Traditionell massmedia håller i allt större utsträckning på att ersättas av internet när det kommer till den allmänna opinionsbildningen. Tidningar och TV-bolag har inte längre den makt de en gång hade, trots att de numera har etablerat sig även på internet. Fram tills för några år sedan var det vanligt man såg denna digitala revolution som någonting positivt. Särskilt i samband med den arabiska våren hyllades internet ofta som ett verktyg för demokratin, något som gav folk möjligheten att sprida information på ett sätt som var extremt svårt för auktoritära regimer att kontrollera. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski skrev att alla tack vare internet hade blivit “vandrande reportrar, fotografer och tv-bolag i en och samma person”.
Idag verkar denna entusiasm ha svalnat avsevärt, och vissa har gått så långt som att säga att internet är ett hot mot demokratin. Samma internet som bara några år tidigare hyllades för det rakt motsatta. Men är internet verkligen något negativt för demokratin? Det finns ingen perfekt definition av vad ordet demokrati innebär. Men något man borde kunna enas om är att en demokrati är något alla medborgare ska kunna vara delaktiga i, och att själva syftet med demokrati är att alla ska ha en röst. Inte bara en röst i vallokalen vart fjärde år, utan en röst i samhället. Ett sätt för alla att engagera sig och framföra sina åsikter.
Det finns inget redskap som uppnår dessa syften bättre än internet. I ett land med flera miljoner invånare kan inte alla samlas på ett torg för att diskutera samhällsfrågor, såsom de gamla atenarna kanske föreställde sig demokrati. Internet ger dock en liknande möjlighet. Sven, 54 år i Älmhult kan nu säga vad han tycker om Carl Bildts utrikespolitik på Twitter och folk som inte delar hans åsikt kan framföra sina egna. Har han (o)tur får han till och med en respons av Bildt själv. Aldrig i modern tid har enskilda medborgare haft samma möjlighet att direkt kommunicera med sina politiska representanter.
Innan internets genombrott hade ett relativt litet antal massmedieföretag, i form av tidningar, radio och TV, mer eller mindre monopol på den information som distribuerades till allmänheten. Det skedde genom envägskommunikation där möjligheten för en läsare/tittare/lyssnare att göra sin röst hörd utanför närområdet var högst begränsad.
Om vanligt folk ville torgföra sina åsikter var förmodligen deras bästa möjlighet att skicka in en insändare till en tidning. Sedan berodde man helt på om tidningens redaktör valde att publicera det man skrivit eller inte. Det var långt ifrån den närmast ofiltrerade kommunikation mellan människor över hela världen som internet erbjuder idag.
På senare år har oron över internets effekter ökat hos många. Det är helt naturligt att det medför en viss rädsla när nya kommunikationsmedel uppstår. När tryckpressen började spridas över Europa i slutet av 1400-talet var katolska kyrkan orolig över möjligheten den gav folk att massproducera skrifter som stred mot den rätta katolska läran. Både kyrka och stat använde sig av kraftig censur för att kontrollera vilken information folk publicerade. Denna rädsla var inte obefogad. De religiösa krig som plågade Europa efter reformationen hade säkerligen inte nått samma skala utan den masspridning av kontroversiell information som tryckpressen möjliggjorde.
Precis som internet gjorde boktryckarkonsten även att spridningen av felaktig information, eller ‘fake news’, blev enklare. Allting som underlättar informationsspridning underlättar ju nödvändigtvis även falsk informationsspridning. Och detta är inte den enda likheten mellan dåtidens spridning av tryckpressen och dagens digitala revolution. Vissa ser med fasa på den anonymitet internet erbjuder och menar att det har gett ett forum åt radikala ideologier. Det ligger definitivt sanning i det. Ju mer kontroversiell en åsikt är, ju svårare är det att träffa personer i verkligheten som delar den. Men eftersom internet fungerar som en mötesplats för människor över hela världen, där man dessutom kan vara anonym, har även personer med mer extrema åsikter möjligheten att hitta likasinnade och organisera sig. Även här kan man dra paralleller till boktryckarkonsten. Möjligheten att anonymt sprida information (sann eller osann) underlättades i slutet av medeltiden genom tryckpressen, och har idag underlättats ytterligare genom internet. Trots detta skulle ingen idag se boktryckarkonsten som någonting negativt. Snarare hyllar man den för att ha ‘demokratiserat’ kunskap. Internet borde ses på samma sätt – inte som ett hot mot demokratin utan som en förstärkning av den. Den ultimata demokratiseringen av kunskap.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
