Lupefare i världen: Två Lupefare, två erfarenheter – en kontinent

Karolina Boyoli intervjuar två Lupefare som båda har arbetat ute på fält i Centralamerika. Fannie Elveljung (vänster) har genomfört Minor Field Studies (MFS) i El Salvador för sin politices kandidatexamen. Nathaly Mejia (höger) har arbetat som fredsobservatör i Guatemala efter studierna i statsvetenskap.

Fannie Elveljungs erfarenheter under Minor Field Studies (MFS) i El Salvador

INFORUTA:

• Ålder: 23
• Kommer ursprungligen från: Smögen
• Gick med i Lupef: VT15
• Utbildning: Pol. kand med nationalekonomi som huvudämne

Minor field studies (MFS) innebär att man gör en mindre fältstudie utomlands i ett utvecklingsland. På plats i det utvecklingsland som man har valt samlar man in material till sin uppsats på kandidat-, magister- eller masternivå. Under ett antal veckor studerar man frågor med politiska, ekonomiska eller sociala betydelser för utvecklingslandet.

Fannie spenderade 9 veckor i El Salvador under vårterminen 2018 och samlade in material till sin kandidatuppsats i nationalekonomi inom Pol. kand programmet. Hon undersökte hur kvinnors heterosexuella relationer kan påverkas av deras arbetsmarknadssituation i en salvadoransk kontext. El Salvador associeras ofta med våldsamheter och kvinnor binds av våldet från patriarkala strukturer både inom och utom hemmet. Kvinnorna arbetar i större utsträckning oavlönat i hemmet medan männen har avlönade arbeten utanför hemmet. Fannie har undersökt hur kvinnors monetära kapacitet som ett resultat av att vara aktiva på arbetsmarknaden påverkar deras utsatthet för våld i nära relationer.

Vad lockade dig till att göra MFS och att välja till El Salvador som föremål för dina studier?

• MFS lockade då jag ville ha mer erfarenhet av att forska utomlands och genomföra en sådan studie som jag gjort. El Salvador i sig var jag jättenyfiken på. Jag var där under fem dagar förra året och ville därför väldigt gärna få veta mer om landet och utforska det.

Hur ser ansökningsprocessen ut till MFS?

• Min process började redan i september förra året då jag började komma på en idé om vad jag ville göra, vart jag ville åka och hur jag skulle kunna koppla frågeställningen till nationalekonomi. Så jag hade väl en grundtanke i september-oktober som innebar att jag ville studera någonting som hade att göra med kvinnor i utvecklingsländer och helst kvinnor i en machokultur. Efter det bollade jag många tankar med min handledare och kom fram till att jag skulle studera en arbetsmarknadsrelaterad fråga. I november skickade jag sedan in ansökan om att få göra MFS. I ansökan skickar man in en generell projektplan på tio sidor som innehåller sådant såsom bakgrund, syfte med mera och även hur studien ska kunna gynna det landet man åker till. Sedan fick jag beskedet om ett godkännande på min ansökan i december och jag åkte till El Salvador i slutet av mars.

Hur har du gått tillväga för att genomföra din fältstudie?

• Först kom jag i kontakt med det nationella universitetet i El Salvador. Då hade jag från början kontakt med en professor i nationalekonomi som sedan skickade vidare mig till den genusvetenskapliga institutionen på universitetet. Där fick jag istället fick prata med en professor i genusvetenskap. Han hjälpte mig med utformningen av enkäten och frågorna i det som min studie grundas på. Sen kom jag även i kontakt med en kvinnorättsorganisation, Ormusa, som också gav synpunkter på enkäten och hur man, som intervjuare, kan möta utsatta kvinnor och hur man på bästa sätt också får ärliga svar. Enkäten var ganska generellt formulerad till en början men de tre sista frågorna behandlade specifikt våld mot kvinnor i nära relationer. De är ju känsliga frågor där det alltid kommer att finnas ett mörkertal. Men jag fick väldigt många bra tips av organisationen om hur jag skulle göra detta mörkertal så litet som möjligt. När enkäten var klar intervjuade jag tio kvinnor genom en pilotstudie. Tanken var från början att kvinnorna själva skulle besvara enkäten. Men jag upptäckte tidigt att det var många kvinnor som varken kunde läsa eller skriva. Därmed blev det omöjligt att gå tillväga på det sättet. Istället genomförde jag en kortare intervju direkt på gatan med varje kvinna som svarade på pilotstudien. Efter pilotstudien ändrade jag på någon fråga innan jag gick ut med studien på riktigt. Jag utgick från en lite mindre kuststad i El Salvador som heter La Libertad. Under den faktiska studien gick jag runt från åtta till fyra varje dag och intervjuade kvinnor som bland annat jobbade eller var på marknader. Responsen var väldigt bra. Jag fick knappt några nej utan alla var väldigt nyfikna på frågorna och studien. Intervjuerna jag utförde tog ett par veckor. Sedan återstod mycket arbete med att sammanställa all data, koda i excel och mata in alla svar. Efter det har jag sammanställt all statistik och gjort en regressionsanalys och skrivit ihop själva uppsatsen. Inlämningen av uppsatsen fick jag förlängd till augusti. Enligt min handledare är det väldigt många som får förlängd tid eftersom att många, liksom jag, inte hinner hem till den faktiska deadlinen.

