… In another ten years time,
Who can say what we’ll find,
What lies waiting down the line …
2019 har kommit och gått – det nya året är här. Nu nalkas de oundvikliga felskrivningarna innan man vant sig vid att det ska stå 2020 och inte 2019 när man anger år i källförteckningar, duggor och tentor.
”Dig har jag inte träffat sedan förra året!”, lär yttras flitigt när alla återvänder till Lund efter julledigheten. I år får det uppenbara utropet – jag opponerar mig starkt mot att kalla det ett skämt – en ytterligare dimension. ”Dig har jag inte träffat sedan förra decenniet!”
Jag och min flickvän tittade nyligen igenom tv-serien How I Met Your Mother. I en av de senare säsongerna visas en tillbakablick – som egentligen var en framtidsblick, men jag avstår från att ge mig in i den tidslabyrinten – till året 2021 när huvudpersonen Ted ringer ett telefonsamtal till sin vän Marshall som projiceras framför honom likt ett hologram.
Det är inte helt kört, men jag tar det för osannolikt att tekniken hinner utvecklas så mycket inom de närmaste två åren. Scenen fick mig dock att fundera: vad kan man vänta sig ska ske under det kommande decenniet?
Vad som är det första man tänker på när man ställs inför en sådan fråga beror nog på vem man är. Där någon funderar över vilka krig eller konflikter som ska komma att eskalera, fantiserar någon annan om kommande teknologiska underverk.
Det är lätt att känna oro inför framtiden. Men förtrösta icke, i mångt och mycket rör vi oss mot bättre tider. Dessutom fordrar det mindre energi att vara positiv än motsatsen.
Undertecknad ska alltså försöka vara en glaset-är-halvfullt-person när han blickar mot det nya decenniet. Ämnen som därför ska undvikas att diskuteras är vilka arter som kan komma att utrotas, huruvida en djup lågkonjunkturen hinner slå rot eller hur många människor som kommer tvingas fly till följd av stigande havsnivåer.
Istället ska jag försöka slå an på en mer optimistisk väg – i en opportunistisk anda. Kanske kommer vi lyckas utveckla mer avancerad AI. Kanske stöter vi på utomjordingar. Eller så åstadkommer mänskligheten någonting som inte kan få den utrotad.
Vad sägs om att vi löser klimatkrisen? Under skrivande år känns det visserligen lite hopplöst, men vem vet? Mycket kan ske under tio år. I värsta fall har vi kanske hunnit börja kolonisera månen eller mars – en plan-b.
Kanske får vi den första kvinnliga statsministern för vårt avlånga land. Efter det senaste halvseklets import av amerikansk kultur tycker jag att också svensken har rätt att fråga sig om vi – som semi-amerikaner – kommer få en kvinnlig president som ledare för den fria världen. Förhoppningsvis slipper vi förmodligen den nuvarande, åtminstone.
På tal om USA kommer kanske maktbalansen flytta från landet på andra sidan Atlanten till Europa. Det kan visserligen bli att den flyttar ytterligare längre österut. Snart tittar vi kanske på filmer som utspelar sig på den kinesiska landsbygden, snarare än i den amerikanska mellanvästern.
I ärlighetens namn kan det vara svårt att hålla kvar vid mantrat om hur man borde se på det där glaset när man siar om det som komma skall. Det där med att tänka energisnålt är lättare sagt än gjort.
Trots det måste man försöka minnas att oro inte tjänar någonting till.
Om tio år är jag 31, nästan 32. Några i den här föreningen arbetar troligen tusentals kilometer från Lund. Andra lever den svenska drömmen med villa, Volvo och vovve. Ytterligare några har blivit föräldrar.
Vad som kommer ske när det nya decenniet når sin punkt är ännu höljt i dunkel. Men försök att möta det med nyfikenhet snarare än rädsla; optimism istället för pessimism. Den som lever får se – vad som väntar längs vägen …
… In the end of twenty-twenty-nine.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
