Häxjakten fortsätter, åtminstone om man frågar mannen i Vita huset. Om man istället riktar sig till representanthusets talman, Nancy Pelosi, skulle hon förmodligen beskriva den stundande riksrättsprocessen som en naturlig produkt av presidentens korrupta ageranden. Oavsett förhållningssätt kvarstår dock frågan: vem tjänar mest på det som redan upptar åtskilliga spaltmeter i amerikanska medier?
Analyserna går isär. Enligt somliga är det bara en tidsfråga innan Trump får åtnjuta tiden som förtidspensionerad – om man nu kan kalla det förtidspensionering för en 73-åring – medan det enligt andra är detta som kommer utgöra nyckeln till ytterligare en mandatperiod för presidenten. Men innan vi dyker djupare i analysernas förlovade land kan en rekapitulation vara på sin plats.
Ett ödesdigert telefonsamtal
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri, säger man ju. Till Donald Trumps stora förtret verkar det inte råda något undantag för den fria världens ledare. Under ett samtal i juli månad ska presidenten ha försökt förmå den ukrainska presidenten Volodymyr Zelensky att undersöka korruptionsanklagelser.
Så långt allt väl. Att undersöka korruptionsanklagelser är inget konstigt, något som presidenten varit noga med att poängtera på sitt notoriska Twitter-konto. Problem ett var bara att anklagelserna riktades mot den demokratiska presidentkandidaten Joe Bidens son Hunter Biden och dennes affärsmässiga förehavanden i just Ukraina.
Problem två kristalliserades i att Trump, i sina uppmaningar till president Zelensky, var angelägen om att hans privata advokat tillika före detta borgmästaren i New York City, Rudy Giuliani, skulle vara en del av utredningen.
Embed from Getty Images
Vidare kan somliga undertoner i presidentens meningar tyda på att han menat att president Zelensky vore skyldig honom en gentjänst med tanke på USA:s stora militära stöd till Ukraina i konflikten med Ryssland om Krimhalvön. Om man vill vara lite extra taskig mot den arma presidenten skulle andemeningen kunna tolkas som att det framtida stödet stod och föll med just denna ljusskygga quid-pro-quo.
Sammantaget kan det alltså verka som om presidenten använt sitt ämbetes makt för att sko sig själv; detta genom att samla fördelar gentemot en av de ledande presidentkandidaterna för det oppositionella partiet. Utan djupare inläsning skulle detta utgöra skäl för att hävda att Donald Trump brutit mot den presidentiella eden och landets konstitution.
Tvingad till handling
Efter att en så kallad visselblåsare offentliggjort samtalets innehåll och Vita huset senare släppt dess transkript hade Nancy Pelosi berövats lyxen att hålla på riksrättsknappen – en utredning blev oundviklig.
Inom Demokraterna har det, alltsedan Donald Trump svors in 2017, diskuterats huruvida man borde ställa presidenten inför riksrättsåtal eller inte. Förespråkarna har hävdat att han inte är duglig som överbefälhavare, medan motståndarna istället menat att ett åtal snarare skulle hjälpa än stjälpa honom.
Hur då? Jo, genom att upprätta utredning efter utredning i presidentens förehavanden med motivet att sätta dit honom skulle man formligen hälla bensin på den eld som utgör hans offerkofta:
”Titta här! De fortsätter att störa mina försök att göra mitt jobb och förbättra landet för er skull. Jag är antietablissemangsrörelsen personifierad och nu försöker samma etablissemang få mig på fall. De tror att de står över er – folket – och er rätt att rösta på vem ni vill.”
Bland de som misstänkt att riksrätt skulle vara faktiskt kontraproduktivt för det demokratiska partiet har Nancy Pelosi gått att finna. Men nu hade hon alltså inte längre något val. Och skulle det visa sig att deras försök är fruktlöst kan hon mycket väl ha haft skäl för sin tveksamhet.
Martyren Trump
Vad som väntar i utredningen beror helt på om man finner bevis som stödjer att presidenten utnyttjat sitt ämbete för att påverka en utländsk makt att finna smuts på en politisk motståndare.
Om man anser att tillräckligt med bevis framkommit ska representanthuset rösta om huruvida presidenten borde avsättas. Här ska man minnas att Demokraterna innehar majoritet i just representanthuset. Efter den första omröstningen går dock frågan vidare till senaten där 2/3 majoritet avgör om presidenten fälls och avsätts – och där har Republikanerna majoritet.
Under USAs långa historia har ett riksrättsåtal mot en president aldrig slutat med att densamme fällts. Precis efter inbördeskriget klarade sig Andrew Jackson med en rösts marginal. Richard Nixon hade förmodligen fällts efter Watergate-skandalen om han inte själv valt att avgå innan det hunnit gå så långt. Också Bill Clinton ställdes inför riksrättsåtal i kölvattnet av Lewinsky-affären, men klarade sig.
Någon gång ska givetvis vara den första, men frågar du mig tror jag att det kommer dröja ytterligare en tid. Om inte fler, obestridliga bevis – utöver de som redan är offentliggjorda – framkommer tror jag att presidenten klarar sig.
Är man cynisk – och lagd åt det konspiratoriska hållet – kan man här finna en tacksam grogrund. Kan det vara så att Donald Trump, mannen med ”omatchad visdom”, avsiktligt tassat genom gråzonen för vad som är okej, med motivet att tvinga Demokraterna till ett agerande?
Förmodligen inte. Men om utredningen blir utdragen utan att bottna i något faktiskt resultat kan frågan kännas rättfärdigad. Då har nämligen herr Trump en gyllene möjlighet att roffa åt sig fördelar inför presidentvalet 2020.
Det där om att man får passa sig för att själv falla ned i sin egengrävda grop gäller tydligen på bägge håll. Måtte Demokraterna minnas detta.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
