2030- ” det kommer krävas en mobilisering likt den USA genomförde under andra världskriget, fast global”.
Det första som slår mig när jag får upp nyheten om rapporten i mitt twitterflöde är orättvisa. Det är orättvist att vi är den första generationen som är medvetna om vår fruktansvärda påverkan på miljön, men samtidigt den sista som kan göra något åt det. Det är orättvist att vi precis fått reda på att vi har blivit ledsagade in i en fälla vi kanske inte kan ta oss ur.
Och det är direkt idiotiskt av Donald Trump och det republikanska partiet att gå ur klimatfördraget och, effektivt, strunta i det mänskliga släktets långsiktiga överlevnad till förmån för lite oljepengar. Under valet stod de svenska politikerna och debatterade om vård, skola och migration. Viktigt, men nästan ingen pratade om miljön- de som gjorde tappade 9 mandat i riksdagen.
FN:s klimatmål är enligt Parisfördraget att limitera den globala uppvärmningen till 2 C år 2100, men försöka nå den tuffare gränsen på 1.5 C. En skillnad på 0,5 C kan tyckas vara löjligt liten. Absolut inte, skillnaderna är monumentala. Vid 1,5 C minskas färskvattensreserven i medelhavet med 9 %, veteproduktionen i tropiska regioner minskar med 9 % och vattennivån år 2100 är 40cm högre än idag- inom en snar framtid blir Maldiverna Atlantis. Vid 2 C minskar vattenreserven med 17 %, veteproduktionen 16 % och vattennivån 2100 förväntas ha stigit med 50cm. En skillnad på 0,5 C skulle avvärja 150 miljoner klimatorsakade dödsfall. Dessa siffror blir givetvis mer extrema desto högre den globala uppvärmningen blir. Vi pratar dessutom bara om ett världsligt genomsnitt, på vissa ställen kommer effekten vara värre.
I Disneysagorna är det tydligt vem som är ond och god, men i denna fråga är vi, invånarna på denna planet, offer för våra egna synder. Draken vi ska dräpa är en spegelbild av oss själva, en bild som blivit allt skarpare i takt med att vi vandrat längs individualismens och egocentrismens allé. I en värld som idag är mer integrerad än någonsin tidigare går det längre inte att bara tänka på sig själv. Motsättningarna inom klimatfrågan och förkastandet av den är något vi aldrig har haft råd med, speciellt inte idag, och definitivt inte imorgon.
Det vi har framför oss är ett världskrig där vi, bokstavligt talat, måste dra ut koldioxid ur luften om vi vill uppnå våra mål och göra planeten fortsatt beboelig för inte bara våra barn och barnbarn, utan för våra äldre jag. För en sak är säker: Planeten kommer att överleva det här. Frågan är om vi kommer göra det samma?
Jag önskar jag kunde avsluta med några slagkraftiga ord och säga att allt kommer bli bra. Jag önskar jag kunde avsluta med pompa och ståt. Men jag har ingen lust; jorden som vi känner den håller på att gå under och alla bara ser på.
1 kommentar
Kommentarer är stängda.