Ett år har snart passerat sedan jag berusad av prosecco och frihetskänslor äntligen tog studenten. För ett år sedan jag sa till mig själv att ta vara på min nyfunna frihet efter att ha ingått i det svenska skolsystemet i 13 år – ett system som dikterat min vardag och upptagit mer tid än något annat under min existens. Ändå sitter jag här med snart två terminer fullbordade heltidsstudier vid Lunds universitet. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde jag frivilligt anta rollen som elev efter att ha klagat på den i över ett decennium?
Denna paradox förklaras bäst genom att se valet av universitetsstudier som valet av ett helt liv. Genom att trycka på den gröna knappen på antagning.se fick jag möjligheten att ta del av det välfungerande konceptet “student i Lund”. Ett koncept som kanske var mer lockande än universitetsstudier i sig, och framför allt mer lockande än att stanna kvar i hålan jag vuxit upp i. Efter studenten, när det sociala umgänget inte garanteras genom en klass och schemalagda lektioner, uppstår ett tydligare och viktigare ansvar att själv skapa och upprätthålla vänskapsrelationer. Detta ökade ansvar upplevs av många som en börda och stressfaktor; en börda som jag vill påstå minskar om man blir student i Lund, då detta medför att socialt umgänge blir lättillgängligt, okomplicerat och en naturlig del av vardagen – oavsett om det sker genom stadens nationsliv, en utbildning eller ett korridorboende.
Som novisch och främling för studentlivet i Lund kan dess studentikosa och nästan sektliknande attribut till en början verka skrämmande och fåniga. Men det tog inte lång tid innan jag kom på mig själv med att se den akademiska kvarten, nollefriden och stad i ljus strax innan nationsstängning varje lördag (och ibland även onsdag, torsdag och fredag) som viktiga regler och seder som tillsammans skapar en gemenskap som är överordnad åldersbarriärer, fakultetsgränser och forna geografiska hemvister. Med ett antal undantag som bekräftar regeln finns förutsättningar och mål som den gemene lundastudenten har. Vi lever inom CSN:s ekonomiska ramar, vi vill klara tentan och vi vill ligga lite då och då. Det är på dessa premisser och den konsensus de skapar som en stark gemenskap uppstår, en gemenskap som är svår att finna utanför Lund där människors förutsättningar och mål är betydligt spretigare.
Förutom en ihållande gemenskap erbjuder studentlivet en svårslagen balans mellan att få vara ett oansvarigt barn och en mogen vuxen. I Lund suddas gränsen mellan partyprisse och plugghäst ut. Alla blir intellektuellt stimulerade på dagen för att sedan bli redlösa ungdomar under natten. Högtidliga baler kontrasteras med novischgrupper som på avstånd kan misstas för flippade barnkalas. Som student befinner vi oss fortfarande i den fas då man tär på och tar från samhället innan det är dags att börja ge tillbaka. Som student befinner man sig i ett vakuum mellan att vara barn och vuxen; och för många är det den sista och bästa chansen att vara ung och dum.
Studentlivet i Lund flyter på friktionsfritt – det är anpassat och utformat utifrån just studenten och dennes behov. I Lund finns studentrabatter i varje vrå, ett oändligt antal cykelställ och kebabhak öppna nästintill dygnet runt för att nära dels den som skriver hemtenta långt in på småtimmarna, dels den som behöver fylla på kolhydratdepåerna efter intensiva timmar på nation. Beskrivningen av Lund som en studentbubbla kanske inte gör staden rättvisa då här finns mycket att ta del av även som icke-studerande, men begreppet kan ändå användas för att uttrycka hur Lund som stad är ett smörjmedel för den studerande.
Givetvis har studentlivet även sina baksidor. Mellan plugg och skoj finns ständigt påträngande frågeställningar om vad, hur och varför man bör plugga och de prestationskrav och smärre identitetskriser som dessa tankar ger upphov till. Men på grund av att så många upplever just dessa påfrestande och jobbiga tankar lider man sällan ensam. Genom att iaktta hur andra brottas med samma framtids- och prestationsångest som en själv är det lättare att få distans till och buktas med den. När förvirringen och ångesten går från att vara individuell till kollektiv minskar bördan på den enskilda studenten och det är lättare att föra en öppen och avslappnad dialog om det som tynger.
Så varför började jag studera i Lund? Kanske för att jag anade att jag när jag tryckte på den gröna knappen på antagning.se tackade ja till så mycket mer än en introduktionskurs i Mänskliga Rättigheter. Jag tackade ja till möjligheten att flytta hemifrån. Jag tackade ja till att bli inslussad in i, och inte aktivt behöva söka mig till, ett socialt sammanhang med likasinnade.
Det kanske är att förenkla det hela lite, men jag kan inte undgå att tänka att en anledning till att jag valde att plugga direkt var social lathet snarare än akademisk duktighet. För jag får fortfarande höra av folk hur duktig jag är som började plugga direkt: ”jag skulle aldrig palla det”; och visst är det slitigt med en sysselsättning som man aldrig riktigt kan ta paus ifrån på samma sätt som vid en anställning. Visst är det en pärs att aldrig riktigt kunna vila i att ha klarat en tenta innan studierna till nästa påbörjas. Men detta vägs upp av det kit av förmåner som studentlivet ger och är uppbyggt kring – en välkomnande gemenskap, en ständig intellektuell stimulans och en tillåtelse att få vara både barn och vuxen.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
