LUPEF:s reseutskott begav sig denna gång till Genève på en lärorik, kulinarisk, vacker och något förlängd resa. De besökte bland annat FN, Läkare utan gränser och Kofi Annans gamla lärosäte.
Martin i spanska salen, gamla flygeln, tidigare League of Nations.
Det var ett tappert LUPEF-gäng på 16 personer som steg upp i ottan den 11 april, åt en snabb frukost på Kastrup, sov som barn på flyget och sen landade på Genèves flygplats. Efter incheckning på hostel och lunch bar det av till Frankrike, det fjärde landet för dagen, och den lilla gränsstaden Veyrier Douane och toppen av berget Salève, 1345 möh. Där hade vi en fantastisk utsikt över Genève och sjön och trots molnen kunde vi skymta Mont Blanc. Vi njöt av solen, hittade på små vandringsstigar, drack kaffe, åt glass och gjorde en nytolkning av Sound of Music. En bra start med frisk, lugnande alpluft innan det under fyra hektiska dagar skulle hinnas med studiebesök hos FN, Svenska Representationen, Läkare utan gränser, Röda Korset samt det till händelsernas centrum Genève så väl anpassade och erkända läroverket Grand Institute. Det fullspäckade schemat bjöd också på stadsvandringar, god mat, god öl, schackspel, inte-schack-spel, vin och ost, museibesök och födelsedagsfirande.
Dag två i Schweiz besökte vi FN-palatset (United Nations Office at Geneva, UNOG) som varje år är värd för över 9 000 möten och 25 000 representanter, vilket gör kontoret till det största mellanstatliga konferenscentret i världen. Ur spillrorna från League of Nations (1919–1945), som inte lyckades förhindra andra världskriget, bildades FN i San Francisco 1946 av de allierade. FN tog då över League of Nations lokaler i Genève och bildade UNOG. 1968–1973 byggdes byggnaden ut till sin nuvarande form, som rymmer 34 konferensrum och 2200 kontorsrum. Skillnaden mellan UNOG och FN-högkvarteret i New York är att FN-skrapan rymmer bland annat Security Counsil och General Assembly vilka är mer säkerhetsinriktade, medan det i UNOG mest handlar om frågor inom mänskliga rättigheter och utveckling. Detta för att Genève fick rollen som den humanitära staden efter när Röda Korset grundades, något som stadens 5200 NGO:s med konsulterade status idag vittnar om. Vidare fick vi veta att man inom FN jobbar med sex officiella språk: franska, engelska, ryska, kinesiska, spanska samt arabiska, som kom med 1974.
Vi var lite besvikna över att vi bara fick den vanliga guidade turen, men det var ändå stort att stå i de olika möteshallarna och få höra om arkitekturen och FN:s historia. Nästa gång ska vi dock gå igenom UD för att se till att få ett mer givande studiebesök. På kvällen hade vi en trevlig ost och vin-kväll med sällskapsspel.
Nästa dag bjöd på två fantastiskt givande studiebesök. Vi började på Svenska Representationen som tillsammans med representationen i New York är ett av Sveriges största organ utomlands. Sverige gick med i FN året efter organisationens bildande och sedan dess har Representationen företrätt Sverige i många olika FN-organ. När Sverige 1995 gick med i EU fick vi mer makt då vi tillsammans med de andra medlemsländerna företräder EU:s position i FN. På Genève-kontoret jobbar 21 personer anställda av UD som under Sveriges ordförandeskap i EU förra året var värdar för ca 600 möten på 6 månader.
Vi fick höra att Sverige har en betydande roll i FN då vi bortsett från USA är det land som ger mest pengar till FN:s flyktingkonsulat. Sverige ger alltid 1% av BNP och betalar alltid medlemsavgiften till FN i tid och kan därför kalla oss ”FN:s bästa vän”. Just nu är Sverige dock endast observatör inom FN eftersom vi inom de nordiska länderna har ett roterande schema, men vi har trots detta stort inflytande eftersom vi är väl pålästa och har en lång historia av bidrag.
