Carrie Bradshaws inkarnerade reporter från Panorama har blivit konspirationsteoretiker. Höstens hype kring kvinnors klitoris kan inte var annat än en princip om att stävja folket för att inte kunna se klart. Eller?
I höst har SVT producerat och visat ett program om det så kallade ”orgasmglappet”. Det vill säga faktumet att kvinnor, i lägre utsträckning än män, får orgasm. Med hjälp av denna nya sexleksak som genom lufttryck har en orgasmgaranti – som SVT också namngav programmet efter – ska den statistiska orgasmskillnaden jämnas ut. Redan för ett år sedan minns jag hypen på sociala medier kring ”Satisfyern”. Maskinen producerade sådana benskakande orgasmer vilka hämmade kvinnor från att ta sig ur hemmet. Men då var det som sagt på kommersiella forum och inte i public service, kan det säga någonting om maskinens genomslag? Har vi uppfunnit hjulet?
Som sagt, redskapet har nu blivit så populärt att SVT fångar upp fenomenet. Dock inte utan den smärre kritiken att public service inte ska göra reklam. Men jag undrar – kan inte programmet både vara folkbildande och ge bättre folkhälsa? Det rinner nästan en tår längs min kind när kvinnor i dokumentären vittnar om att de så sent som uppemot i 40-års ålder äntligen får sin första orgasm. Vilka är vi att missunna dem det?
Emellertid finns det något oroväckande då vissa kvinnor berättar om hur de längtar hem efter sin maskin när de har sex med en annan, fysisk person. Jag tror inte att jag behöver konstatera att konspirationsteoretiker är tämligen tandlösa men talar inte detta för att tekniken nu tar över? De gör fler och fler saker bättre än oss – numer, till och med, att tillfredställa en basal mänsklig drift. Fredrik Söderholm i Tankesmedjan kallar Satisfyern för en klitoriscentrifug och beskrivningen är träffande. Vad skulle du välja mellan handtvätt och tvättmaskin?
Podcastmedlemmarna i Della Q är kritiska mot Satisfyern – försök få orgasm med din partner istället. Det är inte första gången som de ämnar säga det ’självklara’ med en provocerande ton så att det får utrymme i media. För enligt mina upplevelser, och uppenbarligen även Della Q’s, väljer människor den enkla vägen. Det är onekligen en mer tids- och orkeskrävande process att ha en långt- och djupgående dialog med sin partner än att kunna få orgasm på en minut. Maskinen kan också verka som frigörande för kvinnans orgasm men på bekostnad av ett steg bort från mänsklig kontakt.
En tröst är filosofen Jonna Bornemark som skriver om den äldre tänkaren Giordanio Bruno, som redan på 1600-talet skrev om världens beskaffenhet och blev bränd på bål på grund av det. I absolut korthet, argumenterar Bornemark för att Descartes dualism är dum och att verkligheten egentligen är beskaffad utifrån en självformande materia. Materia som därigenom inte kan kategoriseras som levande och dött, inte i maskin och människa utan som en del av ett världsallt. För Satisfyern skulle detta innebära att det inte behöver finnas värdering i att söka tillfredsställelse från en maskin – det skulle till och med kunna vara likställt med att ha sex med en annan människa.
Avslutningsvis är det värt att poängtera att trots att det är en maskin som ger orgasmen är det inte uteslutande för mänsklig kontakt och närhet. Den behöver inte vara ett supplement för dialogen med partnern, utan ett komplement.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
