Kommunicera mera!

Kommunikation är en svår sak idag. Vi tror att vi är bra på den, träningen på sociala medier borde medföra en viss praktisk kunskap. Istället samtalar vi mindre till förmån för statusuppdateringar om vad vi gör och tycker. I ett Facebook-inlägg kan det stå mer om vad vi tar ställning till än vad vi säger i ett möte med en annan människa.

Detta kanske är bra: vi behöver inte riskera att ett samtal blir en debatt då åsikter och värderingar kommer i vägen för att lära känna en person. Dock behövs det konflikt för att verkligen lära känna en människa. Konflikten, när den är löst, kan stärka relationen och skapa ökad förstående för varandra. Ett måste för tillit och ömsesidig respekt.

I vardagen vågar vi sällan detta, i politiken aldrig.

Valet är ett perfekt exempel på hur politiker inte vågar kommunicera öga mot öga. Utspel på Facebook är vanligt nu för tiden, mest märkbart av Ulf Kristersson då han den 13:e oktober gav sina två regeringsalternativ i ett Facebook-inlägg. De slitningar inlägget skapat i Alliansen är ett exempel på hur kommunikationen mellan politiker fallerar, eller helt ignoreras till förmån för att sätta press på partiledarkollegor via sociala medier.

Allas vår landsfader Tage Erlander upplevde också missförstånd och utspel. Ändå hade han möten, middagar och spelade bridge tillsammans med samtliga ledande politiker i Sverige. Förutom Bertil Ohlin. Då hade det varit slagsmål, om man ska lita till Tages dagbok.

Konflikter uppstod under mötena. Ilskna ord växlades. Även Tage och Gunnar Hedlund, trots att de var såta vänner och koalitionspartners, hade sina gräl. Ändå fortsatte de att tala med varandra veckovis, ibland dagligen. Konflikterna uppstod, konflikterna avtog. Politikerna fortsatte jobba tillsammans. Dramatiken vid lunchborden skulle inte ställa till problem i styrandet av Sverige.

Idag har de många sonderingarna tvingat politiker till just detta: de har behövt fortsätta sitta vid samma bord och diskutera möjligheter för att samarbeta. Resultatet? Ingen regering, men bättre relationer och förstående mellan partierna på länge; om man ska tro de många uttalanden partiledarna har gjort.

Förståelse kommer ur kommunikation. I en värld där sociala medier ersätter den mänskliga kontakten missar vi allt det som människan behöver för att nå samförstånd. Vi behöver kroppsspråk, röster, tonfall och hela det spektrum av känslor vi inte får från skärmen då vi ska lära känna en person.

Utspel på Facebook är varken ett konstruktivt eller relationsbyggande sätt att agera i politiken. Om politiker fortsätter att sitta vid samma bord, oavsett politisk tillhörighet, tror jag att vi kommer få ett mindre spänt politiskt klimat. Att förstå behöver inte betyda att hålla med, men förståelse orsakar inte krig. Konflikter löses snabbare om politiker känner och förstår varandra.

En långlunch kanske löser regeringskrisen. Låt oss testa.