Kvinnans eviga lott

Frågan har ställts många gånger: är män och kvinnor biologiskt olika varandra eller är de beteenden och mentaliteter vi kopplar till kön en social konstruktion? Jag håller med om att diskussionen är viktig. Inte bara för att den kan bidra till mer forskning och reformer, utan även för att den vågar utmana vår syn på kön och genus. Men i slutändan kan jag känna att diskussionen har fastnat i sin utveckling. Egentligen har jag inga problem med varken särartsfeministernas eller likhetsfeministernas påståenden. Särartsfeministerna kanske har rätt: vi kanske har olika drifter och olika mentaliteter. Kvinnor kanske är mer omhändertagande till naturen och män mer aggressiva och karriärinriktade. Eller så har vi dessa könsrelaterade olikheter för att vi sedan ung ålder pressats in i mallar skapta av sociala konstruktioner. I slutändan är inte denna diskussion särskilt intressant i mina ögon. Det jag dock har problem med är att kvinnor har sämre materiella förutsättningar, oavsett vilka påståenden man väljer att tro på.

Det jag fastnar vid och finner oerhört frustrerande är faktumet att mäns biologi ursäktar deras handlingar medan kvinnor aldrig har fått fördelar på grund av sin. Man har talat om mäns naturligt otyglade sexualitet i århundraden och har med hjälp av den kunnat ursäkta våldtäkter och sexuella trakasserier. Än idag används detta som en sorts förklaring i vissa sammanhang, även fast vi turligt nog har insett att den är bland topp tre av usla bortförklaringar genom alla tider. Den kvinnliga sexualiteten har fått en annan stämpel. Runt 1600- och 1700-talet ansågs den vara nästintill obefintlig och sedan på 1800-talet rent av sjuklig. När en kvinna har haft en mer “otyglad” sexualitet – alltså, att hon var sexuellt frigjord och medveten – så har det fått direkta konsekvenser. Kvinnor har blivit reglementerade, tvångssteriliserats och låsts in på institution för att de har varit sexuellt “otyglade”. Hennes eventuella man, bror eller far skulle kunna vara minst lika sexuellt frigjord som kvinnan utan en droppe skam i kroppen. Såklart – hans handlingar gör inte honom till en sjuk och farlig person. Varken i hans eller samhällets ögon.

Ett tydligt exempel på när kvinnors biologi bidrar till sämre materiella förutsättningar är löneskillnader. Ofta förklarar man löneskillnaderna mellan män och kvinnor med att kvinnor väljer hem och familj över karriär för att det ÄR så rent naturligt. Vad som dock inte förklaras är varför vi ska acceptera att halva befolkningen i ett samhälle missgynnas ekonomiskt baserat på hur de enligt resonemanget ÄR. Detta framstår som helt absurt i mina ögon. Kvinnor prioriterar hemarbete och vård- och omsorgsarbete, något som både gynnar och är helt nödvändigt för samhället, och konsekvenserna av dessa val är att de blir straffade ekonomiskt. Att detta kan anses rättfärdigt eller för den delen samhällsekonomiskt ansvarsfullt framstår som fullständigt ologiskt för mig. I dokumentärserien Explained så tar de i avsnittet “Why Women Are Paid Less”, skapat och sänt 2018, upp varför det kommer sig att kvinnor tjänar mindre än män, trots samma bakgrund och position. De kommer fram till att ja, det finns fortfarande bestående löneskillnader mellan män och kvinnor, men att den grupp som missgynnas mest är mödrar.

I en undersökning som gjordes av bland annat ekonomiprofessorn Henrik Kleven 2018, och som presenterades i tidigare nämnda dokumentärserie, visade på att i USA förväntar sig färre än 20% att nyblivna mödrar ska återgå till att arbeta heltid. Detta gällde också i flera progressiva skandinaviska länder, såsom Danmark och även Sverige. När det kom till män i samma fråga, förväntade sig 70% att nyblivna pappor skulle återgå till att arbeta heltid. Det verkar alltså som att den gemensamma internationella synen på moderskap är att det hindrar kvinnor från att utföra sitt arbete. Problemet verkar alltså inte ens vara att man tillhör och identifierar sig med det kvinnliga könet, utan att man väljer att följa den kvinnliga normen. Kvinnor som väljer bort moderskap för sin karriär får bättre betalt för att de agerar enligt en mer manlig norm och väljer bort kvinnans “natur”. Som sagt – kvinnan får inte fördelar för sin biologi och natur. Hon får fördelar om hon härmar sina manliga kollegors beteende.

Jag vill att vi rubbar på diskussionen om essentialism versus social konstruktion. Att vi breddar den, gör den mer nyanserad och utvecklad. Att stanna vid människans biologi i denna fråga känns förlegat och nästan lamt. Vi måste våga ta upp dessa diskussioner om konsekvenserna av könens eventuellt påstådda natur, eller de konstruktioner som samhället skapat. Både essentialismen och de sociala konstruktionerna är orättvisa, det vet vi. Men hur är de orättvisa? Hur påverkar de oss i vårt vardagliga liv? Och vad ska vi göra åt det? Jag är rädd att den grundläggande diskussionen tillslut kommer dö ut eller stanna upp helt. Om det skulle hända vill jag nästan ge upp. Vifta den vita flaggan och kapitulera för samhällets struktur. Om vi inte kommer längre än såhär – vad finns det då för mening med diskussionen överhuvudtaget?

Moderskap hamnar alltid längst ner i näringskedjan, kvinnors sexualitet blir alltid ifrågasatt. Så vi kan diskutera skillnader och likheter mellan män och kvinnor tills jorden går under, men om vi inte uppmärksammar att kvinnans påstådda natur alltid tolkas till hennes nackdel och mannens till hans fördel kommer vi ingenstans. Natur eller konstruktion – det verkar inte som att vi kvinnor kan vinna oavsett. Chefen lockar med en befordran och den biologiska klockan tickar. Lose-lose situation, oavsett vad vi väljer. Kvinnans eviga lott i livet.

Jippi.