Kunskap, ord och kultur uppkommer inte sällan genom influenser och samröre mellan olika språk och kulturer. Detta antydande gäller även Sverige. Ett av de mest kända exemplen är att kaffet, köttbullarna och kåldolmarna introducerades i Sverige efter Karl XII och hans mannars hemkomst från Osmanska riket i början av 1700-talet. Det går även att hitta liknande exempel från utlandet. Det som idag är något av en av Frankrikes kändaste kulturklenorder och ett av franskans mest spridda ord har ett ursprung som få känner till. Läs här om den fascinerande historien om hur ryska soldater 1814 enligt sägnen såg till att franska restauranger fick namnet bistro.
Av: Erik Hellqvist
Som ett resultat av den franska revolutionen hade Frankrikes kung Ludwig XVI 1793 blivit giljotinerad och huvudlös. Efter följde några oroliga år, med ledande revolutionärer vid makten som avrättade kontrarevolutionärer på löpande band innan de själva föll offer för giljotinens bila. Detta var en smått kaotisk tid, fram tills 1799 då en viss Napoleon Bonaparte genom en kupp med ett gäng kumpaner kunde knipa makten. Genom skickligt maktspel lyckades han sedan utmanövrera sina motståndare och lät sig 1804 krönas till kejsare.
Napoleon är en av huvudpersonerna i den västerländska historien. Under sin tid vid makten förde Napoleon krig med näst intill alla Europas länder, krig som fått stor betydelse för historieutvecklingen. Hela hans tid som regent kantades av krig. Redan ett år innan Napoleon tillträde kejsaretronen 1803 bröt England freden med Frankrike och de napoleonska krigen var påbörjade.
Den historia som vi i denna artikel ska berätta om har sitt ursprung i ett av alla de krig Napoleon utkämpade. Bakgrunden till det kriget som bröt ut 1812 mellan Frankrike och Ryssland berodde på, enkelt förklarat, att Ryssland efter en förlust mot Frankrike 1807 hade tvingats delta i en fransk handelsblockad riktad mot England. Dessvärre upplevde ryssarna att deras intressen inte blev tillgodoseda av Frankrike, och började sätta upp tullar mot franska varor. Frankrike hotade med ryssarnas ständigt stora skräck: att göra Polen självständigt. Situationen blev alltmer spänd. Det började öppet talas i Ryssland om ett annalkande krig. Frankrike uppfattade vibbarna och snart stod det klart att ett krig skulle bryta ut.
Den 24 juni 1812 påbörjade Napoleon och hans jättelika arme sitt fälttåg mot Ryssland. Den franska armén lyckades väl med att övervinna det ryska motståndet och fransmännen avancerade djupare och djupare in i Ryssland. I september månad kunde de franska styrkorna gå in i Moskva. Ryssarna var inom loppet av några år ännu en gång besegrade av Frankrike. Men redan samma natt som fransmännen gick in i Moskva började en jättelik brand som ödelade stora delar av staden. Om elden orsakades av antagoniska ryssar (som historiskt ofta haft en förkärlek att genom eld förpesta livet för sina fiender) eller berusade fransmän är omtvistat, i vilket fall insåg Napoleon det bland det förkolnade bråtet som större delen av staden nu bestod utav inte skulle gå att övervintra i staden.
I oktober började fransmännen sin långa vandring tillbaka. Men vägarna var av sämsta tänkbara kvalité, samtidigt som de franska soldaterna tvingades släpa på en stor mängd krigsbyten. Resan gick minst sagt mindre bra. Nu var det plötsligt ryssarna som fick vind i sina krigsförande segel, som följde efter de retirerande franska styrkorna och genomförde en mängd med små attacker med stora franska förluster som följd. Vintern hade nu dessutom slagit till på allvar. Fransmännen splittrades och fick i klungor försöka ta sig tillbaka till moderlandet. Människor svalt och frös ihjäl. Napoleon, som hade skaffat sig ett stort försprång, gav order om att bränna broar, allt för att förhindra att ryssarna skulle hinna ikapp, trots att flera tusen av hans egna fortfarande inte hade hunnit komma över.
Napoleon förlorade, inte bara kriget, utan i stort sett hela sin armé. Ingen vet med säkerhet hur många som förlorade livet under återtåget, men vissa historiker menar på att det kan ha varit så många som 500 000. Nederlaget i Ryssland skulle bli början till slutet för Napoleon.
