Valet om valkretsarna

Vid tiden för detta nummers utgivande har valresultatet fastställts och de nya kommunala beslutande församlingarna tillträtt. Inför årets val gjordes vissa ändringar i vallagen, vilkas betydelse kan nagelfaras: i år var det bland annat premiär för partibeteckningar i färg på valsedlarna och obligatoriet av en kandidats lämnade samtycke för valbarhet.

Men den förändring som denna artikel berör är gällande valkretsar och småpartispärr i kommunvalet. Det är numer frivilligt för en kommun att indela kommunen i valkretsar. Delas inte kommunen in i flera valkretsar utgör hela kommunen en enda. Dessutom har det införts en småpartispärr i kommunvalet, något som inte fanns tidigare.

En valkrets är ett geografiskt område som har ett bestämt antal platser i den beslutande församlingen, exempelvis kommunfullmäktige. En valkrets skall inte sammanblandas med ett valdistrikt som är ett område med röstberättigade som röstar i samma vallokal.

Indelandet i valkretsar kan tyckas vara av marginell betydelse – i synnerhet med Sveriges proportionella valsystem, där även utjämningsmandat förekommer – om det inte också påverkat den nya småpartispärren i kommunvalet. I en kommun med en valkrets är spärren på 2 % medan den i en kommun med två eller fler är 3 % i varje valkrets.

Den tidigare bestämmelsen i vallagen innebar att om en kommun hade fler än 26 000 röstberättigade invånare eller minst 51 ledamöter i kommunfullmäktige var kommunen tvungen att vara indelad i två eller fler valkretsar. Hade kommunen färre invånare eller ledamöter i fullmäktige var huvudregeln att den var indelad i endast en valkrets. Syftet med reglerna om valkretsindelning i större kommuner har varit att skapa en garanti för att olika lokala intressen blir företrädda i fullmäktige. Vid valet 2010 var 81 av Sveriges kommuner vid kommunval indelade i två eller fler valkretsar. Samtidigt fanns det då inte någon småpartispärr i kommunvalet.

De nya reglerna gör att det numer är upp till kommunfullmäktige i varje kommun att själv besluta om valkretsindelningen under förutsättning att det bor minst 36 000 röstberättigade invånare i kommunen; annars krävs det särskilda skäl men är fortfarande möjligt. Så är det exempelvis i Trelleborgs kommun som fortfarande är indelad i två valkretsar även om kommunen har strax under 35 000 röstberättigade invånare.

Ur ett geografiskt nära perspektiv kan nämnas tre kommuner där valkretsindelningen fått konsekvenser för vilka partier som kommit in i respektive fullmäktige. I Landskrona kommun som tidigare omfattats av den obligatoriska valkretsindelning men som i detta val avskaffat en delning kom Centerpartiet in i fullmäktige. Detta trots att partiet backade i kommunvalet i Landskrona.

Samtidigt missade Kristdemokraterna i Malmö representation i kommunfullmäktige eftersom Malmö består av två valkretsar. Hade Malmö bara bestått av en valkrets hade KD tagit mandat i Malmö; då partiet totalt i Malmö fick 2,29% men inte de erforderliga 3 % i respektive valkrets.

I Kristianstads kommun åkte Miljöpartiet ut ur fullmäktige efter att ha gått tillbaka i valet, men fick ändå 2,76 % totalt i kommunen. Införandet av småpartispärr överhuvudtaget har också i exempelvis samma kommun fått effekten att det lokala Åhuspartiet med tidigare 1,2 % i 2014 års val och ett mandat i fullmäktige inför årets val beslutade sig för att inte ens ställa upp.

Summa summarum finns det med andra ord en möjlighet att påverka hur lätt det är för småpartierna att komma in i fullmäktige. Fenomenet med valkretsars utformning för att påverka utgången av ett val är exempelvis ett problem i USA där fenomenet fått namnet gerrymandering. Samtidigt kan inte en liknelse till gerrymandering fullt ut göras eftersom konsekvenserna ur ett svenskt perspektiv är avsevärt mindre. I synnerhet på grund av Sveriges proportionella valsystem – i motsats till majoritetsval i enmansvalkretsar. Snarare är det i Sveriges fall reglerna om småpartispärr och desto mer dess avhängighet till valkretsindelningen som kan vålla problematik. Därmed har lagstiftaren öppnat upp en möjlighet för kommunfullmäktige att inför varje val laborera med spärrens nivå. Eftersom regelförändringarna inneburit att det blivit svårare att komma in i kommunfullmäktige; har det också blivit svårare att få del av det kommunala partistödet och betald tryckning av valsedlar.

Det faktum att valkretsarnas utformning – som idag av de flesta torde uppfattas som en opolitisk administrativ funktion – kan bli politik är inte oproblematiskt. För vad får det för följder?

Intentionen hos lagstiftaren med ändringarna i vallagen torde ha varit att stärka den lokala demokratin och öka graden av självstyre. Åtminstone i den grad att det blir upp till kommunerna att utforma sin egen indelning i valkretsar. Samtidigt kan det slå tillbaka när beslut av administrativ beskaffenhet politiseras.

Yttermera, för att återknyta till vallagens förarbeten: där det talas om att skapa en garanti för att olika lokala intressen blir företrädda i fullmäktige. Men med den införda spärren lutar det snarare åt att det blir färre lokala intressen eller åtminstone att frågan om hur många lokala intressen som skall bli företrädda varierar från fall till fall. Då blir också risken att motsatsen uppnås, nämligen att den lokala demokratin hämmas, vilket i en framtid kanske rent av spiller över på legitimiteten för densamma.