Vana läsare vet att Panorama är en seriös tidning som försöker hålla en hög nivå och diskutera, gärna lösa, svåra politiska frågor. För att få hjälp och inspiration till hur man granskar makten intervjuade vi Sveriges Radios P1:s “Det Politiska Spelet” som spelade in livepodd på det ombyggda Café Athen onsdagen 23 oktober. Medverkade gjorde programledare Henrik Torehammar (höger), politikreporter Annie Reuterskiöld (mitten) och Thomas Ramberg (vänster), politisk reporter och hedersdoktor vid Lunds universitet.
Till slut sågs vi i trappan utanför i AF-borgen, en halvtimme innan inspelningen av podden.
Jack Holm (JH): Vad gör ni här?
Henrik Torehammar (HT): (mörk radioröst) Henrik Torehammar heter jag. Vi är här på livepodd, för första gången i Skåne med det politiska spelet! Eller?
Annie Reuterskiöld (AR): Ja. Exakt.
HT: Vi ska analysera hur jobbigt det är för Stefan Löfven just nu. Bakbunden, sänkt, omsprungen. Vilka vapen han har i framtiden. Om hur dödfött det här är. Och så ska vi prata om… Dagens unga som politisk kraft (ljus radioröst) Gen Z. Den bästa eller den värsta generationen? Svaret kommer chockera er.
JH: Vad är svaret?
HT: Den värsta! Tyvärr den sämsta. Nocco och Kylie, inte ens Kardashian utan Jenner. Ni suger, jag är jätteledsen, kommer inte göra någonting för världen. Vara jätte… Nej, vi ska nyansera. Prata om generationer som någon sorts projiceringsyta för vad som händer i samhället i stort kanske. Annie har lovat att komma med savannreferenser.
AR: Ja. Det ska jag inte säga mer om nu. Man kan också se det mycket, hur unga identifierar sig. Det är mycket mer polariserad grupp än tidigare generationer.
Henrik Torehammar vänder sig emot mig.
HT: När är du född?
JH: 95.
HT: 95? Perfekt
AR & TH: Yes! Då är du Gen Z!
JH: Jag är väl på gränsen?
HT: Ja det är det här de bråkar om.
JH: Man vill väl inte vara Gen Z?
HT: Vadå? Vill du vara Millennial?
JH: Vad är innan Gen Z?
HT: (Får syn på Thomas) Hej Thomas, kom!
(Thomas Ramberg ansluter till samtalet)
AR: Det var det vi pratade om och som var lite oklart.
HT: Jag säger att det är väldigt tydligt. Det är baby boomers som fick Gen X. Efter det kom millennials, efter det kom Gen Z.
AR: Så Millennial är Gen Y?
HT: Ja precis. Om man ska göra det tydligt.
AR: Vi är inne på det här igen.
JH: Hur skiljer det sig åt att bevaka det politiska spelet och sakpoltiken?
Torehammar lutar sig bak för att ge plats åt Ramberg och Reutersköld.
AR: Det är ju ständig diskussion vad vi ska rapportera om men jag tror att det är oundvikligt att rapportera om det politiska spelet när man rapporterar om sakpolitken. De påverkar varandra, de står inte på två fristående ben. Det är en viktig komponent med spelet men kan absolut ibland vältra över. Under och innan regeringsbildningen pratades det bara om vem som tar vem. Det säger ändå väldigt mycket om var partierna lagt sig i sakpolitiska frågor. Det säger något om när det blir svårt för att samarbeta och inte.
Thomas Ramberg (TR): Vi hoppas alla fall att rubriken “Det politiska spelet” kan vara en attraktiv ingång och att vi får lov att vara lite folkbildande om sakfrågorna också. Det finns ironi i namnet. Det är inte tanken att det bara ska handla om spelet. Journalister som rapporterar om politik anklagas ofta av politiker att bara ägna sig åt spelet. Det är vad vi skojar med.
JH: Ligger det något i det?