Fick du stipendium för MFS? I så fall, hur gick du tillväga och hur fungerar det?

• Ja, jag fick 27.000kr. Just godkännandet av projektplanen för MFS innebär att man också får stipendium. Ansökan går till den internationella avdelningen vid Lunds universitet, som får ett antal stipendier till förfogande som skall delas ut till studenter som ska genomföra MFS. Stipendiet skall täcka kostnaderna för resan dit, uppehälle, eventuella kostnader för studien och sådär. Utöver stipendiet får man även CSN som vanligt.

Skulle du rekommendera andra Lupefare att göra MFS?

• Ja, jag skulle verkligen rekommendera andra att göra MFS! Det är en fantastisk erfarenhet och även en fantastisk möjlighet. Det är otroligt privilegierat att få den här möjligheten att få erfarenheter från ett utvecklingsland som man själv har valt och är intresserad av. Och även att få skriva sin kandidatuppsats utomlands på det sättet är ju otroligt. Jag tycker verkligen att fler bör söka.

Vilket är ditt favoritminne från din tid i Lupef?

• Mitt favoritminne måste ju vara när väder-Nils gästade Lupef, det var en föreläsning man sent glömmer!

Vad föreslår du att Lupef ska göra under de kommande 25 åren?

• Jag tycker att det skulle vara roligt om det fanns ett ‘Lupefhus’, en form av mötesplats för Lupef:s medlemmar där man kunde mötas på en mer vardaglig basis och hänga.

En inblick i Nathaly Mejias liv som fredsobservatör i Guatemala

INFORUTA:

• Ålder: 26
• Kommer ursprungligen från: Helsingborg
• Gick med i Lupef: HT12
• Utbildning: Fil. kand med statsvetenskap som huvudämne

Freden i Guatemala slöts för över tjugo år sedan genom ett fredsavtal efter ett långt inbördeskrig. Bakomliggande faktorer till inbördeskriget var bland annat marginalisering av ursprungsbefolkningen, orättvis fördelning av mark och statligt våld. Fredsavtalet i Guatemala är egentligen en serie avtal som skrevs under successivt under en stor del av nittiotalet. Civilsamhället deltog aktivt under fredsprocessen med förslag till avtalet men de två huvudsakliga parterna i avtalet var de guatemalanska guerillagruppernas allians URNG och staten och arméns gemensamma förhandlingsdelegation.

Nathaly har sedan sin examen från Lunds universitet arbetat som fredsobservatör, även kallat internationell observatör, i Guatemala för SweFOR. SweFOR är den svenska kristna fredsrörelsens internationella namn. Rörelsen arbetar även i fler länder i regionen. Nathaly har arbetat över hela Guatemala med bas i Guatemala City.

I arbetet som fredsobservatör tillämpar man med en icke-våldsmetod och bidrar med preventiv, fysisk, närvaro för att minska riskerna för människorättsförsvarare som är under hot eller som känner sig hotade. Målet är att de inte ska utsättas för en attack eller liknande. Metoden tillämpas genom flera arbetsområden. Den fysiska närvaron innebär en närvaro i människorättsförsvararnas hem, medföljning på möten, resor, samt närvaro vid rättegångar för att visa den internationella observatörsnärvaron och se till att stater och institutioner respekterar de mänskliga rättigheterna. Människorättsförsvararna som Nathaly har medföljt är personer som utgår från en icke-våldsmetod. Det vill säga att människor som valt att ta till vapen inte medföljs eftersom de då redan valt att ha den typen av skydd. De som har valt icke-våldsmetoder har istället för till exempel vapen valt att använda den internationella närvaron som sitt skydd. Utöver den fysiska närvaron arbetar de även med politisk påverkan för att se till att människorättsförsvararnas röster når det politiska rummet eller utrymmen där de eventuellt inte har möjlighet att förklara eller dela sin oro. Fredsobservatörerna ser därmed till att människorättsförsvararna får handlingsutrymme och att deras röster får höras.

