Text: Aron Segerström
Jag var nog inte den enda som blev lite paff när Mona Sahlin i TV4:s reportage i söndags sade sig ”hålla ögonen” på höjdhopparen Stefan Holm, som en möjlig framtida idrottsminister. Många kända ansikten har under de senaste veckorna lyfts fram som rödgröna sympatisörer, förutom Holm kan ju nämnas Stellan Skarsgård med sitt ”anti-privatiserings”-tal på den rödgröna dagen i Kungs-trädgården i söndags, liksom olika artister som uppträtt i support till den röd-gröna kampanjen.
Som svensk och självklar klassisk anhängare av jantelagen känns det ju minst sagt lite främmande med dessa kulturella eliters främträdande på politikens scen. Vissa tecken kan tyda på att det politiska Sverige är på väg i samma riktning som USA, där kampanjerna är fulla av delade intressen, där skådespelare, artister och andra kändisar deltar lika naturligt som hade de jobbat inom politiken sedan barnsben (en del lyckas ju till och med bli guvernörer…).
I
”HAR VI TUR KANSKE OCKSÅ BP:S CARL-HENRIC SVANBERG KAN REKRYTERAS SOM MILJÖMINISTER”
I
Men behövs då ingen kvalificering för ett sådant jobb – förkunskap, behörighet? Kanske räcker det i dagens samhälle med ”lite glittrande stjärnglans” för att få liknande ansvarsställning. Stefan Holm själv svarar i intervjun att han är ”oerhört hedrad över att någon ens tänkt tanken”. Självfallet skulle en person med en aktiv idrottslig bakgrund vara en stor tillgång till en post där beslut om idrott tas, men såna personer finns det gott om, även om de inte tagit OS-guld. Det kan väl tänkas att vissa andra dokumenterade kvalitéer också ska till för en ministerpost i en regering.
Utspelet om den tänkbara ministerposten är ju ofrånkomligen ett lockbete från Sahlins sida, den uppmärksamhet som en sån idé drar till sig är hon antagligen högst medveten om. Men hur ska utspelet tolkas? Som en väl genomtänkt ”bra idé”, eller som ett kampanj-taktiskt drag utan strategisk grund – ett ”populärt” förslag som kan dra väljarnas intresse men knappast kommer sättas i verket?
Vi får se om inte snillerike Reinfeldt innan valet hinner trycka in en tanke om att erbjuda Peter Forsberg samma post i sin regering, och har vi tur kanske också BP:s Carl-Henric Svanberg kan rekryteras som miljöminister, om inte för sitt goda rykte så åtminstone för sina språkliga talanger och för att han bryr sig om de små folken.
