Att kolonialismen har haft en stor inverkan på hur vår värld har sett ut de senaste århundradena är ingen nyhet. Ändå blir jag gång på gång chockad över exakt hur mycket inflytande den har haft. Just nu läser jag en kurs i ekonomisk historia som handlar om tillväxten i Asien. Efter att ha spenderat det senaste ett och ett halvt åren med att läsa om konflikter skapade av europeiska stormakter tyckte jag att det skulle bli ganska skönt att slippa dem för en termin. Att få läsa om ett område där utvecklingen sett positiv ut och som inte har kämpat med etniska motsättningar. Tyvärr så stämde inte mina förhoppningar med verkligheten.
När man pratar om kolonialisering i världen tänker nog de flesta på hur de europeiska stormakterna i princip tog hela Afrika under sin flagga och styrde samhällena med järnhand. Faktum är att samma sak hände på många andra platser i världen också. I Nord- och Sydamerika kom européerna på 1500-talet och slog ut en stor del av befolkningen med de sjukdomar som de tog med sig. I Australien kom britterna och körde bort urbefolkningen aboriginerna. Jag, som ändå tycker att jag kan en del om kolonialismens historia, hade ingen aning om att detta också hade skett i Asien. Européerna tog sig alltså även dit och skapade motsättningar mellan olika folkgrupper och gav stora fördelar till vissa specifika folkgrupper. Detta skapade stora ojämlikheter i samhället och motsättningar mellan grupper. I Malaysia kan man exempelvis se hur grupper av kinesiska immigranter gavs många fördelar gentemot urbefolkningen. Dessa privilegier syns bland annat i tillgången till utbildning och skillnad i medelinkomst.
När kolonialismen upphörde och självständiga stater skapades kvarstod problemen, och många förvärrades till och med avsevärt. Ta folkmordet i Rwanda som ett exempel, där samhällets strukturer skapade ett sådant hat att människor var beredda att starta ett folkmord. I just Asien, som jag för tillfället läser mycket om, fick det också konsekvenser. Det går tydligt att se hur länderna i sydöstra Asien, där kolonialismen främst skedde, utvecklas långsammare och mer ojämlikt än vad norra delarna av Asien gör. I de länderna har kontrasterna skapat sämre förhållanden för en hållbar ekonomisk utveckling och förutsättningarna har inte varit desamma för alla. Samtidigt har länderna i norr utvecklats i en betydligt högre hastighet. En betydande faktor menar forskare är just dess homogenitet, alltså att en stor majoritet av befolkningen tillhör samma etnicitet. I dessa stater har koloniala bosättningar inte funnits på samma sätt och grupper har inte vänts mot varandra. På samma sätt förklaras de södra ländernas långsammare tillväxt av dess heterogenitet, alltså att det finns många olika etniciteter i samhället, och att motsättningar har skapats mellan dem.
Att kolonialtiden var en period av förtryck var inget nytt för mig, men att det skedde i princip i samtliga delar av världen är något som fortfarande slår mig gång på gång. Så fort man läser om ett land utanför den europeiska kontinenten kan man helt plötsligt se spår av kolonialmakternas styre. Även idag påverkas så många länder av svårigheter som uppstod under just denna tidsperiod. Om kolonialismens uppgång skapade problem, med en hemsk människosyn och ett styre som slog sönder samhällen, lämnade dess fall efter sig en mängd av dem också. Vår framtid kommer också den påverkas av kolonialtidens arv, men förhoppningsvis har de gamla kolonialmakterna lärt sig av sina kanske största misstag någonsin.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
