Att förbjuda eller icke förbjuda – vad är svaret i kampen mot extremismen?

Debatten kring extremismen är särskilt aktuell just nu, med exempel på hur högerextrema runt om i Europa har vunnit mark – och även här i Sverige med Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som har gjort sitt budskap hört genom ett antal demonstrationer, däribland på årets Almedalsvecka i somras. Det måste samtidigt vara svårt att ha undgått den motreaktion som uppstått mot detta, folk som gått i protest mot organisationen både genom demonstrationer och i medier. Både politiker och opinionsbildare har uttryckt önskan om att motverka utvecklingen och ställt sig frågan “vad bör göras?”. En vanlig ståndpunkt som uttrycks är att man bör förbjuda NMR och dylika nazistiska organisationer från att organisera sig. Det här med argumenten att Nazismen som sådan är så pass oacceptabel och att ett sådant förbud skulle kunna hindra nazismen från att mobiliseras. Men jag tror inte att det är så enkelt – och jag tror inte att det är självklart att ett förbud skulle leda till minskat inflytande för högerextrema.

Jag utgår från ståndpunkten att det som borde göras är det som helt enkelt bäst begränsar inflytande till extrema ideologier som Nazismen. Och eftersom jag tycker så är det för mig inte självklart om ett förbud är en bra idé eller inte. Varför tycker jag det?

1. Extrema grupper har som känt en vana av att inte följa redan etablerade lagar. De har till exempel vid många tillfällen demonstrerat även fast de saknade demonstrationstillstånd – i bland annat Ludvika. Det är också i nuläget redan känt att NMR som organisation stödjer sig på privatpersoners stöd och bidrag – och inte av föreningsstöd som skulle kunna vara föremål för statliga sanktioner. Ett förbud är inte säkert att vara effektivt på att begränsa deras verksamhet. NMR och andra extrema grupper lever på många sätt “under radarn”, oberoende av staten. Så vad är det som för en att tro att ytterligare lagar skulle fungera för att stävja dem – förutom i just de fall i nuläget då de faktiskt har beviljats demonstrationstillstånd?

Då kan man förstås argumentera för att ett förbud skulle kunna utformas på ett sådant sätt så att det just hjälper till att begränsa extrema organisationer. Att de problem som jag tar upp kanske går att överbrygga – och att ett förbud kanske även skulle ha ett viktigt symboliskt värde, som en värdemässig markering mot Nazismen. Det här är förstås mycket möjligt. Det enda jag påpekar är dock att det inte är alls säkert att ett förbud skulle få de rätta konsekvenserna. Om det gjordes på ett visst sätt – kanske. Men det skulle i min mening behövas en noggrann plan, och inte bara att begära ett förbud på grund av att Nazismen som ideologi är förkastlig, vilket få skulle motsätta sig. Det leder mig till mitt andra argument, som gör att jag inte alls tror att ett förbud som begränsar högerextremismens inflytande är en självklarhet.

2. Extrema organisationer har som sagt sällan någon bra relation till staten. Och det här gäller inte minst för högerextremister som NMR. Politikerförakt och en antipati mot hela statsapparaten, “Etablissemanget” som de väljer att kalla det, är inte ovanligt. Skulle det inte kunna vara så, att sånt förbud som föreslås här, skulle ge högerextremisterna bränsle och ge dem en moralisk ståndpunkt? Att de kan anse sig vara förtryckta av staten – och att de tycker sig ha rätten att se sig som kränkta. Vad det här skulle kunna leda till går bara att spekulera kring, men en sak är att de skulle kunna ge dem ytterligare argument för sitt människofientliga “evangelium” – och därför ha lättare att värva sympatisörer?

Vi vet inte vad vi i nuläget borde ta oss till i frågan om extremismen. Åsiktsbildare och politiker har uttryckt sig, som är i deras fulla rätt, men inga svar bör krävas i förtid. För det här är en ödesfråga – och våra handlingar nu formar framtiden och hur landskapet för extremismen kommer se ut framöver både i Sverige och vår omvärld. Om vi ska kunna lyckas med att minska människofientliga ideologiers inflytande så långt som möjligt, vilket jag tycker är en av våra främsta uppgifter, och på så sätt undvika att några av historiens värsta kapitel upprepas, så måste vi vara noggranna med att vi gör rätt val.

Mer forskning behövs inom ämnet för extremism, mer diskussion om de här svåra ämnena måste uppmuntras – samtidigt som vi inte bör ta lätt på frågor som inte har några lätta svar. Det är ju ofta så det blir – att vi ser odjuret och så fort som möjligt vill få det ur vår åsyn, med priset att vi inte löser det faktiska problemet. Jag tycker att vi som ett samhälle måste ta på oss ansvaret att hitta lösningen till de här frågorna, och leta efter svaren där svar finns att hitta. Om det är A eller B, spelar för mig ingen roll. Det jag vet dock är att vi inte bör vara naiva när det gäller frågor som är både samtidigt otroligt svåra och samtidigt otroligt viktiga.

Jag vet inte alla svaren – men jag hoppas att jag ska kunna bidra till diskussion som gör att vi kanske kommer de där millimeterna närmre. Tills dess hoppas jag att jag har kunnat göra det, och att även du ska vilja göra detsamma. Vi har många svåra problem som vi ställs inför idag som ett samhälle – och tiden är inne för att vi tacklar dem tillsammans, med ögonen öppna och utan några förutfattade meningar.