Alumn: Kajsa Hansson Sigvardsson

Studentlivets frihet kan ge upphov till en del funderingar. Bara för att universitets- och ämnesval har gjorts tar inte grubblandet slut. Går det att kombinera plugg med annat engagemang? Hur gör man det isåfall? Och vad händer efter studierna då? För att få lite mer klarhet har vi i vår intervjuserie med alumner bestämt oss för att intervjua personer som redan pluggat samma sak som många av Lupefs medlemmar. Panorama har denna vecka tagit en kaffe med statsvetaren Kajsa Hansson Sigvardsson för att prata studier, radio och arbete inom offentlig förvaltning.

Berätta om dig själv! Vad jobbar du med?
Sedan ett år tillbaka jobbar jag som en av två pressansvariga på Lunds kommun. Jag har ansvar för press, sociala medier, kriskommunikation och kommunikation av politiska beslut. Vi gör många olika saker. Bland annat samordnar vi kanaler från alla olika nämnder, skriver pressmeddelanden, artiklar och inlägg. Vi har ett uppdrag att informera Lundaborna om vad som händer i kommunen. Det är även oss journalister kontaktar om de vill intervjua någon i vår organisation. Som pressansvarig värnar man hela tiden, tryckfriheten, yttrandefriheten och mediernas roll.

Hur arbetar du som pressansvarig om det uppstår en krissituation?
Det sker väldigt sällan stora kriser, och arbetet ser ganska speciellt ut då. Vi har en egen krisorganisation för om det händer något. Det kan nog vara lätt att uppfatta det som att det är mycket mediebevakning vid en kris, och tvärtom – kriser kan uppstå utan att det når massmedierna.

Har du arbetat med något annat tidigare?
Ja, jag har jobbat som presskommunikatör på Regeringskansliet, på Arbetsmarknadsdepartementet. Där var jag i ett år och jobbade med ungefär samma frågor som nu, även där som tjänsteperson och alltså inte politiskt. Som tjänsteperson är man ofta väldigt långt ifrå den politiska ledningen men som presskommunikatör fick jag jobba väldigt nära beslutsfattarna. Det var jättekul. Arbetsmarknadsdepartementet var en fantastisk arbetsplats, det var litet och familjärt.

Kan det vara frustrerande att jobba opolitiskt men ändå så nära politiken?
Om man blir frustrerad av det ska man kanske inte jobba som tjänsteman i en politiskt styrd organisation, då kanske den politiska banan passar bättre. Det är klart att man inte alltid håller med om alla förslag; självklart har man åsikter. Men mina erfarenhet är att folk är otroligt professionella. Vårt uppdrag på Regeringskansliet var att genomföra regeringens politik, det är väldigt tydligt att det är den politiska ledningen som bestämmer.

Har du haft andra arbeten?
Innan dess var jag i Malmö stad på grundskoleförvaltningen. Även där hade jag hand om pressfrågor och kriskommunikation. Där satt jag med i centrala krisledningen under flyktingsituationen i Malmö. Det var en unik och lärorik tid.

Sedan har jag även arbetat som journalist i tio år på bland annat Sveriges Radio, TV4, Sydsvenskan och Aftonbladet. Jag kom faktiskt in på Sveriges Radio tack vare mitt engagemang i Radio AF. Efter att ha jobbat ett tag där var jag intresserad av TV-produktion och började plugga journalistik på Södra Vätterbygdens folkhögskola där de hade en inriktning på just TV.

Visst har du även skrivit en bok?
Ja, jag har skrivit en bok. Den kom ut 2016 och blev väldigt uppmärksammad. När jag blev förälder för ungefär nio år sedan blev jag mycket svårt sjuk i den obotliga sjukdomen MS. Det var väldigt tråkig och jobbigt på alla sätt och vis. Men det fanns en ny behandling, en stamcellstransplantation, som väldigt få vid den tiden hade genomgått. Jag kände inte ens till den innan men genomgick en transplantation och är idag frisk från sjukdomen.

Den berättelsen fanns inte innan jag skrev min bok, kan man säga. Jag hade gärna velat läsa om någon som genomgått samma sak som jag, men den berättelsen fanns inte berättad kan man säga. Under tiden jag var sjuk och genomgick behandlingen skrev jag boken. Jag kände nästan att det var min skyldighet att skriva boken.

Vad har du pluggat?
Jag tog min kandidat i statsvetenskap i Lund. Vid sidan om huvudämnet läste jag kurser inom bland annat sociologi och kommunikation. Efter min examen var jag ganska trött på den akademiska delen av studierna. Jag visste att jag ville jobba med journalistik, men var inte intresserad av att plugga det på universitetet, utan jag ville lära mig den praktiska biten. När jag sökte in till journalistutbildningen hade jag redan jobbat en del som journalist. När jag blev antagen fortsatte jag att jobba heltid, bland annat på TV4 Öst och sen på Aftonbladet.

Berätta lite mer om din tid på Radio AF!
Jag var engagerad i Radio AF i två år, och la ner all min tid på det. Efter ett tag blev jag ansvarig för samhällsredaktionen där jag gjorde två program. Det ena hette “Till frukost” och sändes klockan 8-10 varje vardag. Mitt andra program hette “I fokus” och var lite som Lundagård fast i radioversion kan man säga. Där tog vi upp studentnyheter.

Det var verkligen svinkul att vara med i Radio AF. Flera av mina allra närmaste vänner har jag träffat genom radion, i helgen var jag på en vän från radions 40-årsfest! Första gången vi träffades var utanför AF-borgen klockan 06:00 inför en sändning av “Till frukost”. Sedan dess är hon en av mina bästa vänner! Jag träffade även min man genom radion, under karnevalen 2002.

Är det något radioinslag du minns extra mycket?
Jag kommer ihåg terrorattackerna den 11 september 2001. Då hade jag bara varit i Lund i några veckor. Jag minns att vi på Radio AF bröt alla sändningar.

Var det svårt att balansera studierna med radion?
Radio AF var hundra gånger viktigare för mig. Men det är klart att man var tvungen att sköta sina studier också, annars var det ju bortkastat liksom. Det gick faktiskt jättebra med dem också ändå. Men det var verkligen i Radio AF som jag hade mitt hjärta och engagemang, det var det jag tyckte var roligast.