För Sveriges del är humanitära frågor och mänskliga rättigheter högst upp på FN-agendan, och personalen berättade att andra svenska bidrag följer samma mönster som det till flyktingkonsulatet: vi skänker omkring 5 miljarder om året till humanitära organisationer som till exempel Röda Korset eller FN-organet UNICEF (The United Nations Children’s Fund). Hälften av dessa pengar går till organisationer just i Genève. Personalen berättade också att det politiska spelet i Genève med allt vad det innebär i form av informella kontakter och rävspel är viktigt eller till och med nödvändigt för att skapa de allianser som krävs för att göra framsteg.
Representationen sysslar naturligtvis också mycket med ekonomi. Främst är det samarbeten inom WTO (World Trade Organization) som gäller. WTO arbetar med att skapa regler för ekonomisk integration och är helt avpolitiserat; de jobbar endast för att förbättra handelspolitiken och företagsklimatet inom länder. Sverige är en stor frihandelsförespråkare men hamnar i kläm i frågan på grund av vårt medlemskap i EU och kan därmed inte öppna marknader i I-länder för varor från U-länder så mycket som vi skulle vilja.
Personalen var alla väldigt trevliga och vi var alla väldigt nöjda när vi gick där ifrån. De svarade på alla våra frågor och var på ”vår nivå”, det vill säga de mötte oss trevligt, var personliga och gav oss många bra tips, till exempel att den som är intresserad av att jobba där måste vara flytande i engelska och franska eftersom de är arbetsspråken på Representationen. En sak de undrade var varför det finns så få svenskar med specialinriktning – är det en fråga om resurser? En annan teori var att svenskar gärna vill vara med överallt och därför springer på för många bollar på samma gång. Vi kan alltså mycket om lite. Därför fick vi också tipset att skaffa oss erfarenhet i form av praktik, jobb och utbildning i ett ämne vi brinner för.
Efter en snabb, och då menar vi snabb, lunch klev vi in på nästa studiebesök hos Läkare utan gränser (Médecins Sans Frontières/Doctors Without Borders) som lyckligtvis bara låg ett par dörrar ner på samma gata. Vi fick en presentation av MSF som organisation, hur de jobbar och hur de finansieras. MSF grundades 1971 av läkare och journalister med avsikten att hjälpa till i de ohyggliga hälsosituationer som uppstår för civilbefolkningen under krig, samt informera dem om situationen. Organisationen finansieras till 70-80% av personliga pengar, vilket självklart tillsammans med att de befinner sig mitt i konflikter utan att ta parti för någon part ger dem hög legitimitet. Arbetet utförs till 90% av lokalbefolkningen, eftersom MSF lär upp dem så att de senare ska klara av att driva sjukhusen på egen hand. Ett konkret exempel på vad MSF gjorde förra året är att de vaccinerade 8 miljoner människor i Niger mot stelkramp och mässlingen.
Vi fick även prata med Marco, som kom hem från Tchad samma morgon, efter att ha hjälpt till att avsluta ett projekt i 3 månader. Det var hans tredje resa för MSF och han jobbar som snickare. Marco var ledsen över att åka hem men glad att kunna lämna sjukhuset i trygga händer.
Kvällen avslutades med firande av Henriks 21-årsdag på en afrikansk restaurang.
Tre dagar avklarade, två kvar. Fjärde studiebesöket var hos Röda Korset (International Committee of the Red Cross/Comité International de la Croix Rouge). Besöket började med en film om fältarbetet och sedan en kort historisk presentation. Röda
korset grundades av den franska affärs-/bankmannen Henri Duant som när han 1859 var på väg för att möta den franska kejsaren Napoleon III i Italien råkade komma till den lilla byn Solferino. Där bevittnade han ett fruktansvärt slag mellan fransmän och italienare på ena sidan och österrikare på den andra. Sammanlagt deltog uppemot 300 000 soldater och dödandet pågick i femton timmar. Tiotusentals soldater stupade, enligt vissa uppgifter upp till 40 000 på varje sida. Duant chockerades av detta förfärliga mänskliga lidande och förbluffades över den totala avsaknaden av vård för de sårade i det blodiga slagets eftermäle. Därför samlade han och övertalade lokalbor att hjälpa till – utan diskriminering. När Duant återvände till Genève använde han sina kontakter och sina egna pengar för att sprida budskapet om hur välbehövlig en frivillig organisation för att skydda de icke stridande i krig var, och 1863 samlades 16 länder i en konferens och satte tillsammans upp regler för krig och hur de icke stridande skulle skyddas. 1964 skrevs den första Genève-konventionen som lade grunden för humanitär rätt. Efter andra världskriget skrevs den fjärde Genève-konventionen. I den ingår IHR (International Humanitarian Rules), som reglerar metoder och syfte i krig för att minska lidandet.
