Jag var kanske fem eller sex år när jag hittade, vad jag trodde var, lite grus och sten i min pappas bokhylla. När jag frågade honom varför det låg grus i bokhyllan svarade han att det var bitar från muren. Muren, i bestämd form, som om jag skulle veta vilken mur han pratade om. Det visste jag så klart inte. Jag är född under andra hälften av 1990-talet och om någon pratade om muren kunde det lika gärna vara en slottsmur som gärdsgården runt trädgården. Det hade aldrig funnits en mur i bestämd form under min livstid.
Jag var något äldre, runt tolv, när den där muren gjorde sig påmind igen. Den här gången var det i mammas bil och vi lyssnade på ett blandband med hennes favoritlåtar, några av de låtarna kom också att bli mina favoriter. En av titlarna kunde jag dock inte förstå, Die Mauer av Ebba Grön. Visst sjunger Thåström om en mur i låten, men varför är titeln på tyska? Då fick jag berättat för mig att Tyskland tidigare varit uppdelat i öst och väst och den där muren hade splittrat Berlin i två delar. Ett Tyskland i två bitar och Berlin avskilt i två. Enheter som under min livstid varit så självklara hade tidigare varit uppdelade i två läger som skiljde sig åt som natt och dag.
Jag var nästan vuxen, nitton år, när jag på riktigt började förstå vad det kalla kriget och muren faktiskt hade betytt. Min tid som student i Lund hade börjat. Jag läste historia och skulle göra mitt första stapplande försök på ett vetenskapligt arbete, även kallat B-uppsats. Mitt källmaterial var nyhetsrapportering i svenska dagstidningar från 1982 om Falklandskriget mellan Storbritannien och Argentina. Även om båda supermakterna USA och Sovjetunionen stod mer eller mindre utanför den konflikten förstod jag något när jag läste de tidningarna. Det var vid läsningen av dessa tidningar som det slog mig vad det kalla kriget faktiskt innebar. Visst hade jag då lärt mig att ett krig mellan supermakterna Sovjetunionen och USA var en delad rädsla i hela världen under den här tiden, men hur påtaglig den rädslan faktiskt var i människors vardag slog mig först när jag läste rapporteringen från utrikesnyheterna under denna period.
Järnridån, som Churchill så poetiskt benämnde muren. En ridå som inte bara delade Berlin och Tyskland utan hela världen i ett öst och ett väst, föll några år senare, 1989. Ett fall som ofta beskrivs som en av de viktigaste händelserna under 1900-talets historia. Murens fall är något som jag vågar säga att alla har hört. Murens uppgång är en komplicerad historia som hänger ihop både med andra och första världskriget och därför en mycket mer svårberättad sådan. Att beskriva fallet är helt enkelt mycket lättare, och för oss kanske viktigare. Berlinmurens fall är en symbol för kollapsen av kommunistiska förtryckande regimer och därigenom vinsten för liberala ideal, så förknippande med vårt moderna samhälle. Muren är en central del i vår historia men det är en lika viktig del i berättelsen om vår samtid, eftersom fallet av muren möjliggjorde förutsättningarna för vår nutid.
Vi är många som har vuxit upp efter kalla krigets slut men berättelsen om raserandet av den barriär som delade världen fortsätter att leva med oss. Fastän jag inte själv upplevt hur muren påverkade världen kan jag nu förstå att när någon pratar om muren talar de inte om vilken liten gärdsgård som helst utan om Berlinmuren. En symbol för det som vi kallar kalla kriget och som rekonstrueras genom lite grus i en bokhylla eller en låt på bilradion. En symbol som alla stöter på och lär sig om och av, oavsett om vi är gamla nog att minnas den eller inte.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
