En given komponent i ett jubileumsnummer är självfallet den som går tillbaka till startpunkten, till år 0, eller för all del, år 1993. Vi ska gå tillbaka till där LUPEF en gång grundades och, framför allt, med vem. Jakten på LUPEFs grundare har varit som en Nils Holgerssons resa genom pol.magarnas Sverige – till det sociala utskottets första initiativtagare Maria, till Ola från den gamla goda tiden, till pappa Bo på sjuttioåtta år som numer fickringer mig, till dottern Anna, till Tobias som hänvisade mig till sin fru Lina. Till sist kom jag fram till Anna Dittmer (tidigare Norrlin) — LUPEF:s grundare och första ordförande. Hos henne finns historien om begynnelsen och svaret på hur en pol.magare hamnade på företaget Coca-Cola.
Historien för oss tillbaka till en insparksfest i Lund -93, närmare bestämt i Lilla Salen i AF-Borgen. I jakt på samhörighet och identitet för studenter vid förvaltningslinjen, tidens motsvarighet till pol.kand, hade Anna Dittmer och några kursare bestämt sig för att anordna en insparksfest för de nya novischerna på programmet. Lund var då, liksom nu, en djungel av föreningar, men ändå fanns där ingenting för just pol.magare.
Lösningen, tillika insparksfesten, blev en succé. Redan på dansgolvet visade studenterna upp ett intresse av att engagera sig. – “Vi fick ett otroligt stort gensvar!”, säger Anna. Vissa ville arrangera föreläsningar, andra ville skapa en tidning. Efterfrågan tvingade festarrangörerna att vidga vyerna från AF:s dansgolv och se LUPEF som en bredare och mer långsiktig idé.
LUPEF växte och det med grund i en slags ovetskap. Anna och flera med henne visste inte vad de ville bli, eller för den delen hur framtiden för en student på pol.magprogrammet kunde tänkas se ut. Med målet att reda ut detta tidlösa studentens dilemma arrangerades SIA-dagarna, Samhällsvetare i Arbetslivet, vilket var dåtidens motsvarighet till Samhällsvetarkårens Arbetsmarknadsdagar. Arrangemanget gick av stapeln i Stora Salen i AF-Borget och genererade LUPEFs första vinst på 30.000 kr. – “Det var en så härlig känsla – vi hade befäst novischfesten, startat upp en massa utskott och verkligen satt ramarna genom stadgar med mera, och när vi sen fick ihop ett kapital kändes det som att föreningen skulle leva för alltid!”. Och visst blev det så – en halv evighet senare sitter vi här med ett jubileumsnummer i handen.
När jag ringer Anna sitter hon utanför Coca-Colas svenska huvudkontor i Stockholm. I ryggen finns en spännande internationell karriär inom affärsutveckling, strategiarbete och som marknadschef, först på FMC Foodtech och sen på Coca-Cola. Hon tvekar inte på att hennes ideella engagemang öppnat upp många möjligheter för henne i arbetslivet. Efter att ha jobbat tolv år på Coca-Cola med produktutveckling, varumärken, marknadsföring och även som försäljningschef har hon och en kollega sagt upp sig för att starta eget. Samtidigt är hon management-konsult. Just idag ska hon hjälpa läskjätten i en förhandling. Dessa ord klingar väldigt sällan i samklang med en karriär inom nationalekonomi, och denna gång är inte heller ett undantag. Efter tre år på förvaltningslinjen, som pol.mag hette initialt, valde Anna att läsa de resterande två åren företagsekonomi. – “Det kändes helt rätt! Jag kunde identifiera mig i det också. För mig var det för många och långa cykler i nationalekonomin”. Jag förstår vad hon menar. En skattereform tar flera år att genomföra, tar ännu fler att se effekten av och däremellan kommer den att ändras av flertalet regeringar. Vägen från Ekonomicentrum till Riksdagshuset är som att med karta försöka hitta till Narnia. Nationalekonomi är för den tålmodige, företagsekonomi för den som gillar snabba svängar.
En sväng tycks återupprepa sig i Annas liv – projektlystenheten och viljan att starta eget. Vad är likheterna med att starta eget företag mitt i karriären och att starta en ny förening som ung student? Vad är utmaningen?
”Att ha en tydlig vision och att våga definiera det för dig själv!” Anna berättar att det krävs mod att hoppa, men när man sätter ord på det man vill uppnå så händer det. “Precis som att det var läskigt att säga upp sig från en karriär var det läskigt att ställa sig framför en hel klass och sälja in tidernas coolaste och roligaste novischfest som aldrig tidigare blivit av. Men det funkade! Med LUPEF ville vi skapa en identitet och samhörighet för de som läser pol.mag med allt vad det innebär – fest, utbildning, studentliv och karriärsrådgivning.” På samma sätt är Annas vision för sitt nya företag att skapa tillväxt, investera och driva upp de utvalda små företagens konkurrenskraft. Att måla en stor bild och våga sätta ord på det gör att även andra människor vågar investera sitt eget engagemang, och det är först då man kan lyckas. Rom byggdes inte av Caesar och inte på en dag. LUPEF byggdes inte av Anna och inte heller det på en dag. Men de båda byggdes på en tydligt definierad vision – om samhörighet och identitet. Så länge medlemmarnas ideella engagemang och driv kvarstår finns där inga tidsramar för verksamhetens utveckling. Vem vet, om 25 år kanske en Panoramaskribent ringer mig på resan genom pol.mag,- pol.kand och fredsarnas Sverige – i jakt på Annas nummer inför det stundande femtioårsjubileumet.
Tack till Maria Berndtsson, Ola Åkarp, Bo Polsten, Anna Borgén(fd Polsten), Tobias Öien, Lina Öien (fd Bergendahl), Anna Friberg (fd Holmström) och Anna Dittmer (fd Norrlin).
8 kommentarer
Kommentarer är stängda.