Det amerikanska presidentvalet 2020 kan måhända kännas avlägset, men kampanjandet har redan börjat få upp farten. För stunden är det tre kandidater som ser mest lovande ut: Bernie Sanders, Elizabeth Warren och Joe Biden. Den senare av dessa tycks dock, trots några fadäser, ligga steget framför.
TV-nätverken NBC och CNN har redan hållit i två debattkvällar vardera för hela 20 demokratiska kandidater. Debatterna har fungerat som fingervisningar för vilka kandidater som på upploppet kommer ha chansen att klamra sig fast vid nomineringen på Demokraternas National Convention i mitten av juli.
Sett till popularitetssiffror som finns tillgängliga i skrivande stund är de mest framträdande kandidaterna Cory Booker, Beto O’Rourke, Pete Buttigieg, Kamala Harris, Bernie Sanders, Elizabeth Warren och Joe Biden.
Embed from Getty Images
De tre sistnämnda ligger för närvarande i topp. Samma sak gäller om man ser till deras ålder – tillsammans har de tre gamla rävarna upplevt 225 somrar.
I Sverige fnyser man åt att tre presidentkandidater, som här skulle klassas som seniorer, vill gå i bräschen i kampen mot en president som uppnått en lika gedigen ålder. Men i USA är det inte lika chockerande att också 70-åringar har ambitioner att skapa förändring.
Socialism vs moderatism
Det Demokratiska partiet tycks stå vid ett vägskäl. I de TV-sända debatterna har kandidaterna, medvetet eller omedvetet, delats i två läger – antingen tycker du att partiet ska röra sig mer mot vänster och anamma typiskt socialistiska idéer, eller så eftersträvar du en mer moderat hållning.
Medan personer som Bernie Sanders och Elizabeth Warren är uttalade vänster-demokrater har andra lagt sig mer i mitten. Somliga, som den före detta ledamoten av representanthuset, John Delaney, förespråkar en något mer högerinriktad framfart.
Sett till popularitetssiffrorna, där John Delaney hamnar på runt 1 % och Warren och Sanders överstiger åtminstone 15 procentenheter vardera, tycks den mer vänsterinriktade – eller progressiva – sidan vinna.
Men det finns fler som uttryckt relativt sett mer centrerade – eller högerinriktade, om man så vill – åsikter. Till dessa hör Texasbon Beto O’Rourke.
Embed from Getty Images
O’Rourke blev känd för den amerikanska allmänheten under 2018 då han ställde upp i senatsvalet mot republikanen Ted Cruz och förlorade med en knapp marginal. Jag upprepar: en demokrat fick nästan lika många röster som en republikan i det illröda Texas.
Jag ska erkänna att jag inväntade tillkännagivandet av Beto O’Rourkes kandidatur med höga förväntningar. Kanske skulle han kunna bli den moderata joker som lyckades vräka fastighetsmogulen från Vita huset.
Tyvärr verkar inte så bli fallet. I debatterna har han varit stel och besvarat frågorna med uppenbart inövade repliker. Betygen har varit långt ifrån smickrande och skjutsen i donationer som många trodde att han skulle få uteblev.
Silverräven
Det finns dock ytterligare en moderat demokrat med i mixen och det är inte vem som helst – Joe Biden. Barack Obamas vicepresident. På 30 % i popularitetsmätningarna innehar han fortfarande en komfortabel ledning över Sanders och Warren.
Där Bernie Sanders och Elizabeth Warren stundtals haft bekymmer med att framställa sig själva som unika i jämförelse till varandra kommer Joe Biden med en tydlig skillnad – han är en herre av den gamla skolan.
Joe Biden är känd för sina kompromisser och förhandlingar med republikaner i såväl representanthuset som i senaten. Medan Sanders och Warren bråkar om vem som kan skrika högst att college ska vara gratis eller att privat sjukförsäkring borde tas bort intar Biden en mer restriktiv hållning.
Embed from Getty Images
Under sommaren 2019 har Biden vid ett flertal tillfällen hamnat i blåsvädret för mer eller mindre genomtänkta uttalanden. I juni sade han att han tillsammans med två republikanska senatorer som förespråkade segregering av vita och svarta åtminstone ”fick saker gjorda” i USAs kongress under 1900-talets senare hälft.
