Nästa helg är det val till Europaparlamentet. Men Bryssel ligger ju så långt bort och ingen verkar veta vad de sysslar med hela dagarna. Är det verkligen nödvändigt att pallra sig upp ur sin varma säng och bege sig hela vägen till vallokalen? Om man ställer en sådan fråga till någon som studerar statsvetenskap hela dagarna kan man förmodligen bara vänta sig ett svar. Om du är medlem i något, vare sig det är en överstatlig union eller en bostadsrättsförening, som kan ha ett relativt stort inflytande över din vardag, och du har en möjlighet att påverka den, är det då inte klokt att ta den chansen – oavsett om det gäller världspolitiska frågor eller din hyra? Det korta svaret är alltså att jo, det är ganska klokt. Är du fortfarande inte helt övertygad? Ge mig då ett försök till…
Den 8:e maj 1945 undertecknade Tyskland en villkorslös kapitulation, vilket markerade slutet på det fem och ett halvt år långa andra världskriget. När segeryran lagt sig i de allierade länderna insåg man att det fanns mycket arbete kvar att utföra – Europa låg i ruiner. För att inte upprepa misstagen från det första världskriget och det efterföljande Versaillesfördraget valde de segrande makterna att hjälpa till med återuppbyggnaden av Europa. Genom, bland annat, Marshallplanen bidrog USA med enorma summor pengar, utan uttalade krav på motprestationer. Med krigets fasor i färskt minne var man villiga att göra i princip vad som helst för att förhindra att samma sak skulle kunna hända också en tredje gång. En strategi för att motverka den extrem-nationalism som nästan krossat kontinenten var något som man kallade för europeisk integration – och så var det frö sått som skulle komma att växa till den Europeiska Unionen.
Dagens Europeiska Union omfattar 28 medlemsländer och har en samlad befolkning på ungefär 513 miljoner människor. Sett till nominell BNP är EU världens näst största ekonomi – större än Kina. EU-samarbetet är ofta ett kontroversiellt samtalsämne. Ta rubriken till denna artikeln som exempel. Medan somliga kanske skulle tycka att ett Europas förenta stater föreslår en fantastisk utopi, väcker den med säkerhet motsatta känslor hos andra. Motståndare till samarbetet påtalar ofta att unionen är på tok för byråkratisk, centraliserad, odemokratisk och komplex. “Det kostar för mycket och ger för lite tillbaka”. Förespråkare menar istället att samarbetet är avgörande för att behålla freden i Europa och för att garantera ett ekonomiskt och socialt välstånd för alla medlemsländerna. “Det har faktiskt varit fred i Europa så länge EU funnits”.
Så vad gör egentligen Europeiska Unionen? Och hur mycket makt har Bryssel över Sveriges lagar? Genom olika fördrag och gemensamma avtal har den Europeiska Unionen vuxit fram till vad den är idag, nämligen det mest långtgående överstatliga samarbetet i världen. När det gäller dess makt har Europeiska Unionen ensamrätt att bestämma över bara några specifika frågor, som konkurrensregler och internationell handel. I andra, som exempelvis den inre marknaden, miljö, asyl och jordbruk, delar EU och medlemsländerna på ansvaret. Skatter, vård, omsorg och skola har istället medlemsländerna ensamrätt att bestämma över. Sammantaget påverkas ungefär en tredjedel av Sveriges lagar av unionen.
EU har alltså relativt stor makt över Sverige. Det är då anmärkningsvärt att svenskar vet och kan så lite om vår överstatliga storebror. DN/Ipsos genomförde i april en undersökning om EU-valet som visade att bara 4 av 10 svenskar visste att valet skulle äga rum under den nästkommande månaden. 2014 låg det svenska valdeltagandet till EU-valet på ungefär 51%, vilket är det hittills högst uppmätta för vårt land. Konkretiserat med riksdagsvalet 2018 är det en enorm skillnad – då deltog hela 87.2% av den röstberättigade befolkningen. Det är 36.2 procentenheters skillnad. Brydde sig dessa personer helt enkelt bara om de två tredjedelarna av lagarna som Sverige själva beslutar om, eller finns det någon annan orsak till att man avstod från att gå till vallokalerna? Kan det kanske vara så att vi vet för lite om denna komplexa union för att känna oss berättigade att lägga en röst på det ena eller andra partiet?