TR: Det gör det ju förstås.
HT: Alltså nämen såhär. Det finns ju en rimlig statsvetenskaplig kritik mot såhär: reducera inte de här människorna som vill förändra världen och tro inte att de vill få makt eller tävla för att de är egoister. Båda de idéerna är helt felaktiga och det gör vi faktiskt inte. Det är väldigt bra fråga. Vem vinner? Vem vann på det här? Vem tjänade? Det är en fråga som låter enkel. Åhh, vem som ligger bäst i opinionsmätningarna. Men nej! Man kan göra det i så många led. Den här vinner då. De här grupperna i dennes parti tycker om det här just nu. Men det kan bli ett problem om det inte levereras till nästa gång. Det är en väldigt fruktsam journalistisk fråga; vem vinner? Sen är det ju också någonstans så politik är. Du måste ju kunna spela. Alla kan ju sitta och vara, höll jag på att säga, studenter och ha massa åsikter och vara bäst på att debattera. Men om du inte har en idé om hur du ska mosa dina motståndare. kväsa opposition inom dina egna led och ”bullshita” journalister som ska köpa din linje blir det ingenting gjort. Någonstans måste du kunna göra en hel korv.
TR: Jag tror att den där debatten dog lite efter regeringsbildningen i höst. Då ägnade sig hela det politiska Sverige, alla partiledare och alla indragna, åt att spela. Det finns ju också en positiv bemärkelse när det innebär att bygga koalitioner.
JH: Skulle ni säga att det är mer spel nu än för några år sedan?
AR: Om man tittar på ungdomsförbunden är det ju en generation ungdoms-förbundare, speciellt i moderaterna men i sossarna också, där det verkligen har förekommit maktstrider. I det moderata ungdomsförbundet är det svårt att se gruppernas ideologiska hemvister. Det handlar mer om vem som allierats sig med vem. Jag får en känsla av att det är mer så nu än längre bak.
HT: Det är en sådan konflikt som kommit upp till ytan. För det har ju alltid såklart förekommit. Per Albin höll ju på med sina grejer etc. Men det finns en ny form av showighet. Du vill ha knuffen. Du vill ha det virala klippet. ”Nu är jag inne mycket”: Är hon en partiledare eller är hon en fantastisk broadwaysmusikalartist som just nu råkar göra Kristdemokratiskt partiledarskap. Men showighet, att spela med äkta vibrato på rösten och känslor. Det tycker jag är väldigt…Vad säger producent-Björn, när måste vi börja gå in?
Producent-Björn: (Ropandes nedifrån trappan) Snart! Dags för ljudtest!
JH: Är det någon eller några som tjänar mer på den utvecklingen?
HT: Det är klart det är Ebba Bush Thor men det är många i samma generation. Benjamin Dousa är bra. Han spelar ju saker. Han vrider upp det. Philip Boström är inte usel på det. Mycket en generationsfråga i det här vaga som jag tycker typ är som amerikansk politik fast asmycket tråkigare.
Henrik Torehammar lämnar för ljudtest.
AR: Sen finns det ju en sorts politiskt spel som alltid funnits. Till exempel en S-kongress handlar ju bara om att få med sig ombuden på olika sätt. Där är det ju jätteviktigt att man är bra på den typen av ihopsamlande i partiet. Det ligger också i sakens natur.
JH:Vad är roligast att bevaka i politiken?
TR: Jag tycker om sådana här frågor som kommit tillbaks genom åren och där man kan känna igen mönster som får nya skepnader.
JH: Som vadå?
TR: Det kan ju vara dels så här…
AR: Säg det nu. Kärnkraften.
TR: Ja, kärnkraften och energifrågorna är sådana. Pensionsfrågorna dyker upp hela tiden. I skattepolitiken kan man känna igen drag från alla år.
AR: Jag tycker också om att titta på partier. Hur de mår och vart de är på väg. Olika fraktioner och falanger och vad man vill. Nu tycker jag att det är kul att se att de som är missnöjda inom Moderaterna och de missnöjda inom Socialdemokraterna säger ungefär samma saker.