Nu när Napoleon var besegrad väcktes den ryska revanschlusten. Tsar Alexander I allierade sig med Fredrik Willem III av Preussen för att kunna erövra Paris. Tillsammans skrapade de fram 100 000 soldater. Napoleon hade lämnat kvar sin broder Joseph Bonaparte till att försvara staden. I mars 1814 stod den ryska-preussiska armen utanför Paris portar med 50 000 franska soldater emellan sig. Tsar Alexander vann slaget och Joseph flydde. Dagen efter vinsten gick de allierade ryska och preussiska soldaterna in. Det var första gången på över 400 år som Paris blivit intaget av fientliga styrkor.
Väl inne i Paris tilläts soldaterna roa sig. Många av de hamnade på alla de otaliga små caféer och restauranger som det kryllade av inne i den franska huvudstaden. Där satt de och åt och drack sig berusade. Dessvärre var inte alltid de ryska soldaterna särskilt nöjda med servicen, och för att se till att ölen skulle komma snabbare fram till borden ropade de ”bystro” som på ryska betyder snabbare. Enligt sägnen fick detta ord efter det ryska intåget leva kvar, och med tiden blev de små franska caféerna också kallade för just bistro. Det franska kökets välsmakande mat har sedan sett till att ”bistro” numera är ett ord som ofta dyker upp vart man minst anar det runt om i hela världen.
Dessvärre är det inte helt säkert att ordet bistro kommer från just de öldrickande ryska soldaterna i Paris 1814. De tvivel som ges är delvis att första gången ordet förekom i ett franskt lexikon var 1884 och det ter sig smått otroligt att ett ord skulle existera i 70 år innan det skulle lyckas hamna där. En annan förklaring som ges till ordets ursprung är att det från början skulle härstamma från bistrouille, en dryck bestående av kaffe och brandy, som ofta serverades på denna typ av caféer och restauranger, skulle ha inspirerat till namnet. Det som talar emot den senare teorin är att bistro inte är ett ord som naturligt faller på läppen i franskan, och som utav många fransktalande upplevs ha utländskt ursprung.
Trots det omtvistade ursprunget till ordet bistro är det relativt många fransmän som accepterar versionen med det ryska ursprunget. Eventuellt beror det på att ordet i sig inte passar in i franskan, men kanske mest troligt på grund av den fascinerande historien. Efter att läst denna historia kan ni själva nästa gång ni åker på en längre tågresa med SJ och tar en kaffe i restaurangvagnen (kallad just för bistro) fantisera hur det såg ut 1814 när ryska soldater satt i Paris och bad om att få in sin öl snabbare och hur de med största sannolikhet aldrig skulle kunna ana att de eventuellt skulle namnge något av det franskaste som finns. Förutom den kuriosa som historien bär på så upprepar den dessutom en sanning som många, inklusive politiska partier, nuförtiden försöker förneka, nämligen att det som idag är specifikt för ett land så inte helt sällan uppkommit genom internationellt utbyte.
Nu handlade ju förvisso inte den här historien om Napoleon per se, men med tanke på allt utrymme han fått i denna text hör det kanske ändå till god sed att berätta hur hans historia slutade. 1813, ett år innan Rysslands intåg i Paris, förlorade Frankrike ett slag mot Tyskland. Han tvingades fly och ett år senare abdikerade han. Han landsförvisades, men åtverände 1815 med en mindre styrka soldater och återtog makten från de som hade tagit över makten från honom. Samtidigt stod de allierade förberedda inför en riktig kraftmätning. Napoleon rekryterade snabbt en nya armé för att möta motståndet, men den 18 juni 1815 förlorade Napoleon slaget vid Waterloo och hans tid vid makten var än en gång slut. Han flydde, abdikerade och blev återigen landsförvisad, Denna gång till ön St. Helena ute i Atlanten där han levde sina resterande år fram till sin död 1821.
Förutom att den här historien tydliggör det bisarra i förnekandet av nationer som multikulturella, så kan denna historia dessutom påminna oss om vad som skapar just historia. De drömmar och viljor som levde hos dåtidens människor är borta. Napoleon ambitioner gick om intet, precis såsom de har gjort för så många andra. Vad som däremot är kvar är rester av de strävanden människor hade, och de slumpartade händelser som har etsat sig fast i historien. Myten om ordet bistrons uppkomst är ett strålande exempel på den spännande kombination som skapar det vi kan uppleva i efterhand.
Av: Erik Hellqvist
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.