Lupef

Lunds universitets politiska och ekonomiska förening, är en politiskt och religiöst obunden förening som är ideell och riktar sig till alla studenter med ett intresse för politik, ekonomi och samhällsdebatt. Föreningens syfte är att bevaka studenternas intressen samt att stimulera till politisk och ekonomisk debatt vid Lunds universitet.

Panorama är en del av Lunds Universitet Politiska och Ekonomiska Förening (LUPEF) och är likt LUPEF politiskt och religiöst obunden – skribenternas åsikter är deras egna och representerar inte nödvändigtvis LUPEF eller tidningen.

Via våra två kanaler, hemsidan och tidningens pappersummer som släpps två gånger per termin, verkar Panorama för LUPEF:s medlemmar och alla andra samhällsintresserade genom att skapa en plattform för politisk och ekonomisk diskussion. Panorama behandlar och bevakar det aktuella inom politik, ekonomi, samhällsutveckling och samhällsvetenskap. Vi bidrar med en världsomfattande diskussion vars omkrets går ända ner till redaktionens säte i Lund och dess studentliv. Redaktionen ämnar dessutom att genom en aktiv bevakning av LUPEF och dess verksamhet mer explicit verka för LUPEF:s medlemmar

På sidan finner ni artiklar, referat, intervjuer, diskussioner, tips samt krönikor samtidigt som mer djupgående artiklar, reportage och debatter finns att hämta i Panoramas pappersnummer.

Ansvarig utgivare:
Selma Jahic
Panoramas Redaktör
tidningen@lupef.se 

Senaste inläggen

Adolescence: En Skrämmande Skildring av det Manliga Ursinnets Konsekvenser

Det finns gånger i ens liv som kulturkonsument där riktiga guldkorn dyker upp. Det är omöjligt att tappa fokus på verket. Ett järngrepp sluter sig kring ryggmärgen och man kan bara inte göra annat än att hänga med på resan som skaparna tar en på. Adolescence är den bästa serien jag sett på otroligt länge. Om inte någonsin. Efter att ha sett detta mästerverk återstår det en vecka senare fortfarande många tankar och känslor, och jag är helt enkelt tvungen att skriva av mig.

Rachel Cusk bryter klassiska romannormer

Onsdagen den 12:e mars besökte Rachel Cusk författarscenen på stadsbiblioteket i Malmö för att samtala om språk, skrivande och sin nya bok Parad. Det var en timme av intellektuella utläggningar, okonventionella tolkningar och varmt publikfniss.

Våga vandra baklänges genom livet

Det vanligaste sättet att beskriva tiden är som en färd framåt, en promenad med händelser att blicka bak eller sikta fram mot. Aymara-folket i Bolivia och Peru tänker istället att det är precis tvärtom: vi människor vandrar baklänges genom livet. Saker som nyligen skett ser vi på nära håll, annat är länge sedan och därför svårare att se och minnas. Framtiden är oss bakom ryggen; vi kan inte se in i den eller veta hur den kommer att te sig. Jag känner mig dragen till detta synsätt, och under min resa hem under jullovet undrar jag hur mycket man egentligen bör fokusera på dåtiden.

Lina Jonn, Lund och Morfar

Lina Jonn var en av de första kvinnliga porträttfotograferna i Sverige: Tack vare en stor nyfikenhet och driv lyckades hon, som kvinna i slutet av 1800-talet, utbilda sig utomlands och öppna en egen fotoateljé. Min morfar, Linas barnbarn, skrev en bok om fotografen Lina Jonn. Där skildras hennes yrkesliv, Lund mitt i förändring, samt en stark och kärleksfull familj.

Röriga rötter

Hitta hem, hitta hem, hitta hem, ibland känns det som att det enda jag gör är att försöka hitta hem. När jag gjorde valet att plugga Pol. Kand var det ett aktivt beslut att inte riktigt behöva välja något än, men fortfarande få känna mig lite smart när jag drar regressioner eller slänger mig med någon teori om hur världen håller på att avdemokratiseras. Det är en bra grund att stå på, speciellt med tanke på hur många grundkurser man proppar i sig innan man faktiskt gör något form av val, men vad är det egentligen jag ska vara bra på? Svaret på den frågan är jag lika långt ifrån nu som när jag åkte ner till Lund för två år sedan, den enda skillnaden nu är att jag tvingat iväg mig själv på utbyte till min släkts förlorade land, Nederländerna. 

Och 1000 dagar senare hittade jag hem till Ukraina 

Den 19 november 2024 var det 1000 dagar sedan kriget i Ukraina bröt ut. Jag tror knappt någon av hos förstår hur lång tid det egentligen är. Den 24 februari 2022 förlorade jag ett hem och sedan dess har jag alltid försökt finna min väg tillbaka. Men när man inte kan hitta hem till fots, med tåg eller flyg – då kan man alltid ta köksvägen. 

Politices sorteringshatt

Att välja sin inriktning på polkand är svårt och läskigt. Det känns som att man står inför ett ödesdigert val som kommer styra hela ens framtid. I våras var det min tur att välja. Jag vill nu därför ge några väl valda ord till alla som nu är i samma sits. 

Den komplicerade och olyckliga vägen hem för en norrbottning

I och med min rubrik kan man tro att jag syftar på den faktiska vägen hem till Norrbotten. Känner man mig vet man att det inte är en dum gissning då jag spenderat rätt många timmar på att babbla om de logistiska val som finns när jag ska transportera mig hem. Även om det är både komplicerat och olyckligt, kommer denna text handla om något lite mer abstrakt. Om valet mellan mitt hem och livet jag egentligen vill leva. Mellan familj och karriär, mellan dröm och dröm.

Jag drömmer om en kycklinggryta och har identitetskris 

Jag skrollar allt oftare igenom albumet "Barndomsbilder" på min telefon och fastnar vid bilderna från Kenya. Det som då var mitt hem är numera bara bilder på en skärm. När jag minns min tid där, växer en längtan inom mig – som om något väldigt viktigt fattas. Är det bara nostalgi, eller är det ett behov av att hitta tillbaka till mig själv och de rötter som en gång formade mig?

Vart är mitt hem?

Alla som haft oturen att ha någon sorts konversation med mig har troligen fått höra om de 3 åren jag och min familj bodde i Prag, huvudstaden i Tjeckien. Jag flyttade dit som 9-åring och flyttade därmed hem när jag var 12 (9+3=12, märks att jag har läser nek2), och flytten dit var definitivt en av de mest dramatiska perioderna i mitt liv, men jag tror faktiskt att flytten hem har haft en större påverkan på vem jag är idag. Flytten hem är i alla fall något jag reflekterat över betydligt mer under åren. 

Lupef

Kontoret

AF-borgen, våning 4

Mail

Kontakta vår redaktör:

tidningen@lupef.se