Vad anser du är den största skillnaden mellan att arbeta i Guatemala och i Sverige?

• Jag tror att det är svårt att kunna fatta viktiga beslut om man skulle börja arbeta i Sverige utan att överhuvudtaget haft erfarenhet från fältet. Det är svårt att förstå varför en kontext ser ut som den gör om man inte upplevt den på plats. Till exempel som i Guatemala är det svårt att föreställa sig vad fenomenet korruption innebär i praktiken om man inte förstår kontexten. Men också vad det innebär att försvara sina rättigheter när dem inte respekteras. Jag tror att det är en jättestor skillnad. Som svensk i Guatemala kommer man t.ex. jättenära befolkningen och man förstår saker utifrån deras perspektiv. Man får även en större empati och förståelse för varför saker och ting ser ut som de gör i sådana här länder. Jag tror alltså att en av de största skillnaderna är att man faktiskt kan sätta sig in i kontexten i ett annat land till skillnad från om man arbetar med landet från Sverige.

Hur känner du att din studietid i Lund har hjälpt till att förbereda dig inför arbetslivet?

• Jag har under hela studietiden sett till att ha både ideella engagemang och jobb vid sidan om studierna. Jag skulle säga att alla dessa engagemang spelar en roll för mitt arbete idag. Sen skulle jag vilja säga att den terminen som varit mest betydelsefull, då jag insåg hur jag skulle kunna koppla arbetslivet till studierna, var kandidatterminen i statsvetenskap. Under den terminen läste jag en kurs som hette “Genus och internationella relationer” som jag även känner att jag kan använda i mitt arbete idag. Under den terminen skrev jag min kandidatuppsats om kriminaliseringen av människorättsförsvarare i Guatemala. Det jag också tror är anledningen till att jag är peppad och sugen på att läsa en master i framtiden, just eftersom man kan fördjupa sig mer och också utnyttja mer av sina arbetslivserfarenheter från fältet.

Skulle du rekommendera någon kurs till andra Lupefare?

• Jag skulle rekommendera Gender and international relations på kandidatkursen i statsvetenskap. Men jag tror inte att den existerar längre, så det är lite sorgligt. Men jag tänker att det viktigaste tipset jag har är att hitta sin grej och sedan hålla sig till det, även om den kan vara svårt att veta vad ens grej är när man är ung. För jag tror att det är lätt att alltid vilja testa något nytt, men jag tror egentligen att det bästa är att hålla sig till det du känner att du är mest intresserad av och det du känt varit mest givande. Jag tror det är viktigt att ha en nisch när man ska söka jobb och också för att känna att man kan fördjupa sig inom vissa ämnen så att kunskaperna inte känns spretiga.

Hur tror du att Sveriges framtid ser ut i Guatemala till följd av vårens händelser?

• Jag tror att det viktigaste budskapet från Sverige till Guatemala just nu är att Sverige inte kommer att sluta stötta Guatemala oavsett vad som händer med ambassaden, eller snarare vad som kommer att hända med Anders Kompass. Och att Sverige kommer att fortsätta stödja CICIG som är kommissionen mot korruption i Guatemala som undersöker korruption. Sverige är en av de största givarna till den här organisationen. Så det har varit en stor oro i Guatemala att Sverige eventuellt skulle sluta stötta CICIG eftersom att den då inte skulle kunna slutföra sitt arbete. Så därför är det här budskapet väldigt viktigt.  Sverige har meddelat att det inte spelar någon roll vad som kommer att hända utan att Sverige kommer att fortsätta stötta CICIG även om Kompass skulle tvingas lämna sin post.

Vilket är ditt favoritminne från din tid i Lupef?

• Oj, haha. Det måste ju vara någon sittning som man inte minns!

Vad föreslår du att Lupef ska göra under de kommande 25 åren?

• Jag tycker att Lupef bör fortsätta arbeta för att bevaka studenternas efterfrågan och intressen. Att föreningen fortsatt är en förening av studenter för studenter och även ett forum där studenter kan mötas och förberedas på arbetslivet genom ideellt engagemang.