Dokumentärfilmen ”Parning” har precis haft premiär. Panoramas Hanna Nyberg har sett förhandsvisningen på Kino i Lund och deltog i ett samtal med regissör och filmens deltagare efteråt.
Regissören till filmen Lina Mannheimer, är intresserad av hur 90-talisters relationer tar sig i uttryck på internet, särskilt via dejtingappar. Genom en rad djupintervjuer fastnar hon för Edvin 20, och Naomi 22 som går med på att bli intervjuade en gång i veckan över Skype under ett år. Tanken är att de under projektets gång aldrig ska ses. Och juste, som om inte det vore nog, Mannheimer får också fullständig åtkomst till allt som skrivs på på deltagarnas mobiler och datorer.
Naomi får problem med att installera kameran som hon ska filma sig själv med och av en ren händelse befinner sig Edvin i Stockholm och Mannheimer ber honom åka och hjälpa till med installationen. Från och med den kvällen tar projektet en helt ny riktning då deltagarna påbörjar en intensiv relation. På en vecka skickar dom 3000 meddelanden till varandra.
Filmen kommer så nära som det bara går och skrattsalvorna haglar i biosalongen. Efter att filmen är slut är de äldre åskådarna i publiken fascinerade över hur deltagarna finner sig så enkelt i att filma sig själva och att de vågar vara så transparenta med sina liv. Någon säger under filmsamtalet efter visningen, att det är en generationsfråga. Det är kanske sant att ”Parning” är ett tidsdokument. Svengelska, byta världsdelar att bo i varje halvår och såklart Tinder är de allra mest utstående samtidsuttrycken i filmen. För Naomi och Edvin är två helt vanliga människor och en god representation av svenska 20-någonting. I couldn’t help but wonder, är deras sexuella drifter tidlösa eller är dessa något som skapats i modern tid?
Filmen har omtalats i goda ordalag men vad som inte har lyfts är sättet Naomi och Edvin konsumerar andra människor, precis som andra stora delar av generation X. I deras nyårslöften planeras det hur många de ska ligga med kommande år, tillika hur många av dessa som ska vara av vardera kön. Tinder, en dejtingapp med vinstintressen, används flitigt av båda deltagarna. Ju mer appen används, desto mer pengar tjänar ett faktiskt företag på det. Därför är det inte konstigt att Tinder är utformat så att vårt belöningscentra blir stimulerat – så stimulerat att det i vissa fall skapar beroenden. Från vinstdrivande till lustdrivande.
Huruvida det de facto är Tinder som har förändrat sättet unga idag skapar relationer är ovisst. Liberala normer har haft genomträngande slagkraft globalt och kanske har Tinder uppstått för att det redan fanns ett behov av en sådan marknad. Vad som däremot kan ifrågasättas är huruvida det är lämpligt att fortsätta premiera att individer ska använda sig av liggkvoter. Det är i många kretsar idag duktigt att ligga med många och att ifrågasätta ens egna drivkrafter att gå hem med någon bör värderas. Är det för att du vill eller för att få ett bra betyg i den sociala kretsen?
Vecko-Revyn skulle lika gärna kunna finnas uppslagen vid nattygsbordet vid samlag, som någon typ av lista att checka av. Ni har gjort ett bra jobb om båda kommer och att det utförs ett förspel på längre än åtta minuter. Naomi och Edvin pratar visserligen öppenhjärtigt om sex men på ett tekniskt sätt, precis som diverse sexkolumner. På ett nästan kliniskt vis målar Edvin upp i Paint för Naomi en sexställning han skulle vilja testa. Det hela är mycket analogt med en bruksmanual.
I samtalet efter filmen är det någon som vågar ställa frågan om hur Naomi och Edvins relation ser ut idag. De svarar att de är bästa vänner och det är hoppfullt att trots baksidorna med Tinder, hade de och många andra, inte fått tillfälle att träffas utan appen. När den sexuella marknaden expanderar och intensifieras, blir vänskapen en viktig institution. Naomi sätter även fingret på något essentiellt när hon säger : ”Hur ska jag kunna ställa mig känslokall när vi har betett oss som vi har gjort?”. Kravet att se dejtinglivet som en rationell marknad där mycket är bäst, verkar frikopplat från kanske det som allra mest tidlöst. Människans känsloliv.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