Efter partiledardebatten i Agenda för två veckor sedan fick SVT kritik för att deras frågor fokuserade för lite på det stundande EU-valet. De tittare som ägnade sin söndagskväll åt att faktiskt försöka förstå partiernas olika ståndpunkter fick inte tillfredsställande valuta för sin tid. Om du var en av dem kommer här en ytterst kort genomgång av partiernas och politikens EU. Om du vill få en djupare insikt av vad partierna tycker rekommenderas någon av de många valkompasser som finns på nätet; även om de kanske kan vara bristfälliga i vissa avseenden, ger de åtminstone riktlinjer för partiernas ställningar.
Idag finns det 751 platser i Europaparlamentet, men de kommer minskas till 705 när Storbritannien tillslut lyckats genomföra sin Brexit. Av dessa platser är 20 reserverade för svenska ledamöter. 20 av 751 låter ju som en väldigt liten siffra – vilket det i sammanhanget också är – men då ska man komma ihåg att de partier som röstas in i parlamentet sitter i stora block med andra likasinnade partier från de övriga medlemsländerna. Med andra ord kan man betrakta sin röst som att den läggs till en större enhet än bara någon enstaka svensk plats i parlamentet. Nedan följer en lista över vilka dessa större blocken är, vilka svenska partier som finns med i dem, samt hur många platser de fick i valet 2014:
- EPP, Europeiska folkpartiets grupp: 221 platser, hit sällar sig Moderaterna och Kristdemokraterna.
- S&D, Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet: 191 platser, Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ.
- ECR, Gruppen Europeiska konservativa och reformister: 70 platser, Sverigedemokraterna.
- ALDE, Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa: 67 platser, Centerpartiet och Liberalerna.
- GUE/NGL, Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster: 52 platser, Vänsterpartiet.
- G/EFA, Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen: 50 platser, Miljöpartiet.
- EFDD, Gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa: 48 platser, inga svenska partier.
- ENF, Gruppen Nationernas och friheternas Europa: 37 platser, inga svenska partier.
Så vad tycker då de svenska partierna i EU-valets hetaste frågor?
Vad gäller att införa euron i Sverige säger i princip alla partier nej, förutom Liberalerna. Ska EU få beskattningsrätt över medlemsländerna? Nej, säger alla partier, men Liberalerna säger ja. Mer makt till EU, då? Klart nej säger V och SD. Nje, säger M, KD och MP. Nja, säger C, Fi och S. Ett rungande ja däremot kommer från – du gissade rätt – L. Globalisterna och EU-vännerna i Liberalerna förvånar förmodligen ingen med sina ståndpunkter. I de andra stora frågorna står dock Liberalerna inte helt ensamma. Vad gäller flygskatt i EU och på global nivå säger Moderaterna och Sverigedemokraterna nej, Kristdemokraterna och Centerpartiet är obeslutsamma och övriga partier är för. Stramare gränskontroll och minskad invandring är främst S, SD och M för. Störst fokus på klimat och miljö har MP, V och C. Arbetsrätt och kollektivavtal är särskilt viktiga för S, V och SD. Sett till partiprogrammen har Moderaterna störst fokus på minskad brottslighet.
Jag är rädd för att sannolikheten är väldigt hög att du, om du tagit dig hela vägen hit, är en av de cirka 50% som ändå hade planerat att rösta i EU-valet nästa helg. Men om du mot förmodan inte känt dig säker innan hoppas jag att den här artikeln åtminstone inte har avskräckt dig från att ta dig till den angivna vallokalen på ditt röstkort och nyttja din demokratiska rättighet (och skyldighet) den 26:e maj. Om du har annat för dig på den egentliga valdagen kan du alltid förtidsrösta. Europeiska Unionen är ett oerhört stort och komplext samarbete och Europaparlamentet i Bryssel kan kännas mycket avlägset, men avståndet blir inte mindre av att vi avskärmar oss från det inflytande vi faktiskt har över vilka som får besluta om en tredjedel av våra lagar. Vare sig du är för eller mot ett EU med mer makt kommer samarbetet inte förlora på att vi alla försöker sätta oss in i vad det faktiskt innebär. Det är ignorans och ovilja som delar och skapar osämja mellan människor. Eller som Nicholas Ling, bokförläggare från London på 1500- och 1600-talet, sa: “okunnighet är en frivillig olycka”.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
