En ung tjej vid namn Greta Thunberg satte sig den 20 augusti 2018 utanför riksdagen i Stockholm med en enkel, hemgjord skylt med texten ”Skolstrejk för klimatet”. Ett simpelt, men ack så viktigt budskap, som blev starten på en global klimatrörelse bland skolungdomar. Sedan dess har hon träffat både FN:s generalsekreterare och påven, samt talat inför flera stora församlingar och parlament över hela Europa. Det som sticker ut med Greta är inte vad hon säger, utan det är sättet hon säger det på som är unikt.
I decennier har det funnits aktivism kring miljöfrågor. Idag sker detta över hela världen, protester för klimatet har blivit ett globalt fenomen. Utan tvekan har de fått uppmärksamhet och påverkat politiken i klimatfrågan. Men den här gången känns det annorlunda, i alla fall för mig. Budskapet som Greta och alla skolungdomar har slutit upp bakom har spridits och syns nu överallt. Varje fredag sker skolstrejker för klimatet över hela världen och det är en 16-årig tjej från Sverige som står bakom initiativet. Det är som om en hel generation sätter ner foten och säger att det måste ske förändringar nu om inte vår framtid ska gå förlorad. Jag tror att det är just det som har gjort att deras ord har fått så mycket uppmärksamhet. Det är barn som säger ifrån, som lär sig om klimathotet och som är rädda för vad som kommer ske. Det som är mest slagkraftigt är nog sättet de säger det på, med känslan av oräddhet och ilska.
Greta och klimatrörelsen som hon har inspirerat har inte bara hyllats runt om i världen, de har också mötts av kritik från flera håll. På flera ställen har skolstrejkerna lett till diskussioner kring huruvida ungdomarna borde straffas för att de bryter mot sin skolplikt. Att Gretas ord väcker ilska och rädsla har också blivit ifrågasatt. Är det rätt väg att gå eller leder det bara till instabilitet? Gretas svar på kritiken kunde inte vara på ett mer Greta-likt sätt; ”…jag ser hatet på ett positivt sätt. Det visar att det vi gör uppfattas som hotfullt”. Det är kanske en hotfull stämning som krävs för att vi ska få en förändring. Det är trots allt bråttom.
Förhoppningsvis är detta starten på något som faktiskt kan få stor inverkan på världspolitiken och världen i allmänhet. Att det uppmuntrar till stora förändringar i hur vi beter oss och tar ansvar för våra utsläpp. Vi vet inte exakt hur mycket utsläppen påverkar vårt klimat. Det kommer ständigt nya rapporter om hur lång tid det kommer ta för isarna att smälta och hur många arter som kommer dö ut de närmsta decennierna. Det är dock inte det viktiga, det viktiga är vetskapen om att våra handlingar påverkar klimatet på ett oerhört negativt sätt. Jag blir så otroligt imponerad och inspirerad av Greta. Trots hennes budskap är skrämmande och oroande ger hon mig en känsla av hopp och oslagbarhet. Att se henne, till synes helt orädd, framför världsledare och säga rakt ut vad hon tycker är så häftigt. Vad som än blir resultatet av Gretas klimatkamp så återstår det faktum att hon har tagit hela världen med storm och fortsätter att göra så. Tack Greta för att du finns och inspirerar. I mina ögon är du så jävla cool.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