JH: Vadå?
AR: Att man inte vet vart man är på väg och att man inte har någon klar riktning för partiet.
JH: Hur gör man politisk bevakning sexigt?
AR: Det är Henriks område.
TR: Ja, precis. Vi försöker avsexualisera.
AR: Det är svårt och det är det som gör Henrik så unik. Han hittar det där roliga. Han kommer här, han får berätta hur man göra. Jag skulle inte kunna imitera det själv.
HT: (gående tillbaka från ljudtest) Jag har massa åsikter!
AR: Hur gör man politik sexigt?
HT: (Bert Karlsson-röst) Du ser det för vad det är. Det är passion. Det är succession. Det är Game of Thrones. Det är det göttiga man känner när…(vanlig röst) Nej, men svensk politik är ju inte sexig och det är ju ganska skönt. Vi bryr oss inte om när någon haft sex. Vi pratar ju ganska mycket i korridorerna om vilka som kastats ut, vilka som gjort slut, vilka som har problem. Mycket sånt skvaller. Men lyckligtvis är inte så offentligt relevant. Hälften känns också som det är helt jävla skitsnack. Hur många gånger har man inte hört alkoholistryktet om folk. “Den personen har lite problem”. (Lyfter handen till munnen i en drickrörelse)
AR & TR: Verkligen.
HT: Så fort de flyttar på någon. Vad betyder ens det? Det kan vara en high functioning alcoholic. Den behöver inte vara dålig på sitt jobb.
TR: Churchill.
HT: Precis! Så härlig!
JH: Jag vill ha spaningar för nästa år. Vad kommer man prata om 2020?
HT: Vi har tagit bort kärnkraften.
TR: Det är sant. En reaktor stängs före årsskiftet och en stängs 2020. Men jag tror inte det kommer pratas bara om det. Jag tror det kommer pratas migrations-politik eftersom den kommittén sitter och jobbar. just nu. Det kommer pratas arbetsrätt eftersom de förhandlingarna har ett ”amokusvärde” över sig och förhandlingarna måste vara klara innan sommaren om man ska hinna före en lagstiftning. Det finns en del sådana där tidsatta grejer.
AR: Sen är det ju S-kongress också. Oavsett vad som händer kommer det pratas om Stefan Löfvens avgång eller inte. Och vem som så fall ska efterträda honom.
HT: Det kommer ju vara det roligaste.
JH: Kommer han göra det?
HT: 100% ja! Shekarabi har ju fått en kronprinsmantel och så har vi Damberg.
AR: Alltså, 100 % ja att folk kommer prata om det. Men inte att han kommer avgå.
HT: Ja exakt. Sen hoppas vi också. Vi kan vi ju få en bonus. Jonas. Jojje. Jojje S.
AR: (viskar): Sjöstedt alltså.
HT: Är det inte dags, du har ju suttit länge.
AR: Det tror jag är ett säkrare kort.
HT: Men vet du. Då har jag ett säkrare kort. Jimmie. Jimmie har suttit sedan 1900-talets början. Om jag kan mina källor. Det kan jag inte.
TR: Men ja eller… men ja.
HT: Men ska Henrik Vinge eller Louise ta över. Nej det är oklart.
TR: Det är lite tråkigt om man suttit sedan 1900-talets början att lämna just innan det blir ännu bättre. Det är alltid väldigt frestande att sitta kvar när det går bättre och bättre. Det är väldigt ovanligt att politiker fattar att det är dags att gå innan det börjar gå neråt. Ingvar Carlsson lyckades med detta. Han lämnade på en topp, 45%. Annars är det väldigt ovanligt. Man tvingas bort eller bärs ut. Sen kan det ju bli en ekonomisk kris, då ändras ju allt. Då kanske sossarna kan få en chans att omförhandla Januariavtalet.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jack Holm, skribent
