Jag har under tiden i Panorama skrivit en lång rad artiklar om amerikansk politik och när LUPEF fixade en föreläsning med den förre SVT-korrespondenten i USA Folke Rydén kändes det som en självklarhet för mig att intervjua honom. Det kom att bli en intervju som handlade om hans dokumentärfilmsarbete, spådomar om framtiden inom amerikansk politik och de senaste decenniernas amerikanska presidenter.
Av: Fredrik Sundqvist
Du gjorde en dokumentärfilm om polismorden i Malexander. Efter att den hade släppts erkände Jackie Arklöv att det var han som avlossade de dödande skotten. Hur kom det sig att han berättade det? Hur kommer en sådan sak på tal?
”I det fallet, som jag minns det, blev han så tagen av min dokumentär och framför allt blev han tagen av det faktum att han åsamkat polisernas familjer och barn så mycket smärta och skada. Vi hade haft mycket kontakt. Jag var väl den enda, utanför kriminalvården och polisväsendet, som han hade träffat under de senaste åren. Därför var det antagligen naturligt för honom att vända sig till mig. Dock så var ju min kommentar till honom när han ringde att ´det där ska du inte säga till mig utan det där ska du säga till polisen´, då svarade han ´nej men det har jag redan gjort, jag har talat med min advokat som berättat för polisen att jag erkänner det hela´.”
Såväl Mitt Romney som Barack Obama lovar att skapa tolv miljoner jobb under de kommande fyra åren, något som enbart gjorts tre gånger tidigare i amerikansk historia, under Clinton, Reagan och under Roosevelt. Vilka möjligheter har Obama att faktiskt lyckas med det?
”Möjligheten det har han, men den är inte så stor. Det är ju väldigt många andra faktorer som påverkar; hur ekonomin artar sig och hur världsmarknaden förändras och hur Kinas roll utvecklas och så vidare. Det är många faktorer helt klart. Jag menar att det beror lite på hur cynisk man skall vara. En del skulle hävda att de inte har en chans överhuvudtaget att lyckas, medan andra hävdar att de verkligen har det. Men det är ju definitivt bra att de (Obamaadministrationen) har en sådan uttalad målsättning!”
Obama har alienerat många i USA och sprickan mellan partierna är enorm. Dessutom har han gjort många väljare väldigt besvikna. Hur var känslan bland väljare när Clinton gick till omval?
”Det var inte alls samma sak. Det hade gått ganska bra för USA under de första Clintonåren. Lewinskyskandalen hade ännu inte bräserat vilket ju såklart spelade in. Motståndet var inte särskilt starkt och ekonomin gick kraftfullt. Allt pekade uppåt när Clinton gick för omval. Dessutom kunde han jämföra sina första år med hur det var under Bush den äldres fyra år vid makten. Han hade en tacksam uppgift!”
För någon månad sedan hade LUPEF en föreläsning med historiken Dick Harrison. Han menade på att man i framtiden kommer att komma ihåg George W Bush som en stor president och Clinton som en mellanpresident. Hur tror du man i framtiden kommer att se på Bush och Clinton?
”Man kan ta fallet med Reagan som ett exempel. Han har föraktats väldigt mycket genom årens lopp, inte minst i Europa men även i USA. Han håller nu på att bli omvärderad, även i Europa. Han avslutade trots allt det kalla kriget eller snarare var en starkt bidragande orsak till att det avslutades genom att bland annat sätta hård press på ryssarna. Hans tid vid makten har många omvärderat och det kan mycket väl även ske med George W Bush, även om jag tror väldigt få skulle göra det så här snabbt inpå. Men visst skrivs historien om hela tiden.”
Tror du Clinton kommer bli ihågkommen för de beslut som fattades rörande bostadsmarknaden under hans tid vid makten?
”Delvis, men det kommer inte att bli något som är avgörande. Det är mycket mer som kommer att spela in!”
Det är i dag en väldigt stor splittring mellan de två partierna. Hur stor är möjligheten enligt dig att vi får se ett ökat samarbete mellan partierna under de kommande fyra åren, i synnerhet inom kongressen och mellan kongressens republikaner och Vita Huset?
”Jag trodde att Obama skulle ha betydligt mycket större möjligheter till samarbete för fyra år sedan än vad han senare fick. Han bemöttes med stort motstånd och med många politiker som vägrade samarbeta men han tog samtidigt mycket initiativ för att skapa samarbete. Dock bär han själv en del av skulden för det dåliga samarbetet. Men det är svårt att säga hur det kommer att utveckla sig. Det är mycket snack om samarbete, och att det är dags att gräva ner yxan och så, men sen blir det inte så till slut. Jag är nog lite luttrad och cynisk, jag tror inte så mycket på samarbete i framtiden. Jag tror att polariseringen har kommit för att stanna.”
Det finns många likheter mellan Clinton och Obama. Exempelvis är båda två starka talare men hur är de som ledare?
”Det är en bra fråga! Obama ärvde ju två krig och han ärvde en ekonomi som var väldigt dålig. Clinton hade bara ekonomin att brottas med och slapp fokusera på enormt kostsamma militära insatser i fjärran länder. Det tror jag har varit väldigt avgörande skillnader som har präglat deras ledarskap. Obama har visat framstående ledarskap på den internationella scenen. Clinton försökte men han hade inte samma starka, handfasta situationer att ta tag i. Så där har ju Obama visat framfötterna om man jämför deras ledarskap. Clinton hade fram till mellanårsvalet betydligt lättare för att driva igenom sina frågor i kongressen än vad Obama haft, så han hade ett betydligt tacksammare läge vad gäller inrikespolitiken. Dock misslyckades han helt och hållet med sin vårdreform. Jag tror vi får återkomma till denna fråga om fyra år. Det är lättare att jämföra åtta år mot åtta år.”
Vilka tror du kommer vara presidentkandidater om fyra år?
”Rubio och Hillary Clinton skulle jag vilja säga om jag ska gissa vilt!”
1 kommentar
Kommentarer är stängda.