Senare sade han också, under ett kampanjmöte i Iowa, att ”fattiga barn” är ”precis lika smarta som vita barn”. Uttalandet – som efterlämnade möjliga insinuationer – fick många att ifrågasätta vad Biden egentligen menat.
Var detta bara en gammal man som helt enkelt sagt fel? Eller var det en gammal, vit man som råkat stänga av sitt filter och gläntat på dörren till sådant som han bara vågade tycka hemma vid matbordet?
Kommentarerna var onekligen klumpiga, men Joe Biden har inte bett om ursäkt för dem. Och det med rätta. Varför återkommer vi till.
The Donald
Donald Trump har under sommaren tilldelats historiskt låga popularitetssiffror från olika mätningar. Men, om Demokraterna och deras väljare överhuvudtaget lärt sig någonting sedan valet 2016 torde det vara att opinionsundersökningar inte alltid går att lita på.
Trots att Donald Trump tycks ha motvind kan Demokraterna hjälpa honom att säkra segern. Hur? Genom att gräva ned sig i en skyttegrav på den rakt motsatta sidan om honom.
Om Demokraterna vill försäkra sig om att det ska bli ytterligare fyra år i Vita huset för Donald Trump måste de vara noga med att lägga fokus på frågor som hans väljare och mittenväljare finner ovidkommande.
Till exempel kan de fortsätta lägga energi på att älta frågor som: om dömda terrorister borde ha rösträtt, om man borde behålla eller lägga ned elektorskollegiet, eller om det vore bra att avsluta alla privata sjukförsäkringar.
Embed from Getty Images
Om man verkligen uppskattat Trumps tid vid skrivbordet i det ovala rummet borde man göra mer för att tilltala väljare som redan bestämt sig för att rösta på en demokrat, oavsett vem det blir. Hellre att man går efter de redan frälsta än att man försöker locka över mittenväljare som ännu inte har bestämt sig.
Beto O’Rourke var nära att få Texas att, likt en kameleont, skifta färg från en röd stat till en blå under mellanårsvalet 2018. Detta gjorde han inte genom att säga sig vara socialist och den raka motsatsen till sin högerkandidat med stort H, utan genom att lyssna på också de som ännu inte hade bestämt sig.
The Divided States of America
USA är ett väldigt polariserat land. Det Demokratiska partiet och dess väljare måste nu ställa sig frågande till huruvida det är mest gynnsamt för landet att spä på denna schism genom att nominera motsatsen till Donald Trump som sin kandidat i presidentvalet 2020, eller om det kanske vore bättre att sätta sitt hopp till någon som är mer moderat.
Demokraterna behöver någon som inte är alltförstädad och tillrättalagd för att kamma hem segern 2020. Därför borde inte Joe Biden be om ursäkt för sina högst egendomliga uttalanden – om han vill bli denna någon. Han måste ta avstånd från elitistisk finkänslighet och tillåta sig själv att bjuda på mänskliga fadäser.
För att kunna bli den utvalde måste han ställa sig över både Trumps mobbarretorik och de progressivas jiddrande om sådant som gemene amerikan finner ovidkommande. För att låna Ulf Kristerssons mantra – han måste vara den vuxna i rummet.
Det kanske inte blir Joe Biden som till syvende och sist kniper demokraternas nominering i juli 2020, men läxan gäller dem alla. Oavsett vem som till slut står där på konventets scen och mottar publikens applåder måste han eller hon göra allt i sin makt för att representera alla amerikaner – inte bara studenter på Manhattan eller surfare i Kalifornien, utan också ranchägare i den amerikanska mellanvästern och lastbilsförare i New Mexico.
För att överbrygga den ravinliknande polariseringen krävs någon som ser hela det amerikanska folket. Det går inte att tro att man kan kamma hem segern genom att skapa binära uppdelningar. En person är inte antingen ett ”libtard” eller någon som kan placeras i Hillary Clintons ”basket of deplorables”.
Om man utgår från ett vi-och-dem-tänkande är man inte bättre än mannen som för närvarande sitter på kärnvapenkoderna.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
