Demokrati bygger på politisk debatt genom frihet för såväl personer som åsikter. En person som lever i en demokrati har rätt att – och ska inte vara rädd för att – kritisera demokratin och dess normer. Alla får tycka som de själva vill. Detta påstående illustrerar en av demokratins bästa kvalitéer såväl som ett av dess största problem – är alla idéer lika legitima? Är det lika okej att tycka som Mill som att tycka som Mussolini?
Ett demokratiskt processperspektiv är ett förhållningssätt som anser att de viktigaste och mest centrala aspekterna i en demokrati är dess processer – exempelvis fria och öppna val. Om en idé är legitim eller inte avgörs av de demokratiska processerna. Det är inte relevant om idéerna i sig är “bra” eller “dåliga”. Ett utmärkt exempel på detta är olika former av parlamentsval. De ideologier, idéer, som genom olika partier ställs mot varandra värderas olika beroende på hur mycket röster varje parti får – idéernas grad av legitimitet bestäms genom processen, genom att omröstningen har gått till på ett öppet och demokratiskt sätt. Utifrån ett demokratiskt processperspektiv är alltså fascismen och liberalismen, teoretiskt sett, i grunden likvärdiga som idéer, eftersom det enda som skiljer dem åt är hur många röster de får. Ideologiernas människosyn räknas inte med i ekvationen.
Problematiken med det ovan beskrivna resonemanget är att alla idéer etiskt sett inte kan vara lika eftersom det inte finns någon universell moral. Etiska normer och god sed, och därmed moral, kan inte finnas utan att kontextualiseras – de kan inte finnas utan ett sammanhang. Det går således att anta att det som definieras som normer och god sed i ett demokratiskt samhälle främjar just demokratiska värderingar. Med detta i åtanke blir det omöjligt för en ideologi som i sin grund är emot demokratiska principer att vara lika legitim som en ideologi som inte är det. Det är omöjligt för fascismen, som i grunden går ut på att kränka hela den personliga friheten och andra demokratiska värden, att i ett demokratiskt samhälle kunna anses lika legitim som en ideologi som inte gör det; i det här fallet liberalismen.
Följdfrågan blir nu vilken variabel som är beroende och vilken som är oberoende, vad som är hönan och vad som är ägget. Är det de demokratiska processerna som skapas av normer, eller är det normerna som skapas av processerna? Svaret på den frågan är i värsta fall obefintligt och i bästa fall tvetydigt – det är väldigt enkelt att fastna i oändliga cirkelresonemang som inte leder till någon egentlig slutsats.
Denna paradox är central för demokratin just eftersom statsskicket bygger på åsiktsskillnader, och rätt till åsiktsskillnader. Svaret på denna fråga – och många andra – kommer i slutändan alltid bestämmas individuellt. Att frågan om alla idéer är lika legitima inte kan besvaras på grund av att människor tycker olika måste väl vara någonting positivt? Det är i vilket fall som helst demokratiskt.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