Likt Läkare utan gränser är Röda Korset/Röda Halvmånen/Röda Kristallen helt opartiska i konflikter och arbetar endast för att skydda och bistå offren i krig, väpnade konflikter och naturkatastrofer. Man arbetar också med att samt främja respekten för, utveckla och sprida IHR. Röda Korsets arbete utförs av mer än 180 nationella föreningar runtom i världen och ICRC:s uppgift är att samordna och leda dessa aktiviteter. För att bli en ICRC-delegat räknas personlighet och arbetslivserfarenhet högre än utbildning eftersom hjärta och vilja anses vara viktigast. Dessutom får man gå en kurs på 2–3 veckor som gott och väl förbereder en för arbete i fält. Efter utbildningen får man jobba heltid i 1–2 år på samma ställe och under ens första 2 år är man trainee.
Studiebesöket avslutades på det omtalade Röda Korset-museet, som starkt rekommenderas. Därefter blev det lunch och schackspel i universitetsparken.
Sista studiebesöket gick till det välrenommerade Graduate Institute, där vi fick en presentation av mr. Dominic Eggel, Ph.D-student. Graduate Institute grundades ur en sammanslagning av Grand Institute for International and Development Studies som grundades 1927 och Grand Institute for Development Studies, som när det grundades 1961 var en pionjär inom tredje världen-frågor. Graduate Institute är privat grundat men statligt finansierat och är mest känt för sina internationella studier. Eftersom klasserna bara är 35–40 elever kan skolan erbjuda nära kontakt med lärarna för de 765 studenterna. Av dessa är 77% internationella studenter som kommer från 100 olika länder – 32% från den globala södern. Skolan avspeglar därmed det internationella potpurri som Genève är. Att skolan ligger just här i händelsernas centrum gynnar självklart skolan och studenterna på väldigt många vis, inte minst genom den stora interaktionen med stadens NGO:s. Sann till sin internationella profil har skolan även många utbytesavtal.
Mr. Eggel berättade också om kursutbudet och den imponerande alumni-verksamheten, som till exempel kan skryta med att Kofi Annan har studerat vid institutet. Allting verkade väldigt seriöst och givande. Tyvärr är det som väntat dyrt att studera vid Grand Institute: 2500 schweiziska franc (≈17 000 kr) per termin plus levnadsomkostnader. Det finns dock stipendium att söka som betalar terminsavgifterna och ger dryga 120 000 kr per år i levnadspengar. Stipendiater väljs ut främst på grundval av kvalitet och finansiell situation. För att komma in på skolan behövs som vanligt akademiska poäng/betyg, motivation och rekommendationsbrev, men det är även ett plus att vara flerspråkig. Likaså är relevant arbetslivserfarenhet och praktik bra att ha med i ansökan. Av ungefär 1500 sökande tas cirka 300 in varje år. Grand Institute har även program öppna för alla några veckor varje sommar.
Trötta men intellektuellt och kulinärt stimulerade av en extremt givande resa började nu kära Lund hägra, hur välbehövt avbrottet därifrån än var. Planen var att på kvällen samlas på vårt hostel för att åka till flygplatsen, men ett litet vulkanutbrott på Island kom i vägen. Resten av historierna har ni säkert redan hört.
Text/foton: Mican Francke-Rydén, Ansvarig Reseutskottet
