Den 26 maj i år var det val till Europaparlamentet. Det hade du säkert koll på, kanske röstade du till och med. Det gjorde jag, men så här dryga halvåret efter valet har jag börjat tvivla. Tvivla på att jag valde rätt. Höstterminens kurser har nämligen gått i Europas och EU:s tecken och desto mer jag läst, desto mer tvivlar jag på mitt val. Det hela grundar sig i okunskap. Okunskap, framförallt om hur EU fungerar och om vad som faktiskt händer i Bryssel. Kanske känner du likadant? Tyvärr verkar i så fall varken du eller jag vara ensam om denna upplevelse. Kunskapen om EU i Sverige är låg: vi brister i både grundläggande kunskap om hur EU fungerar och vilka frågor som beslutas på EU-nivå. I en av Statens offentliga utredningar, EU på hemmaplan, skriver statsvetaren Maria Strömvik att över hälften av Sveriges medborgare upplever att de saknar kunskap om beslut som fattas på EU-nivå. Vi tenderar också att underskatta EU:s påverkan på den nationella politiken, vilken Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) uppskattade till 60%.
Vi verkar dock vara i gott sällskap i vår okunskap. Utredningen inkluderar även ett stickprov om EU-kunskap genomförd vid en konferens för Sveriges statsvetare. Två tredjedelar kunde inte namnge EU:s lagstiftande församlingar och färre än hälften kunde namnge Europakommissionens dåvarande ordförande. För att öka kunskapen om hur EU fungerar och om de politiska skeendena i Bryssel måste vi börja prata om EU. Vi som i du och jag. Vi som vårt samhälle, både i politiken och i media.
Den 1: a december i år tillträdde den nya Europakommissionen under ledning av dess nya ordförande Ursula von der Leyen. Men hade du koll på att hon tillträdde en månad för sent på grund av att vissa länders kommissionärer inte godkändes av Europaparlamentet, och att von der Leyen själv bland vissa anses vara ett kontroversiellt val eftersom hon saknar erfarenhet av att jobba inom EU, annat än som tysk försvarsminister? Hade jag inte spenderat höstterminen med kurser i EU-politik hade i varje fall inte jag haft koll på detta, för detta är inget svensk media lägger större vikt vid.
Men varför är då kunskapen så låg? Ett svar på den frågan är enligt Strömvik att media är dåliga på att rapportera om nyheter och frågor som rör EU, men också för att våra partier är dåliga på att debattera EU-frågor. Media kallas ofta den tredje statsmakten, dess funktion är att informera om och granska politiken som drivs, men på EU-nivå verkar detta inte fungera. Själv upplever jag nyhetsrapporteringen om EU som fragmentarisk; ett kort inslag om ett EU-toppmöte där och nya fiskekvoter där, i dagsläget utfyllt med överväldigande rapportering om Brexit.
Kanske har du hört att Maltas president, Joseph Muscat, är i blåsväder? Kanske har du till och med hört att Europaparlamentet i förrgår (18/12) röstade för en resolution där de uppmanar EU att öppna en formell dialog om rättsstatsprincipens efterlevnad på Malta. Men vet du hur din Europaparlamentariker röstade? Själv har jag ingen aning, för hur våra svenska europaparlamentariker och deras partigrupper röstar är sällan något som framgår i medias rapportering. Ska man vara rättvis mot medierna så saknar enligt Strömvik också journalister grundläggande kunskap om hur EU fungerar och våra partier gör det knappast enklare för dem. Våra svenska partier är nämligen dåliga på att debattera EU-frågor, trotts att forskning visar att partierna är långt ifrån överens när frågor diskuteras i riksdagens EU-nämnd. Det är med andra ord mycket svårt att som vanlig medborgare få en överblick av vad som diskuteras och debatteras i EU.
I tisdags förra veckan förhördes Ungerns regering om huruvida de brutit mot rättsstatsprincipen av medlemsländernas EU-ministrar i rådet. Det var dock inte rättsstatsprincipens efterlevnad i Ungern som väckte uppmärksamhet, utan att en av Ungerns representanter twittrade kommentarer och bilder från ett stängt möte. Något som är förbjudet enligt EU:s fördrag. Men detta är såklart svårt att veta eftersom rapporteringen i svensk media från mötet var, nästintill, obefintlig.
Bristen på kunskap, rapportering och debatt om EU frågor får mig att tänka att det kanske inte är så konstigt att jag tvekar över min röst i EU-valet i maj. För hur kan vi som medborgare förväntas ha åsikter om politiken som drivs i Bryssel? Hur ska vi kunna avgöra om den är bra eller dålig? Hur ska vi kunna veta vad vi tycker kan förbättras och vilken framtid vi vill se för EU? Hur ska vi kunna hålla våra parlamentariker ansvariga eller ens ta ett informerat beslut i EU-val om vi saknar både kunskap och debatt om EU-frågor? Bristen på kunskap, rapportering och debatt om EU är en fråga om varje medborgares förmåga att utöva sin demokratiska makt.
Den 26:e maj i år var det val till Europaparlamentet. Nästa EU-val är först om fem år. Jag hoppas och tror att jag kan göra ett mer informerat val då och jag hoppas även att jag kan förmå fler att göra detsamma. Personligen tycker jag det är mindre viktigt om du tycker EU borde blir en federal stat eller om du vill minska samarbetet, så länge vi gemensamt har möjlighet att fatta dessa beslut baserat på kunskap och debatt. Detta är mitt första stapplande steg för att försöka skapa diskussion och debatt om EU, vilket blir ditt?
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Denise Nilsson, skribent
