Parallella tankar
Sömnlöst lyfter tankens fåglar från hjärnans spretiga grenar.
Färgar himlavalvet prickigt av viljans kraft.
En oändlig horisont av vägar breder ut sig framför dem.
Vingarna bär tunga bördor av det förflutna.
Det omöjliga existerar inte längre.
Men det finns ingen annan plats att landa på.
Ingenstans kan tankarna slå sig ner i lugn och ro.
Den förutsättningslösa flygturen har blivit evig.
I ett annat sinne lyfter ingenting.
Inga tankar har kunnat kläckas.
Förvisso fanns det länge ambitioner och drömmar.
Ögonen slöt sig för världen och huvudet blev till allt.
Näthinnan förvandlades till en bioduk för framtidens framgångar.
Sen skedde något med mekaniken och sinnet tystnade.
Sakta färgades utsikterna gråa av likstelhet.
Det som hade kunnat lyfta dog redan i sin vagga.
Stöpt
Slut är den som inte vill,
fastän ingenting är givet.
Den larmar högljutt och gör sig till,
tittar likgiltigt tillbaka på livet.
Var inte rädd får man bara höra,
det är så vi bör alla göra.
Men likväl fäster sig ångesten ofta,
som en illasittande gammal kofta.
När natten kommit den slutar spela,
och lägger av för dagen med sin roll.
Fast väl där den ändå fortsätter vela,
och vänder sig från spegeln åt ett annat håll.
Man kan böna, begära och be,
men det är en lönlöst vag idé.
För i slutet den personen intet äkta tål,
när hjärtat består av enbart utbränt kol.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
